Hoppa till huvudinnehåll

Titta och lyssna

De sade att de var mina föräldrar för pengarnas skull

Från 2015
Uppdaterad 17.09.2015 11:36.
Sabina Söderlund-Myllyharju
Bild: Yle/Parad Media

Året var 1980 då två små flickor, Sabina som var ett år gammal och Belinda som var några månader, adopterades från Taiwan till en familj i Jakobstad.

De flesta börjar intressera sig för sitt eget ursprung först i det skedet de får barn. Men för Sabina var det annorlunda, redan i tonåren började hon fundera på sina biologiska rötter, vem hennes ursprungliga föräldrar var och om hon kanske hade några biologiska syskon någonstans i världen.

Den första resan till Taiwan

Chansen att börja leta på allvar kom när hon år 1999 i samband med sina studier fick en möjlighet att åka som utbytesstuderande till Shanghai för några månader. I slutet av den vistelsen åkte hon också till Taiwan för att besöka sitt födelseland för första gången, och hennes syster och föräldrar från Jakobstad mötte upp med henne i Taipei.

- Vi fick hjälp av en taiwanesisk bekant som vi träffat i Jakobstad, som vi visat våra adoptionshandlingar för och som visade oss runt i Taiwan, berättar Sabina.

Flickorna hörde sig för om hur man borde gå till väga för att ta reda på sina biologiska rötter i Taiwan, men redan då blev de upplysta om att det inte gick att hitta de biologiska föräldrarna.

- Den gången lämnade jag letandet vid det, säger Sabina.

Sabina, som hade funderat mycket på sitt ursprung, var först lite orolig för vad hennes föräldrar hemma i Jakobstad skulle tycka om att hon börjat rota i sitt eget biologiska ursprung.

- Till en början gjorde jag det i hemlighet, jag var inte säker på vad de skulle tycka, säger hon. Men nu känner de förstås till allt om mitt letande och tycker att det är helt okej.

Falska id-handlingar

Det skulle ta närmare sex år innan Sabina nästa gång beslöt sig för att ta tag i letandet efter sina biologiska rötter. År 2005 väcktes tanken på nytt och Sabina började leta med större allvar. Hon skickade in sina gamla id-handlingar och adoptionsdokument till Taipei representative office i Helsingfors, som vidarebefordrade uppgifterna till polisen i Taiwan.

- Efter en tid kontaktade dom mig och meddelade att alla mina handlingar var förfalskade. Det vill säga inte ens mitt namn eller födelsedatumet i passet stämde, berättar hon. Det kändes som om luften gick ur mig, när det lilla jag trott mig veta om vem jag egentligen var inte ens stämde.

När Sabina insåg att allt hon visste om sig själv var förfalskat dök också tankarna på vad som kunde varit orsaken till hennes egen adoption upp.

- Bortsett från det värsta tänkbara scenariet, att jag skulle ha blivit bortrövad som liten, så är det värsta för mig nu rädslan för att faktiskt hitta mina biologiska föräldrar och bli bortvisad. Om de då inte skulle vilja ha någon kontakt med mig, skulle det kännas jättesvårt, funderar Sabina.

Träffade de "biologiska" föräldrarna

I det här skedet hade Sabina redan hunnit planera en resa till Kina och Taiwan. Hon beslöt sig för att åka dit trots det negativa beskedet om id- och adoptionshandlingarna. Under resan fick hon möjlighet att träffa de personer som felaktigt fanns registrerade som hennes biologiska föräldrar i adoptionshandlingarna, samt en av personerna som var inblandade i själva adoptionen.

- Hela situationen var lite underlig, vi fick poliseskort dit och myndigheterna närvarade under hela mötet, berättar Sabina. Paret hade ett eget biologiskt barn som de levt med helatiden och de hade adopterat en flicka till, som de av olika anledningar lämnat tillbaka. Hennes personuppgifter hade jag sedan fått. Jag tror att de hade gått med på att sätta sina namn på mina papper för pengarnas skull. Annars hade de inget med min bakgrund att göra.

Som en sista utväg för att hitta sina biologiska rötter uppmanade myndigheterna i Taiwan Sabina att gå ut med sin berättelse i taiwanesisk media, för att eventuellt få hjälp av allmänheten.

- I det skedet var jag inte alls själv redo att gå ut i media, säger Sabina. Dessutom är adoption ett ganska tabubelagt ämne i Taiwan och det skulle också kunna dra skam över de eventuella inblandade. Så jag valde att låta det vara och försökte acceptera situationen i många år.

