Diagnos: Förlossningsrädd

”Ta den, för jag tänker inte gå igenom fler graviditeter”. Det sa Elin Willows till läkaren som sa att ett kejsarsnitt kunde kosta henne livmodern. Elin lider av förlossningsrädsla, och skulle aldrig kunna tänka sig att gå igenom en normal förlossning, hur mycket press läkarna än sätter på henne.

Elin Willows förlossningsrädsla dök upp långt innan hon ens kom fram till att hon ville ha barn. Hon var bara 16 år när hon insåg att hon aldrig kommer att kunna genomgå en normal förlossning.

- Det känns så långt borta för mig att jag kan inte ens beskriva rädslan. Jag kan inte förstå hur någon människa ens kan tänka sig att gå igenom det, säger hon.

Fem procent bär på allvarlig förlossningsrädsla

Barnmorskan Camilla Snickars har tagit emot många kvinnor med förlossningsrädsla. Hon berättar att den allvarligaste formen av rädsla, den som Elin har, är rätt ovanlig och upplevs av två till fem procent av kvinnorna.

- Många är rädda eftersom de tidigare haft en traumatisk förlossning. Sedan har vi de som är rädda trots att de inte fött förr. Där är man rädd för smärtan, att man inte ska få smärtlindring i tid, att man ska få panik, att personalen inte ska lyssna till en eller att det ska begås ingrepp över ens huvud.

Camilla berättar att det också finns grundläggande rädslor, som rädslan att dö eller att man ska skadas eller att det ska hända barnet någonting. Camilla förstår rädslan som finns hos många – man är sårbar, man har ont och man vet inte riktigt vad som väntar.

- Man kommer in i ett rum som ofta är ganska sterilt och signalerar att här är vi redo att handla ifall katastrofen slår ner. Och visst kan det finnas ett trygghetselement i det, men det är trots allt ganska katastroforienterat, och det kan man ifrågasätta – ger det en trygg känsla så som förlossningsrummet ser ut nu?

Med hjälp av diskussioner med läkare och barnmorskor kommer ungefär hälften över sin rädsla, och bestämmer sig för att föda normalt. För Elin var det aldrig ett alternativ.

Elin bestämde sig för att våga bli gravid

Tankarna på att inte alls bli förälder hade funnits hos Elin, men när hon träffade en person hon verkligen ville ha barn med vågade hon ta steget. Hon var hela tiden inställd på att få kejsarsnitt, så till en början var hon inte speciellt nervös.

- Jag visste att man får en diagnos som förlossningsrädd, och det är ett tecken på att man tar på det allvar här i Finland, säger hon.

När Elin blev gravid första gången bodde hon i Åbo. Hon berättade om sin rädsla och bemöttes väl. Hon fick en tid till en läkare när halva graviditeten gått. Då skulle hon få prata om sin rädsla och sedan få grönt ljus för kejsarsnitt. Trodde hon, men det blev inte riktigt så.

- I stället skulle jag få träffa en läkare till i vecka 36, vilket är jättesent. Innan det skulle de inte ta något beslut, och det ledde till att min graviditet blev ganska orolig efter det.

”Du vet väl att det är större risk att dö vid kejsarsnitt?”

Att tvingas prata om sin rädsla och hela tiden försvara den är väldigt tungt. Den andra läkaren Elin fick träffa gjorde heller inte saken lättare – tvärtom.

- Hon sa så himla konstiga grejer till mig. Bland annat tittade hon i min journal och såg att jag gått till en psykolog under våren. Hon frågade varför och jag berättade att det var för min dödsångest. Då sa hon ”du vet väl att det är större risk att dö vid kejsarsnitt?”

Jag har breda höfter och är säkert gjord för att föda barn på det sättet, men det här sitter ju i huvudet.

Elin är medveten om att det är läkarnas jobb att försöka få henne att gå med på en vaginal förlossning eftersom det är säkrare för barnet, men hon tycker ändå det borde finnas en gräns för vad de får säga.

- Jag var också tvungen att genomgå en gynekologisk undersökning som gjorde jätteont. Den gjordes för att se om jag kunde föda vaginalt, och det visste jag ju att jag kunde. Men det är ju inte där problemet sitter. Jag har breda höfter och är säkert gjord för att föda barn på det sättet, men det här sitter ju i huvudet, säger Elin.

