"Skamligt hur lite som satsas på att förebygga självmord"

Självmord är ett större problem i Finland än i många andra länder. Det uppmärksammar vi nu på den internationella suicidpreventiva dagen. Vi har talat med Mats, vars bästa vän tog sitt liv för några år sedan.

- Det var en stor chock i början, att hur ska jag klara det. Vad ska hända med mig nu. Det kändes som ett stort tomrum inuti mig, som jag först kände att jag inte någonsin kommer att kunna fylla, kommenterar Mats, som har valt att vara anonym och egentligen heter något annat. Han tillägger:

- På något sätt fick bortfallet av den då för mig närmaste kompisen mig att känna att jag här förlorat alla mina vänner och att jag inte längre har några personer som är så nära mig att jag har något stöd, jag har ingen att vända mig till.

Självmord är alltså ett stort folkhälsoproblem i Finland och betydligt vanligare här än i övriga västvärlden i medeltal.

År 2013 tog 887 personer sitt eget liv i vårt land, vilket var 14 fler än året innan. Självmordsförsök är uppskattningsvis 10-20 gånger vanligare än antalet självmord.

"Nationella åtgärder behövs"

Till skillnad från de övriga nordiska länderna har vi ändå inget nationellt program för att förebygga självmord. Det har alltså inte vidtagits några som helst riksomfattande åtgärder för att minska problemet. Det påpekar utvecklingsdirektör Kristian Wahlbeck vid Förbundet för mental hälsa.

- Det tycker jag är skamligt. När vi har ett stort hälsoproblem så är det klart att beslutsfattarna borde ta tag i det och göra någonting åt saken. Vi har också exempel från andra länder som visar att om man målmedvetet går in för att minska självmorden så lyckas man också med det.

Wahlbeck efterlyser särskilt en bättre tillgång till akut hjälp när man mår illa och nämner att det också är viktigt att förebygga självmord genom att försämra tillgången till olika självmordsredskap.

- Men det handlar till exempel också om mediernas roll. Det är viktigt att självmord inte glorifieras och att man inte gör det till en modell för osäkra unga människor.

Tabu och öppenhet

Wahlbeck poängterar att det stora problemet är att man ofta inte lyckas identifiera personer som har en ökad självmordsrisk.

- Det finns både tabu och skam kring självmord, som är förlegade, föråldrade attityder. I dag är det nånting som vi borde våga tala om öppet. Självmordstankar kan ju vem som helst få när man har det svårt i livet och då är det till stor hjälp om man vågar berätta om det.

Öppenhet och att tala med andra vänner hjälpte också Mats att bearbeta det att hans bästa vän tog sitt eget liv.

- Jag tror inte att alla klarar av att tala om sådana här saker, men oavsett så är det viktigt att vara öppen och inte vara övertygad om att man själv har det rätta svaret. Om man inte vill prata om saken så kan man läsa om saken och på så vis höra andras åsikter och tankar och få en bredare bild av hur saker och ting förhåller sig.

Mats menar också att självmord inte verkar vara så tabubelagt bland yngre, utan att det enligt hans erfarenhet är ett problem som främst gäller äldre och mer konservativa personer, till exempel på mindre orter utanför huvudstadsregionen.

- Där är jag övertygad om att det är ett stort problem. Och jag är övertygad om att de självmordsfall som förekommer där inte behandlas såsom de borde behandlas och att man mera bara försöker sopa det under mattan.

Den internationella suicidpreventiva dagen inrättades år 2003 av världshälsoorganisationen WHO och den internationella organisationen för självmordsprevention IASP. Syftet med dagen är att öka medvetenheten om det folkhälsoproblem som självmord utgör.