Icehearts vill ge alla pojkar en egen plats

Den första svenskspråkiga Iceheartsgruppen har inlett sin verksamhet nu i höst. Med hjälp av idrott, lek och spel vill man fånga upp pojkar som av olika orsaker har ett extra behov av stöd.

Det kan handla om pojkar som har svårt att få kompisar, som har invandrarbakgrund eller som har problem hemma. En del kanske kommer från storfamiljer eller familjer som har det knappt ekonomiskt.

Så beskriver landets första svenskspråkiga Iceheartsfostrare, eller gruppledare, Anders Eklund de pojkar som verksamheten riktar sig till.

Det behöver alltså inte vara mer komplicerat än att man helt enkelt inte riktigt hittar sin plats i skolan eller i ett vanligt idrottslag.

Inga vassa taggar

Organisationen Icehearts samlar upp pojkar i sex- till sjuårsåldern genom att låta fostraren besöka olika förskolegrupper.

Ibland får man tips om ett barn som föräldrar, socialvården eller skolpersonalen är oroade över, men mycket bygger på den direkta kontakten mellan fostraren och barnen.

– Vi har fått ett väldigt fint mottagande. Eftersom vi är en utomstående aktör var jag lite rädd för att någon skulle sätta ut taggarna, men det har bara kommit positiva kommentarer från skolpersonalen och föräldrarna, säger Eklund.

Genom att skapa grupper för lagsport och eftermiddagsverksamhet vill man förebygga bland annat mobbning och utslagning.

– Det här behövs definitivt. Jag har länge jobbat inom skolvärlden och det skulle ha varit jättebra för många av de elever som jag har haft om det skulle ha funnits något som det här, säger Rasmus Lundén, som precis har inlett arbetet med att starta upp en andra grupp.

Pojkarna följs upp under 12 år

Fostraren stöder pojkarna i problem de möter i skolan, i hemmet och på fritiden. De följs upp under 12 års tid, från förskolan tills de blir myndiga.

– Det här är en instans som ger något mer än det övriga som erbjuds i idrotts- eller skolväg. Det är att sätt att se till att det finns någonting för var och en här i samhället, säger Lundén.

Verksamheten grundades redan år 1995 i Vanda, men har först i höst kommit i gång på svenska.

– Vi har sett att det finns ett behov av det här också på svenska, även om det kanske är lite mindre än på finska eftersom volymerna är så mycket mindre, säger Eklund.

Han är den som har startat upp den första gruppen som fungerar på svenska. För tillfället deltar sex Esbopojkar, men till våren ska de bli fler.

– Men det är klart att det finns en del skillnader mellan den svenska och den finska verksamheten. Bland annat har vi här i södra Finland mycket färre elever med invandrarbakgrund. Familjerna är inte heller lika stora som bland de finskspråkiga, säger han.

Idrotten kommer på andra plats

Det är en lång process det handlar om. Det första året går ut på att åka runt och besöka olika förskolegrupper, skapa kontakter och locka med deltagare. Det här har Eklund bakom sig, medan Lundén precis har börjat jakten på nya pojkar för en andra grupp.

Sedan börjar själva verksamheten, på avslappnade grunder. Ett vanligt missförstånd är att Icehearts bygger på stenhård tävlingsidrott.

– Idrotten kommer med så småningom. Till en början är det inte hemskt sportigt, utan mer lek, spel och fri samvaro. Grenen väljer vi sedan baserat på hur vi tycker att pojkarna klarar av sport och idrott och vad som skulle kunna passa dem bäst, säger Eklund.

Idrottsgrenen behöver alltså inte vara ishockey, trots namnet Icehearts. Det kan lika väl bli aktuellt med fotboll, handboll eller innebandy.

- Många idrottsföreningar är väldigt tävlingsinriktade och har som mål att man ska bli bäst. Så tänker inte vi. Barnen får vara med, får idrotta och en möjlighet att vara med och tävla, men målet är inte att alla ska bli toppidrottare, säger Lundén.

Men flickorna då?

För tillfället riktar sig Icehearts i huvudsak till pojkar. Men man har inte glömt bort flickorna.

– Det finns en flickgrupp i Vanda. Projektet har börjat bland pojkarna eftersom man har sett ett behov där, men säkert finns det ett behov och ett intresse också bland flickorna, säger Lundén.