Ingen människa föds till hora

Det berättas om sexuellt våld i pjäsen Kvinna till salu. Det berättas om skador i underliv och om psykisk ohälsa hos offren för människohandel. Det är ofta brutalt, men sant och verklighetstroget, eftersom pjäsen baserar sig på en omfattande research av journalisten Jeanette Björkqvist.

Pjäsen Kvinna till salu hade premiär på Svenska Teatern vårvintern 2014, och nu är det dags för radioteaterversionen. En version som kommer nära huden, trots att varken regi eller skådespelare gör något stort väsen av sig. Det är nedtonat för att texten är så laddad i sig.

Pjäsen börjar och slutar med en fiktiv berättelse om ryska Katja, en fattig och ensamstående mor som lockas av ett erbjudande om jobb på andra sidan gränsen. Men istället för att få ett hederligt jobb hamnar hon i händerna på sexhandlare. Hon blir hora.

Tolkning som berör

Trots det nedtonade konceptet sker det en viss utveckling i Anna Hultins tolkning av Katja i Marcus Groths regi. I början är rösten varm och närvarande, för att bli hård när Katja ifrågasätter mäns lust till kissrelaterat sex. Och när slutet närmar sig blir tolkningen skakande.

Katja kommer hem och vill krama om sin lilla dotter, men barnet känner inte igen sin egen mor. ”Det är lika så bra”, tänker modern. Här låter rösten trött och en kort tvekan inför fortsättningen och ett litet sludder över orden, gör att såren i Katjas själ hörs och förmedlas till lyssnaren.

Hallickarna skrämmer

Innanför ramberättelsen finns andra, mindre berättelser. Det är berättelser som blottar männens synvinklar och berättelser om andra kvinnor som blivit offer för sexhandel – dessa kvinnors berättelser framförs av elever från Teaterhögskolan.

Innanför ramberättelsen finns också fakta som till exempel försöker ringa in vilka typer av män som köper sex och där finns hårresande påståenden ur debatten om prostitution, såsom påståendet att ”en del kvinnor föds till horor.”

På Niklas Åkerfälts axlar faller att ge röst åt männen. De som bortförklarar, de som är osäkra, de som är självgoda och de som själva blir rädda för hallickarna när de hjälpt ett offer för sexhandel. Åkerfält hittar rätt nyans för varje situation och dessutom återger han, tillsammans med Anna Hultin, fakta.

Det är bara en liten förändring i akustiken som markerar övergången mellan berättelser och faktaåtergivning. En aning distans, en snäppet större rymd, hörs när det är dags för fakta.

Jag förstår att det finns massor att säga om ämnet och att teamet kanske redan tvingats skära ner ett uns för radioteaterversionen. Ändå hade jag önskat mig lite mer luft i uppsättningen, för det går så oerhört snabbt. Framför allt tror jag att ramberättelsen hade mått bra av ett stråk musik, ett eko, ett vinddrag – något som hade gett andrum och tid för lyssnaren att riktigt sjunka ner i berättelsen.

Å andra sidan hade det behövt göras med yttersta fingertoppskänsla för att inte bli plumpt.

Männens makt över offren

Det är en mycket informationstät pjäs, som visar upp verkligheten snarare än pekar på möjliga lösningar. Och det tål upprepas att ämnet är viktigt och borde, precis som det gör nu genom radion, gå ut över hela landet. Det borde nå varenda kotte i de högre skolstadierna, framför allt killarna bland vilka de potentiella framtida sexköparna finns, för som det heter i pjäsen: ”Det är mannen som har det enda fria valet i den här frågan: Att köpa sex eller låta bli.”

Efter att man lyssnat på Kvinna till salu måtte det vara oerhört svårt att inbilla sig att utländska prostituerade som inte kan ett ord finska kommer till Finland för att frivilligt bli påsatta, med eller utan kondom, slagna och skadade av våldsam sex och påkissade och allt vad dessa sexköpande män som saknar empati får för sig att göra mot kvinnorna.

Text: Maria Lindh-Garreau

Radioteatern ger Kvinna till salu i Radio Vega onsdag klockan 21.05 och söndag 15.03.

Kvinna till salu

Programmet är inte längre tillgängligt