Benny recenserar Devil's Third – 2008 vill ha sitt spel tillbaka

Benny har svurit och facepalmat sig igenom Devil's Third. Ted och Susanne lyssnar tålmodigt på klagosången om Tomonobu Itagakis undermåliga comeback. Är Bennys bitterhet befogad? Kolla videon!

Observera att spelet innehåller våldsamma scener, och är därför F18.

För att förstå Devil's Third måste man först förstå dess bakgrund. Legendariske spelskaparen Tomonobu Itagaki (Ninja Gaiden, Dead or Alive) lämnade Tecmo 2008 och grundade den nya spelstudion Valhalla Game Studios. Strax därefter skrev han ett kontrakt med THQ och inledde arbetet med Devil's Third. Utvecklingen var oerhört problematisk. Spelet bytte grafikmotor inte mindre än fyra gånger och THQ gick i konkurs 2013.

Nintendo plockade upp publiceringsrättigheterna – spelet bytte plattform från Playstation 3 och Xbox 360 till Wii U – för att slutligen nå butikshyllorna 2015, över sex år efter att utvecklingen inleddes.

Ett barn av sin tid

Tänk tillbaka till 2008. Infinity Ward hade just revolutionerat onlineskjutarna med Call of Duty 4: Modern Warfare och spelbranschen befann sig fortfarande i Gears of Wars massiva skugga. Japan jagade den västerländska publiken med spel som Resident Evil 5 och Final Fantasy XIII.

Sett till den här kontexten framstår Devil's Third mindre som ett mysterium – spelet är en ren korsbefruktning av Call of Duty och Gears of War, och närapå kreativt bankrutt. Det enda som Itagaki tillfört konceptet är slafsiga närstrider (ett av få spelmoment som fortfarande går att spåra tillbaka till Ninja Gaiden) och en uppsättning karaktärer som desperat försöker återskapa dynamiken och ramhandlingen från Kill Bill-filmerna utan att vara i närheten av att lyckas.

Identitetslöst

Överallt ser jag inspirationskällorna. Ett av uppdragen hade lika gärna kunnat utspela sig på Gears of War-planeten Sera, och ett annat innehåller en sekvens där huvudrollen Ivan bryter sig in genom ett fönster och prickskjuter huvuden i ultrarapid (precis som i Call of Duty). Ett av uppdragen slänger plötsligt in en massa zombier för att hej, Dead Rising var ju rätt populärt 2008.

Spelet berättar hela tiden vart man ska med hjälp av vänliga ikoner (Call of Duty!) och banorna är överbefolkade av midjehöga murar och kulsvampar till fiender (Gears of War!).

Men allt det bleknar jämfört med det extrema copy-paste-arbetet som utgör spelets onlinedel. Och det är här jag blir förvirrad på riktigt.

Poänglöst

Vem ska köpa det här? Vem är det till för? Varför kopiera Call of Dutys onlinedel rakt av när Call of Duty redan finns? Vem bryr sig om att låsa upp vapen och spellägen och utrustning när knappt någon spelar spelet?

Wii U är redan en dödförklarad konsol av alla utom Nintendo, som dessutom fått en alldeles utsökt onlineskjutare i form av Splatoon tidigare i år. Nintendo gjorde en ansträngning under marknadsföringen av Splatoon, och nu skiter de bara ut Devil's Third på marknaden och hoppas att ingen märker det. Spelet lanseras dessutom först senare i höst i USA, så någon stadig spelarbas är det inte tal om (man får skatta sig lycklig om man hittar en lagbaserad dödsmatch att delta i; de övriga spellägena är redan utdöda).

Trots allt funktionellt

Devil's Third är ett spel jag har svårt att begripa, även med all fakta på bordet. Men det är ändå inte värdelöst. Det är funktionellt och kontrollerna är bra. Det är lätt att göra coola saker, som att glida runt ett hörn på rygg och skjuta en gubbe med en hagelbössa så att han exploderar.

Ultravåldet är tillfredsställande och Ivan är en så fruktansvärt tråkig huvudroll att han nästan blir lite rolig (jag älskar faktiskt det faktum att han gärna tar sig en sup eller cigg under pågående strider). Banan som utspelar sig i Japan är stämningfull, och ibland lyckas spelet bygga upp bosskonfrontationer riktigt fint.

Men jag kan inte rekommendera det här åt någon överhuvudtaget. Kampanjen är monoton och jag ogillar onlinedelen (förvisso gillar jag inte Call of Duty heller, så ni kan utläsa vad ni vill av den informationen). D

evil's Third är intressant ur ett akademiskt perspektiv, men fruktansvärt tråkigt ur precis alla andra. Hur man kan spendera sex år på att skapa sådant här anonymt dravel övergår mitt förstånd. Bättre lycka nästa gång, Itagaki.