Det går bra för SSAB i Hangö
Trots alla larmrapporter och dåliga prognoser så finns det industri som går bra i Finland i dag. Ett sådant företag ligger i Lappvik i Hangö. SSAB:s stålrörsfabrik har ett hundratal anställda, mer än tjugo fler än för ett par år sedan. En del spekulerar också i om företaget kan bli finskt igen.
Ovanligt nog för finsk industri ser framtiden ljus ut för SSAB:s stålrörsfabrik i Lappvik i Hangö. För ett och ett halvt år sedan jobbade 82 personer här, nu 108. 26 personer har alltså kommit till. Speciellt många anställdes under vårvintern i år.
- Vi har nu högre produktionsvolym än vi haft på många, många år. Vi har kommit upp till samma nivå som vi hade mellan åren 2004 och 2007, säger fabrikschef Kalle Råstedt under en rundtur på fabriksområdet och konstaterar att drygt 10 i personalen är på tidsbundet avtal.
Hur kommer det sig att det går så bra med tanke på att så mycket annat går dåligt?
- Hela världen har ju inte stannat så som Finland har stannat. Största delen av våra produkter går på export, säger han.
Mellan 70 och 75 procent exporteras, det mesta till Europa.
Den finska exporten går bra inom de flesta branscher
Att det går så dåligt för Finland har varit den senaste tidens heta samtalsämne och regeringen vill skära hårt i arbetskraftskostnaderna. Men till skillnad från en allmän uppfattning så går det bra för många exportföretag. SSAB i Lappvik är ett exempel på det.
Om man läser tullens senaste statistik från september så ser det ut att gå bra i de flesta branscher. Den jämför det andra kvartalet 2014 med motsvarande tid 2015 .
När man ser på de stora företagens export ser det mesta positivt ut.
Värdet av metall och metallprodukter som gick på export ökade med 10 procent på ett år. Värdet av maskiner och apparater ökade med åtta procent. Och exporten av skogsindustrins produkter med fem procent samt el- och elektronikindustrins produkter med fyra. Mest ökade exporten av fortskaffningsmedel (exempelvis kryssningsfartyg), exportvärdet steg med hela 15 procent på ett år.
Det fanns ändå en sektor som drog ner helheten på minus, nämligen den kemiska industrin och då närmare bestämt oljeprodukterna. Där sjönk exporten med hela 40 procent.
Men det finns också annat som ser ut att gå åt rätt håll. Statistikcentralen meddelande nyss att volymen av bruttonationalprodukten ökade från april till juni med 0,2 procent från föregående kvartal.
Konkurrenter i Europa
För SSAB finns stålrörskonkurrenterna främst i södra Europa.
- Man har avsevärt lägre kostnadsstruktur i exempelvis Polen och i Italien har man inte samma driftskostnader som här.
Lappvikfabriken är alltså tvungen att vara bättre på annat än priset, exempelvis på att hålla tidtabeller och förväntningar.
Många rör runt om oss kan komma från Lappvik
SSAB har två huvudgrupper av produkter. Den ena är byggnadsbalkar som används i konstruktioner, i fordon eller jordbruksredskap. Man kan hitta balkarna i husgrunden, i bussar eller lyktstolpar.
Den andra gruppen är precisionsrör som används främst i möbler, bilar eller cyklar. Rören syns överallt omkring oss. De finns i hyllkonsoler i garderober, i barnvagnar, kontorsstolar och klädhängare. Eller i bågfilssågen från järnaffären.
Från Rautaruukki till SSAB
Förr hörde den här fabriken i Lappvik till Rautaruukki. För bara ett par år sedan var läget inte lika ljust här, tiderna var sämre. Då valde två nordiska ståljättar med lönsamhetsproblem att slå ihop sig. Företaget slogs ihop med svenska SSAB. Stålbolaget fick då namnet SSAB och huvudkontoret finns i Sverige.
- För oss i Lappvik var det här ingen dålig lösning. SSAB hade tidigare egentligen ingen rörproduktion men nu finns rörproduktionen med i strategin. Det känns riktigt bra, säger Råstedt.
Timo Jansson hör till dem som jobbat länge här, i 22 år.
- Det har gått uppåt och neråt under de här åren. Men nu ser det igen ljust ut, säger han.
Då de två bolagen slogs ihop så uppskattade man att cirka 900 arbetstillfällen skulle försvinna i och med fusionen. Det motsvarar fem procent av företagens sammanlagda personalstyrka och minskningen skulle ske inom tre år.
- Vi är fortfarande inte uppe i det antalet, säger Jansson.
Han är truckförare men också huvudförtroendeman.
- Om det har blivit säkrare med arbete så har det istället blivit lite sämre med personalrepresentationen på olika nivåer i företaget, säger Jansson men påpekar att det inte direkt förändrats på det lokala planet.