Adoptioner ordnas bättre nu

Nu för tiden är det organistationer som Interpedia och Rädda Barnen som tillsammans med myndigheterna sköter alla internationella adoptioner. Men år 1980, när Sabina och Belinda adopterades, sköttes de allra flesta adoptionerna privat. I Sabinas och Belindas fall ordnades det via en advokatbyrå stationerad i Thailand. Sabina hade lyckats få kontakt med en person vars namn förekom i adoptionshandlingarna.

- Hon berättade för mig att hon kanske anat att allt inte stod rätt till, men att hennes chef tyckte att han gjorde en väldigt god gärning, säger Sabina. En talesman för advokatbyrån har senare också meddelat att de nog har gjort allting rätt, och om det förekommer några oegentligheter så har dessa i så fall skett på den taiwanesiska sidan.

Kvinnan som skötte adoptionerna i Taiwan, Julie Chu, har suttit flera år i fängelse för just det här. Enligt kvinnans egen utsago hade hon ombesörjt adoptionerna enbart för att alla barnen skulle få ett lyckligare liv.

- Men det är förstås så som hon själv säger. På den tiden talade man inte ännu om människohandel på samma sätt som man gör i dag, säger Sabina. Julie blev fälld för att ha förfalskat handlingar, och vad jag vet så gjorde hon nog ekonomisk vinning på det också. Hon skötte även om adoptionerna på sammanlagt upp till hundra taiwanesiska barn som adopterats både utomlands och inom Taiwans gränser. Alla de här barnen adopterades med delvis eller helt förfalskade dokument.

- De här barnen adopterades bland annat till Australien, USA, Sverige och Finland, berättar Sabina.

Ett sista försök

Ytterligare några år gick och 2013 ville Sabina trots allt försöka komma vidare i letandet med hjälp av taiwanesisk media.

- Jag kontaktade min syster Belinda och vår bekant Conny Wiik, som också blivit adopterad från Taiwan via samma advokatbyrå och precis som vi vuxit upp i Österbotten, berättar Sabina. Jag frågade om de ville göra det här tillsammans och det ville de.

Både Belindas och Connys papper skickades in för granskning via Taipei representative office i Helsingfors, precis som Sabina hade gjort med sina papper åtta år tidigare. Också den här gången kom beskedet om att pappren troligen var förfalskade.

- De hjälpte oss också att komma i kontakt med en taiwanesisk reporter, som kom till Finland och gjorde tv-intervjuer med oss allihop, berättar Sabina. Om det var tv-reportaget eller polisutredningen som bar frukt vet jag inte, men en kort tid efter det här fick Conny goda nyheter. Hans biologiska föräldrar hade hittats. Nyligen gjordes det också en radiodokumentär på Radio Vega om Connys berättelse.

Nätverk med andra adopterade

Numera har Sabina, Belinda och Conny kontakt via Facebook med många andra som delar deras historia. De kallar sig "Julies barn" och har alla blivit adopterade på samma sätt från Taiwan i början av 80-talet och finns utspridda i många olika länder. Via den här gruppen har de både stöd och hjälp av varandra i letandet. Sabina har också kommit i kontakt med flera andra adoptivbarn från Taiwan som blivit adopterade genom andra organisationer.

- Min senaste resa till Taiwan gjorde jag i januari i år, berättar Sabina. Då var jag redan gravid med min dotter Louisa, som nu är tre månader gammal. Också med tanke på henne ville jag göra ett sista försök att ta reda på mitt ursprung.

Sabina deltog i en presskonferens som ordnades i Taiwan, för att hon själv och fyra andra med liknande berättelser skulle få en chans att få hjälp av allmänheten.

- Tanken är att man kan vända sig till taiwanesisk polis med tips om man känner igen oss på våra babyfoton eller nu som vuxna, eller om man vet något som kan hjälpa oss i letandet. Man kan också lämna in sitt DNA till polisen, då kan de se om det finns någon match med någon av oss. Än har det inte hänt något, så det är bara att vänta och se, och hoppas på det bästa.

Sabina Söderlund-Myllyharju är gäst Efter Nio om rötter på måndag 14.9 kl. 21.00

Hör också Connys historia i månadens dokumentär:

Programmet är inte längre tillgängligt
Dokumenterat: Månadens dokumentär: Med flygplan, inte med stork - Spela upp på Arenan (Programmet är inte längre tillgängligt)

Mer om ämnet på Yle Arenan