Vatten på Mars - och nu då?

Förväntningarna var högt uppskruvade när NASA häromdagen meddelade att de har en viktig nyhet som de tänker förkunna på en presskonferens alldeles strax.

Nå, precis som all världens rymdbloggare och NASA-följare på Twitter gissade så handlade nyheten om att det finns vatten på Mars - eller det visste vi ju i och för sig, men att det finns vatten i flytande form. Rinnande vatten för framtidens Marsfarare att utnyttja. Och det är ju en stor nyhet!

Närmare bestämt så är det NASA:s rymdsond Mars Reconnaissance Orbiter som ligger i omloppsbana runt den röda planeten som har spanat in mörka linjer längs fyra olika sluttningar på Mars. Lite i stil med bäckfåror här på jorden.

Och att fårorna är mörka beror alltså helt konkret och bokstavligt på att de är våta. Det är H20 som långsamt rinner ned längs med de marsianska kratrarnas sluttningar, inte så att det forsar ned så där som en bäck i alperna, utan vattnet är inuti markens ytskikt. Sumpmark med andra ord.

Men permafrosten då?

Fast vänta nu, det är ju rysligt kallt på Mars, med temperaturer ända ned till -150 grader Celsius vid polerna. Borde inte allt vatten ligga fruset i djup permafrost? Jo, och det mesta av vattnet på Mars är i form av is, men just det här vattnet är väldigt salt. Så det fryser inte lika lätt. De här bäckfårorna ligger dessutom alla på soliga sluttningar där det kan bli upp till +27 grader Celsius om somrarna. Då utvidgas bäckfårorna; de mörka stråken blir mer markanta.

Och det här är ju som sagt strålande nyheter, inte bara för att det ökar på sannolikheten för att hitta liv i form av mikrober på Mars, men också för att framtida Marsfarare kan åka iväg med vetskapen att det finns dricka när de anländer. Klart det, som sådant duger vattnet inte som dricksvatten, det är som sagt mättat med salter, bland annat perklorater, men det går att filtrera. Borde inte vara något större problem, åtminstone inte större än att ta sig till själva planeten. Kan vi fixa det så kan vi göra vattnet drickbart.

Ett litet steg för en människa, ett stort glas vatten för mänskligheten

Självaste Buzz Aldrin, han som var med Neil Armstrong på månen ni vet, har sagt om den här upptäckten att ”Vatten på Mars är ännu ett litet steg för mänskligheten”. Tummen upp från Armstrong där han sitter på molnkanten, säkerligen.

Aldrin säger till tidskriften Time att det är nu eller aldrig som USA måste damma av och sätta fyr under pannan på sitt rymdprogram och sluta käbbla om politik och budgetfrågor.

Vatten på Mars betyder inte bara att det kan finnas liv där borta, menar Aldrin, det betyder också att vi kan åka dit ut och plantera våra egna livsformer där. Grönsaker, spannmål och vem vet, fiskodlingar, visionerar han.

Jaja, det gäller att ställa siktet högt om man ska komma någonstans här i världen. Ingen vet det bättre än Buzz Aldrin. Som han själv uttrycker det, ”No dream is too high for those with their eyes in the sky!” Ingen dröm är för stor för dem som har sin blick höjd mot skyn.

Det har den gode Buzz säkert helt rätt i, men medan vi väntar på att den amerikanska kongressen, eller kanske kineserna, får tummen ur ändan så finns det ju vissa saker som vi kan göra. Vi, eller det vill säga amerikanerna, har ju redan rullande robotar, ”marskrypare” på planetens yta. Varför inte skicka dit Curiosity (Mars Science Laboratory, som dess fulla namn lyder) till exempel?

Hit men inte längre!

Tja, som webbplatsen ScienceAlert påpekar i en artikel, det är inte riktigt så enkelt. Curiosity befinner sig i och för sig cirka 50 kilometer från en av de aktuella bäckfårorna, men dels så rör sig Curiosity med en hastighet på 9 meter i timmen, så det skulle ta en bra stund också om den kunde ta fågelvägen, vilket den inte kan.

Men den verkliga orsaken till att Curiosity inte kan rulla i väg och fukta sina hjul är juridisk! 1967, mitt under kalla kriget, undertecknade världsmakterna ett dokument kallat Rymdfördraget. Det här var när ryssar och amerikaner var skraja för att den andra parten skulle bygga militärbaser på månen och annat djävulskap. Så man kom överens om att ingen stat kan göra territoriella anspråk på olika himlakroppar eller placera massförstörelsevapen i omloppsbana runt jorden. Den här sortens saker.

Och i det här rymdfördraget ingår också en paragraf som går ut på att ingen av fördragets parter är tillåtna att skicka en expedition, vare sig bemannad eller obemannad, till en vattenkälla på någon av himlakropparna, eftersom det skulle innebära en risk för att den här vattenkällan förorenas med mikrober från jorden.

Och trots forskarna vidtog närmast maniska åtgärder för att sterilisera Curiosity innan den åkte iväg, så kan vi inte vara helt säkra på att några enstaka kolibakterier inte överlevde resan. Helt omöjligt är det inte. Eller att Curiosity inte plockade upp några rymdburna bobbor på vägen till Mars. Man vet på riktigt inte.

Så Curiosity stannar där den är, och vi får nöja oss med att beundra de inte-så-porlande bäckarna på Mars från ovan.

Men kanske ändå...

Ni har rätt om ni nu tänker att ja men, betyder det här inte att astronauterna, kosmonauterna eller taikonauterna som en dag landar på Mars också måste hålla tassarna borta från vattnet? Jo, i princip betyder det ju det, men dels så finns det i det skedet sannolikt redan 3D-skrivare på Mars som kan tillverka garanterat sterila sonder av ursprungligt Marsmaterial. Och dels så, de enstaka jurister som i det skedet opponerar sig kanske finner sig själva med en enkelbiljett till Pluto i bakfickan.

Avtal är avtal, men det har aldrig hindrat någon här på jorden heller, så Mars kommer knappast att vara ett undantag sedan när den dagen kommer.