Calle Koskela: Friheten behöver sina försvarare

I sitt sista tal till den tyska förbundsdagen konstaterade Konrad Adenauer att det finns gränser för det mänskliga förnuftet, men inga gränser för den mänskliga galenskapen. Sällan har dessa ord känts lika aktuella som nu.

Just nu lever vi en värld som känns farligare och mera hotfull än på länge. Vart vi än vänder våra blickar ser vi endast lidande.

Ukraina, ett land inte alltför långt härifrån, har återigen blivit en bricka i stormakternas spel. Mellanöstern, vår civilisations vagga, står i flammor. I Syrien pågår ett fruktansvärt inbördeskrig, samtidigt som terrororganisationen IS sprider skräck i regionen. Vår tids barbari tvingar människor på flykt, och vi känner alla till de enorma flyktingmassor som desperat försöker ta sig till Europa.

Omvärlden ser på

Nyheterna om nya krig, konflikter och terrordåd förlamar oss, förvandlar oss till passiva åskådare. Det är skamligt hur ofta omvärlden nöjer sig med att enbart erbjuda några tröstande ord, istället för att ta till handling. Orkar vi inte stå upp för de värderingar som vi visserligen hyllar i festtalen? Har vi kanske glömt innebörden av ord såsom solidaritet, frihet och jämlikhet? Eller ter de sig för självklara?

I en tid då främlingsfientliga krafter hemsöker vår kontinent, i en tid då murar återigen byggs upp i Europa. Ja, då tycker jag att det är dags att börja tro på dessa värderingar igen. Och det är nu det är dags att söka visdom ur historien, för jag övertygad om att det är enbart genom att blicka bakåt som vi hittar styrkan att vandra framåt.

Isaiah Berlin

Åren under och efter det första världskriget var turbulenta i hela Europa, Under perioden 1881-1914 emigrerade två miljoner judar, främst till USA.

Då bolsjevikerna tog makten 1917 i Ryssland avskaffades visserligen alla diskriminerande lagar gentemot judar, men detta innebar ju inte att fördomarna och hatet skulle ha försvunnit. Detta märkte trävaruhandlaren Mendel Berlin och hans familj. Frun Marie och sonen Isaiah. Mendel Berlin beslöt sig för att lämna Ryssland, och 1921 emigrerade familjen Berlin till Storbritannien.

I England skulle den unge invandrarpojken göra en lysande karriär. Professor vid Oxford, vän till tidens politiska och kulturella elit, en aktad skribent och föreläsare. 1957 blev han Sir Isaiah. Under årtionden var han en av de mest kända och uppskattade filosoferna och idéhistorikerna i västvärlden. Efter hans död 1997 har dock ryktet dalat något, och Berlins originalitet och filosofgärning har ifrågasatts.

För mig kommer han dock alltid vara en av de största och modigaste tänkarna i världen.

Isaiah Berlin ägnade sitt liv åt att försvara friheten. För honom var friheten nyckeln till ett gott liv; människor behöver frihet för att de skall kunna visa solidaritet och medmänsklighet. Berlin presenterade sin förmodligen mest kända teori i sin installationsföreläsning vid Oxford 1958. I denna föreläsning, tryckt under namnet Två frihetsbegrepp, redogjorde han för skillnaden mellan negativ och positiv frihet.

Båda dessa behövs, och båda har sina avigsidor. Men enligt Berlin öppnade den positiva friheten, det vill säga individens vilja att förverkliga sig själv och genomföra något önskvärt för förtryck och vanstyre i en högre grad än den negativa

Det öppna samhället

De lärdomar man kan dra genom att läsa Berlin är följande. Det öppna samhället är den samhällsform som bäst tryggar människans frihet, vår rätt att leva våra egna liv och göra våra egna val. Det öppna samhället kan i sin tur endast bestå så länge man tillåter och tolererar olika alternativ och åsikter.

Medborgarna skall inte frukta staten, det är staten som skall frukta medborgarna. Det är nu vi bör minnas Berlin, och våga tro på att vi kan skapa ett samhälle bättre än detta. För friheten, eller avsaknaden av den, berör oss alla. Det var Isaiah Berlin som en gång påminde oss:

De första människorna som diktatorer förgör eller tystar är män med idéer och fria sinnen.

Calle Koskela,
studerar politisk historia vid Helsingfors universitet.