Angry girls och den omysigt supande kvinnan

På årets bokmässa i Göteborg är det många samtal och seminarier som på ett eller annat sätt tar upp kvinnorollen i litteraturen, kulturen och samhället.

Vilka positioner har kvinnorna i böckerna tillgång till? Och vad händer om de inte håller sig till dem?

Under årets bokmässa i Göteborg syns ett tydligt tema. Flera av diskussionerna kretsar kring ämnen som berör kvinnors utrymme och hur kvinnor återges i litteraturen.

Den onda styvmodern, en klassiker

Ett klassiskt kvinnoporträtt är det av den onda styvmodern. Andréa Räder berättar i ett samtal om hennes kommande bok Bröderna Grimm, en biografi om denna återkommande gestalt i de klassiska sagorna.

Askungen, Snövit, Hans och Greta. Alla har de sina styvmödrar. I bröderna Grimms sagovärld finns 13 av dem, och de har etsat sig fast i vårt gemensamma medvetande som onda, hårda och utan skrupler.

Disney har tagit hand om flera av dessa sagor och lyft in dessa onda plastmammor även i vår samtidskultur. Enligt Räder är folksagorna förankrade i en kvinnlig berättartradition, och den största spridningen av sagorna beror på kvinnor.

Men varför är då kvinnorna så onda? Det blir ett berättartekniskt tacksamt grepp för att illustrera ondskan menar Räder.

– Vad är värre för ett barn än en mor som är stygg?

Den onda kvinnan, den dåliga mamman, den falska modern, hon får i de gamla sagorna rama in svåra ämnen som hunger och övergrepp och blir någon att fästa skulden på.

Helst ingen gig & tonic för damen

Även Paula Hawkins talar, i ett seminariesamtal med Andres Lokko, om kvinnans utrymme inom litteraturen och vår samtidskulturs syn på moderskapet.

I hennes senaste roman Kvinnan på tåget figurerar hennes antihjältinna Rachel Watson. En karaktär hon under arbetet med boken gav namnet ”Drunk Girl”. Ett namn som också ligger nära den litterära sanningen.

Rachel dricker gin and tonic till frukost och låtsas sedan att hon går till jobbet för att inte bli vräkt ur sin lägenhet.

Hawkins pratar om den 31-åriga Rachel i relation till en vanligare typ av alkoholiserad romanhjälte. Hon menar att litteraturen är proppfylld med alkoholiserade och lite ruggade men charmiga och mysiga äldre man. Kanske främst just inom thrillergenren. En roll som Hawkins Rachel gör anspråk på.

Men när en kvinna tar till flaskan på samma sätt försvinner genast det romantiska skimmer som ligger kring hennes manliga motsvarigheter.

Angry girls

Inte bara vuxenlitteraturen omförhandlar det utrymme kvinnan tillåts ta. Det handlar om arga flickor när Pija Lindenbaum och Ingrid Olsson pratar barnlitteratur. Båda har nyligen kommit ut med varsin respektive bilderbok. Två olika böcker där båda huvudpersonerna är tillåts visa ilska.

Olsson skriver i Åse och grodan om en flicka som hittar en död, platt och överkörd groda. Hon tar med den hem i en burk och hennes ilska väller upp när hennes mamma inte genast låter henne visa den för sin vän, utan propsar på att det ska ätas mat först.

Lindenbaum berättar i Doris om en annan flicka som också hon blir väldigt arg på sina föräldrar. Hon får inte bygga klart sina bilvägar i sandlådan. När Doris blir arg så växer hennes hår och blir jättelångt. Saker fastnar i det när hon tar sig fram.

Även Åses vrede manifesterar sig genom hennes hår. Hennes tofsar är tecknade så de står rakt upp då hon känner ilska. De arga flickorna använder håret som ett vapen, som ett skydd och som ett hjälpmedel till att uttrycka ilska.

Olsson säger att hon tror att det finns skillnader i hur man ser på väldigt arga flickor och väldigt arga pojkar. Hon menar att det inte är okej för en flicka att bli arg på samma sätt och ta ut svängarna lika mycket som en pojke.

– Då är man inte som man ska vara, säger hon.

Förutom under dessa seminarier kokar bokmässan även av samtal om vem som definierar den kvinnliga galenskapen, om kvinnor får skriva egohistorier och en mängd andra samtal om gränserna för kvinnor inom litteraturen och i samhället i övrigt.

Text: Cecilia Floris