Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Brutal Assault - del 1

Från 2015
Uppdaterad 29.10.2015 12:37.
Melechesh
Bildtext Melechesh spelade på festivalens öppningsdag.

Efter sex års paus besökte undertecknad världens bästa metallfestival, Brutal Assault Festival, i lilla Jaroměř i Tjeckien. Så som namnet på festivalen antyder, är detta inte festivalen du bör besöka om vackra melodier och rap är det du går igång på. Tänk dig Tuska utan power metal och klassisk heavy metal, dubblera mängden band och minska priset på precis allt till en femtedel.

Årets BA lineup var sinnesjukt hård. Sinnesjukt. Visst, några av banden spelade även i Finland denna sommar, men flera av banden har inte spelat i Finland på flera år eller någonsin. Och då en fyradagars biljett kostar ungefär sjuttio euro, så vore man en fullständig idiot om man inte tackade ja till denna festival.

Antalet strålande band och överbra spelningar är väldig. Men jag recenserar kort en del gigs som jag själv såg extramycket fram emot.

Melechesh

Festivalens öpppningsdag, onsdagen 5 augusti 2015 är lite mera avskalad än de andra dagarna. Den första spelningen börjar runt klockan femton och antalet band är lite mindre än under de övriga dagarna.
Det första bandet jag vill se är Melechesh, som några dagar senare uppträder i Uleåborg på Jalometalli.

Melechesh nyaste album Enki övertygade mig stort under våren. Kompromisslös black metal med en del exotiska tillägg från bandets ursprung, Israel.

Numera är bandet bosatt i Holland i och med att spela antireligiös metallmusik i ett land som Israel, inte direkt förtjänar dig några popularitetspoäng. Bandet stiger på scenen i vad en utomstående kunde kalla orientalisk stämning, men ansiktet täckta med sjalar. Sjalarna tas snabbt av och sen bökas det i närmare en timme. Sounden var inte helt på sin plats, måste jag erkänna. Frontmannen Ashmedis (som senare under kvällen besökte Soulfly på scenen under deras tolkning av Sepultura-klassikern Territory) cirkelsågaktiga gitarrsågande försvann litet i kakofonin. Synd. Men bra gig ändå.

Nuclear Assault

Dagens "setä"-pris går lätt till Nuclear Assault. NA har ju varit rätt inaktiva under 2000-talet med endast några uppträdanden här och där samt det vidriga Third world genocide-albumet från 2005. Även om jag älskar exempelvis Game over och Handle with care-albumen, så är jag lite rädd att mitt första och enda (bandet avslutar sin karriär efter årets gigs) möte med NA ska bli en besvikelse.

Allt jag sett och hört av bandet under efter millennieskiftet har varit skit. Framför allt var jag orolig över solisten John Connnellys röst. Det skrik han producerade på 80-talet var guld värt, medan hans försök under 2000-talet låtit som… jaa, inte ens ditåt. Min skräck visar sig vara obefogad.

Efter att ha hört och sett Brainwashed, Critical mass och flera andra klassiker live så kan jag andas ut. Connelly låter fortfarande som en geting på speed, Dan Lilker headbangar och gormar som en ilsken uteliggare, ungefär tusen år gamla Glenn Evans piskar trummorna som om varje slag vore hans sista. Kjell och hela old school-kören tackar. Vila i frid Nuclear Assault.

Triptykon

Triptykon
Bildtext Troptykon.

Kanske det bästa som har hänt metallen under 2010-talet. Triptykon. Bandet som skapades från Celtic Frosts aska. Bandet som är så dystert och mörkt att ditt vanliga doomband låter som en smurftribut jämfört med dessa schweiziska bjässar.

Mitt senaste möte med bandet är från ett år tidigare. Det var inget vidare. Det ös-fucking-regnade i Uleåborg under deras gig. Även om kyla och mörker hör till Triptykon så, nää. Så pass bekväm är jag. Även nu var det mörkt. Triptykon-mörkt. En timme med låtar både från debuten Eparistera daimones och uppföljaren Melana chasmata. Solisten och huvudarkitekten Tom G. Warrior har sin sedvanliga mössa, kappa samt deathmask på, men då han närmar sig den kvinnliga basisten, Vanja Slajh, ler han till och med lite. Joo-o, Tom G. Warrior kan le.

Ett och ett halft år tidigare satt jag och Tom och hade frukost tillsammans i Bergen i Norge var han satt och skrattade åt Grumpy cat, som han jämförts med på nätet. Under Brutal Assault skrattades det inte, utan mörka Jaroměř bjöds på låtar som Tree of suffocating souls, Goetia och Hellhammer klassikern Messiah + ett par låtar av Celtic Frost.

Mayhem

Mayhem
Bildtext Mayhem.

Kvällens bästa gig. Sist ut i elden för Brutal Assaults första dag är norska Mayhem. Hade inte sett bandet live på ett tag så såg fram emot detta. Scenen såg intressant ut. Trummisen Hellhammer samt hans gigantiska ”kiosk” syntes inte alls. Framför den och honom stod någon form av altare med en balkong som den väldigt karismatiska solisten, Attila Csihar, utnyttjade väldigt ofta.

Attilas scenutstyrsel är alltid ett frågetecken. Denna gång var det väldigt klassiskt: Blod, läder och vassa objekt. Längs med hela spelningen viftade Attila maniskt med ett stort vasst bett som såg ut som en blandning av ett svärd och ett stort Z.

Spelningen bjöd för det mesta på klassiker. Freezing moon, Chainsaw gutsfuck, Deathcrush och så vidare. Hade nästan glömt hur fans bra och underhållande Attila är på scenen. Plus även för ljusshowen som bandets finska ljustekniker fixade.

Metallväktarna

skivkonvolut Craneium Explore the void

Fem frågor till Craneium

Stoner-bandet Craneium övertygar på debutskiva

Soffe spelar bas i Viper Arms

Skulle inte kunna leva utan metal

Kvinnor måste oftare än män bevisa att de kan spela rock

Emma och Craig vill förändra metallscenen

Upp till kamp mot sexism inom metallmusik

Sexism inom metal bekämpas med bra metal av kvinnor

Kjell Simosas

Vårens hårdaste plattor

En titt på den mörka musikens skivvår.

Lasse Grönroos bokhylla med rockböcker

Biografier jag skulle vilja läsa

Oskrivna biografier Lasse vill läsa.