Ian McNabb får sina gamla låtar att bli som nya

Den brittiske musikern Ian McNabb har gjort det fler artister borde göra – förbättrat sina egna gamla låtar. Nya plattan Krugerrands består främst av nyinspelade versioner av hans tidigare produktion.

Ian McNabb blev känd redan på 1980-talet med sitt band The Icicle Works, men de senste drygt 20 åren har han mestadels jobbat som soloartist. McNabb är även känd för sina starka åsikter gällande kontemporär musik som han ofta skäller ut för att vara konstlad och plastig.

Äkta musik

Själv håller McNabb på det han kallar äkta musik, d.v.s. levande musiker och traditionella rockinstrument som gitarr, trummor och bas. Och när man lyssnar på Krugerrands är det svårt att argumentera emot det konceptet.

Krugerrands är den andra plattan som Ian McNabb spelat in med Liverpool-bandet Cold Shoulder och här är det långt just raka rockrör som gäller.

Soundmässigt går tankarna stundvis till skivan Head Like A Rock (1994) som han gjorde med Crazy Horse, d.v.s. bandet som annars är mest kända för att ofta lira bakom Neil Young, men även till McNabbs kanske bästa platta Merseybeast (1996). Men förstås även till utmärkta förra skivan Eclectic Warrior (2013) som han gjorde med Cold Shoulder.

Smälter samman

Med Cold Shoulder har Ian McNabb nu fått ett band bakom sig som får dem att smälta samman på ett osedvanligt välfungerande vis. De låter så naturliga tillsammans att man kunde tro att de lirat ihop betydligt längre än ett par-tre år.

Det är även långt Cold Shoulders förtjänst att Ian McNabb nu fått nytt liv i flera av sina gamla låtar. Här finns en härlig spelglädje och just den äkthet som McNabb efterlyser.

Orsaken till att Ian McNabb valt att spela in några av sina gamla låtar är naturligtvis att han var aningen missnöjd med hur de lät på de ursprungliga inspelningarna. Enligt McNabb led de av allt från sneda arrangemang till dåliga trummaskiner. Och han kände att låtarna skulle vinna på att spelas in på nytt. Vilket han hade alldeles rätt i. De har nu fått helt nytt liv och låter fräschare än originalinspelningarna.

Det här är något som jag länge efterlyst – att fler artister borde spela in sina gamla låtar/skivor på nytt. För låtarna kan i sig fortfarande hur bra som helst, medan sounden och arrangemangen idag kan vrida det tidigare småsaliga leendet till en illaprydande grimasaktig min. Så istället för att göra covers på andras låtar kunde en artist med fördel omtolka sig själv någon gång.

Ny låt och riktig cover

Men allt på Krugerrands är ändå inte nyinspelningar av tidigare eget material. Här finns även en kul och uppsluppen version av Sly Fox-klassikern Let's Go All The Way. Dessutom finns här en helt ny låt – Gravy – som lovar mycket gott inför Ian McNabbs nästa "riktiga" skiva.