Helt åt skogen i Tykö nationalpark
Bilens termometer visar på 6 grader då vi startar från Åbo med Patrik Berghäll. Det är höst i luften. Det är fuktigt, men solen skiner.
En dryg timme senare kurvar vi in på parkeringsplatsen vid naturumet i Tykö nationalpark.
Friluftsområdet klassades förr som strövområde, men fick ny status vid årsskiftet då det blev Finlands trettionionde nationalpark, den tredje i Egentliga Finland.
Skillnaden mellan strövområde och nationalpark är främst att skogen kan huggas på ett strövområde, medan skogen i nationalparkerna är skyddad.
Så är också fallet varit i Tykö, det vill säga en del av skogarna har varit ekonomiskogar, men är nu skyddade.
Längs insjöar och myrar
Gun Hoikkala, Patriks kollega vid Folkhälsan väntar redan på oss. För henne är området bekant. Hon jobbar på Kimitoön och gör en del turer i området, som ligger endast 20 minuters bilfärd från Kimito centrum. Målet är att bekanta oss med området som riktar sig till bland annat barnfamiljer.
Vi startar turen nära sjön Matildanjärvi. Vi passerar bryggan med roddbåtar som besökare kan hyra. Vi tar leden som går precis längs med sjön och längs med myren Järvenpäänsuo.
Vi passerar fina vindskydd med eldplatser, vedlider och utedass. Vid ett av dem träffar vi Maria och Terhi från huvudstadsregionen, som övernattat två nätter i tält i parken.
- Vi brukar åka ut ibland, men hade aldrig varit här, så vi tänkte vi skulle komma och titta hit. Vi kommer från huvudstadsregionen så det låg inte för långt bort.
De berömmer områdets lättillgänglighet och fina vindskydd och eldplatser, med välfyllda vedlager. Det är deras sista dag i parken och de beger sig ut på myren då vi lämnar dem och går vidare.
Fula älgflugor - flyg!
Då vi kommit till Matildajärvis nordligaste krok, så väljer vi att ta en tur genom skogen till sjön bredvid, Puolakkajärvi. Vägen är visserligen lite trist, men det går fort att ta sig fram. På vägen kollar vi på kartan och konstaterar att vi står nära ett berg, Jyrkkäkallio, som är cirka 70 meter högt. Jag föreslår att vi går upp där och det är då de hittar oss - älgflugorna.
Patrik är klok nog att dra på sig en mössa, medan jag och Gun istället bara försöker gå vidare ut genom skogen. I något skede erbjuder sig Patrik att putsa bort en del av flugorna från min rygg och det är nästan skönt att slippa se hur många de är. Men hittar man flera längs med armarna och i håret, då vet man att de varit en del...
Men vi kommer fram till sjön Puolakkajärvi till slut och korsar myren för att komma till Teerisaari, vindskyddet. Där vi tar lunchpaus och jag fortsätter plocka älgflugor ur håret.
Vikingsoppa (4 personer)
Ingredienser
150g köttfärs
1/2 purjolök
1 morot
1 palsternacka
2 potatisar
1 liter vatten
2 buljongtärningar
3 msk tomatpuré
1 persiljekvist
olja eller smör
Gör så här:
Bryn köttfärsen
Strimla grönsakerna
Koka 15 minuter.
Smaka av med salt och peppar
Smaklig måltid!
Gun har tagit med sig ett recept och ingredienser på det hon kallar Vikingasoppa, som i korthet är en soppa på grönsaker och malet kött.
Ingredienser hackas smått, köttet bryns och får koka i cirka femton minuter på Patriks trangia. De blåser en ganska bitande vind in från sjön och det känns inte alls så somrigt som väderrapporten utlovade. Den varma soppan kommer alltså väl till pass. Vi kokar också upp vatten till snabbkaffe.
Vi får också sällskap i vindskyddet av ett pensionerat par med stuga i närheten. De besöker området ibland och uppskattar stillheten. Dessutom är det lätt att ta sig fram längs med spångarna, påpekar damen som rör sig med gångstavar.
Lätt vandring i varierande natur
Nationalparksområdet är inte ett enda stort enhetligt området, utan på sina ställen ganska uppdelat, vilket gör att det finns flera ingångar till parken. En fördel med det här är att parken blir lättillgängliga och att det går att göra också kortare utflykter in i parken. Det betyder att barnfamiljer och besökare som kanske inte vill gå så långt har flera alternativ att välja mellan. Istället för att få nöja sig med grillplatser vid parkeringen som ju ibland kan vara fallet.
Vi packar ihop efter lunchen och går tillbaks över myren, mot Matildanjärvi och naturumet. På fem timmar har vi gått cirka 8-9 kilometer.

Vi hade ursprungligen tänkt orientera på området, och trots att det finns fasta kontroller i parken, vinner de välmarkerade, lättvandrade leder, och vi lämnar kompassen i fickan också under resten av turen.
Naturmässigt har vi fått uppleva vad nationalparken lovar på Forststyrelsens webbplats. Klippor, skog, myrar, insjöar. Odon, blåbär, tranbär, lingon. Också en del svamp.
Vi ser en stor, högljudd tranplog flyga söderut och en ensam häger vilar sig vid stranden. Jag ser också två ödlor njuta av solen på spångarna på myren, där det doftar av odon och tranbär.
Visst finns det en del folk i parken, men det är bara kul att byta några ord med dem om fina omgivningen.
Tykö nationalpark
Tykö strövområde blev nationalpark den 1.1.2015. Parken har cirka 70 000 - 80 000 besökare varje år och den nya statusen på nationalpark förutspås locka ännu fler.
Parken bjuder på alla element av sydfinländsk natur; klippterräng, insjölandskap, myrar, skog och dessutom ligger nära havet. Där finns också ett naturum med en friluftsutställning och ett café. Tanken är att parken ska ha något för hela familjen. En del service är också anpassad för rörelsehindrade.
Det går att bland annat att cykla, paddla, fiska, vandra längs 50 kilometer av markerade leder under sommartid. Dessutom bidrar områdets tre gamla järnbruk med intressant historia.
Parken är lätt att nå med buss från Salo eller Bjärnå. Det finns också tio parkeringsplatser på olika håll av parken. Det går också att ta sig med egen båt till Mathildedal, som ligger cirka två kilometer från nationalparken. Från Kimito centrum kör man till parken med egen bil på tjugo minuter, från Åbo kör man på en timme.
Parken har en utmärkt webbplats där man hittar noggrann information och instruktioner hur man tar sig dit, men också information om olika aktiviteter och service på området.
Läs också:
Salo och Kimitoön satsar på gemensam cykelrutt
Kustrutten - på cykel från Salo till Kasnäs

Uppdaterad 13.9 kl 23:33: Höjden på berget korrigerad till 70 meter.