Det blev kejsarsnitt

Till slut sa läkaren att Elin får kejsarsnitt och det var väldigt skönt att höra efter flera veckors väntan. Elin frågade vad som händer ifall det sätter igång för tidigt, ifall hon ändå får kejsarsnitt? Då sade läkaren att det i sådana fall blir en vaginal förlossning. Ytterligare ett orosmoment alltså.

- När jag sedan träffade en barnmorska för att planera in dagen för kejsarsnittet sa hon att det hur som helst blir kejsarsnitt. Läkaren jag träffade var helt enkelt ingen trevlig läkare. Jag anmälde faktiskt henne efteråt, för jag tycker inte man ska bete sig på det sättet.

Det enda alternativet

Att genomgå två kejsarsnitt är inget som Elin verkligen velat göra. Hon har gjort det för att det är det enda alternativet ifall hon vill ha barn.

- Det är något av det tyngsta jag gjort och det är inget man snabbt återhämtar sig ifrån. Jag har inte valt kejsarsnitt, det är bara det att jag inte kan gå igenom en vaginal förlossning. Efter det andra kejsarsnittet fick jag dessutom en skada som gjorde att jag inte kunde gå på två veckor. Så det är verkligen en jättetung grej.

En normal förlossning är bättre

En orsak till att läkare och barnmorskor ända in i det sista vill försöka övertyga mamman om att genomgå en vaginal förlossning är för att både mamman och barnet mår bättre av det. Elin berättar om en annan läkare som på sitt eget lilla vis försökte övertyga henne om att släppa tankarna på kejsarsnitt:

- En läkare sa till mig: ”Du vet väl att man kan förlora väldigt mycket blod under ett kejsarsnitt? Vi kanske måste ta bort livmodern”. Då sa jag bara ”ta den, för jag tänker inte gå igenom fler graviditeter”. Och det är jag också helt säker på att jag inte kommer att göra.

Också annat spelar in. Läkarna vet att en normal förlossning statistiskt är bättre än ett planerat kejsarsnitt, men de vet inte varför det är så här.

- Det finns olika teorier och undersökningar som börjar komma upp, till exempel att barnets tarmflora och immunförsvar påverkas av sättet man blir född på. Det vill säga de som blir födda vaginalt påverkas positivt. Barnen som föds via kejsarsnitt föds sterilt, de får inte samma mikroflora och därför är de infektionskänsligare, säger barnmorskan Camilla.

Risk för komplikationer

Ett kejsarsnitt är en ganska trygg operation i dag, och det är sällan något går riktigt fel. Men små komplikationer kan uppstå. Det finns också lite större risk att livmodern inte drar ihop sig.

- Du har en naturlig triggning av förlossningshormoner för både mamman och barnet när du föder vaginalt som inte finns vid ett planerat kejsarsnitt, så de hanterar förlossningen bättre än vad de gör vid ett kejsarsnitt.

Utan hormonerna är barnet inte triggat till att komma ut i världen, och hamnar därför oftare på barnavdelningen för att få hjälp med till exempel andningen.

Hud till hud-kontakt

Camilla berättar att det också finns en väsentlig skillnad i hud till hud-kontakt.

Det sker något hormonellt i kroppen när man föder, både för kvinnan och barnet. Det här triggas bara när man föder vaginalt.

- Där kan vi bara spekulera i hur det påverkas. Det sker något hormonellt i kroppen när man föder, både för kvinnan och barnet. Det här triggas bara när man föder vaginalt.

Här står läkarna fortfarande med många frågor. Forskning angående oxytocin, ett kärlekshormon, har börjat dyka upp men Camilla berättar att det är svårt att forska i det och få fram hur stor betydelse det har för människan.

- Men vid kejsarsnitt nu för tiden har man också börjat praktisera hud till hud-kontakt. Det enda som fattas då är den där triggningen som kommit igång av hormonerna.

Dåligt samvete

Också Elin har tänkt på allt det goda som en normal förlossning ger barnet, men rädslan har ändå alltid övervunnit.

- Jag har tänkt på det många gånger och gråtit över att jag tagit bort den möjligheten från mina barn. Nu har båda kejsarsnitten gått jättebra, men det kan hända andra saker.

Elin påpekar ändå att hon träffat barn som fötts genom kejsarsnitt som är vuxna i dag och att det gått bra för dem. Det kan alltså också gå riktigt bra.

- Jag har haft jättemycket dåligt samvete, men jag har släppt det nu, för jag har två friska barn.