Flexibilitet i arbetsskift
Stålet tillverkas främst i Brahestad eller i dagens läge också i Sverige. En fabrik ligger också i Tavastehus. I Lappvik böjs stålet till rör.
På Lappvikfabriken jobbar man mellan ett och tre skift enligt behov.
- Den här veckan går fabriken i två skift, förra veckan i tre. Nästa vecka är det igen tre skift, säger Råstedt.
Det betyder att behovet av personal varierar rätt mycket.
- Jo, det är förstås ett problem. Men vi behöver också utbilda människor för att ha mer kapacitet då det behövs.
Arbetstagarna kommer till största delen från Raseborg men också från Lappvik och Hangö.
Mer personal betyder mer utbildning
Vi går in i en av de många byggnaderna och där utbildar arbetsskyddsfullmäktig Ulf Heimberg som bäst fyra yngre killar.
- Alla som kör ett fordon ska få utbildning. För vår säkerhet har vi infört en egen truckkortsutbildning. I det ingår ett skriftligt prov och ett körprov, förklarar Heimberg lektionens ändamål.
Det är positivt men också krävande då företaget fått flera nya anställda på kort tid. Alla måste få rätt utbildning eftersom säkerheten är något som prioriteras högt och personalen hanterar mycket tunga föremål och stora maskiner.
- Det här året har för mig gått till att utbilda ny personal, säger Heimberg. Exempelvis introduktionsutbildningen tar redan flera dagar.
Då det gäller säkerhet har man också tagit hjälp av utomstående experter. Ändå anser fabrikschef Råstedt att den inte är på en acceptabel nivå.
- Det har hänt två olyckor under det senaste året här. Det är på tok för mycket. Den ena var mer allvarlig än den andra och ledde till 10-12 dagar sjukskrivning.
Men det har gått mycket framåt med säkerheten under Timo Janssons tid här.
- Det händer mycket mindre nu än exempelvis för tio år sedan, säger han.
Det går fortfarande att förbättra säkerheten.
- Men att komma till noll olycksfall är en lång väg att gå, säger Heimberg.
Den enas bröd den andras död
Det går bra för SSAB men bara ett stenkast ifrån syns en annan stålfabrik som inte klarat konkurrensen, FN-Steel i Koverhar. Företaget var en stor arbetsgivare ännu för några år sedan, fram till konkursen.
Från Koverhar hörs nu endast av ljudet då företaget Delete river byggnaderna.
- Skrap, skrap, skrap.
En stor del av dem som nyligen rekryterats till SSAB är sådana som tidigare jobbat på stålfabriken i Koverhar.
Framför Koverhars rostiga profil skymtar ett tiotal byggarbetare uppe på SSAB:s tak på en av hallarna. Det som en gång varit Etnas rörfabrik renoveras som bäst. Det är en av årets stora investeringar på SSAB tillsammans med förbättringar på en linje där man skär metall med.
Om fabrikschefen skulle få önska något mer så skulle han vilja ha en ny svetslinje.
- Men det är ett mångmiljonprojekt.
Västnyländska företag har haft en möjlighet att ansöka om stöd för att göra större investeringar. SSAB har däremot aldrig haft den möjligheten.
Efter att FN-Steel gick i konkurs så klassades Hangö och Raseborg som ett problemområde med stor arbetslöshet. Staten blev då generös och beslöt att ge små och medelstora abetsgivare ett så kallat strukturomvandlingsstöd så att de kunde investera och skapa nya arbetsplatser .
Men så enkelt var det inte att alla kunde få det. Kraven var stora och en del pengar har därför blivit kvar. Ingen har ansökt om dem. SSAB får inga pengar på grund av att huvudkontoret är beläget i Sverige och inte i Finland. Dessutom är företaget för stort. Alla arbetstagare räknas med, inte bara de som finns i regionen. Och då räknas SSAB till ett stort företag.
Spekulationer om SSAB kan bli finskt igen
Om du vågar se på framtiden, hur ser den ut?
- Det är alltid svårt att sia något men det som vi vet är att årets fjärde kvartal alltid är svagt i vår bransch. Det går uppåt i februari-mars och vi går på högvarv till september. I oktober-november brukar det igen sakta av. Men i december vill ingen ha rör i lager, säger Kalle Råstedt.
Sveriges största ekonomitidning Dagens industri spekulerade nyligen i att det bara är en tidsfråga när det svenska placeringsbolaget Industrivärlden som äger SSAB-aktier säljer dem. Finansiella och industriella bedömare anser det då troligt att finska statens ägarbolag Solidium köper dem. Om det skulle gå så kan exempelvis SSAB:s huvudkontor flytta till Finland.
Från SSAB:s ledning dementerar man det här helt.
- Dagens industris artikel bygger på redaktörens egna slutsatser. Vi tar inte ställning till ägarfrågor eller kommenterar redaktörens åsikter, svarar kommunikationsdirektör Taina Kyllönen.
' /%3E%3C/svg%3E)
