Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Inte enbart fred bakom fredspriset

Från 2015
Uppdaterad 04.05.2016 13:15.
Medaljen som Nobels fredspristagare får
Bild: Nobel Media AB

När Nobels fredspris kungörs i Oslo förlöper säkert allt som vanligt. Det är spänning och jubel. Men i år kantas priset av en präktig skandal.

Boken ”Fredens sekreterare” av Geir Lundestad avslöjar att det inte alltid råder fred i Nobels fredskommitté.

Geir Lundestad, Malala Yousafzai, Kailash Satyarthiand,Thorbjorn Jagland 9.12.2014.
Bildtext Geir Lundestad med fjolårets pristagare Malala Yousafzai och Kailash Satyarthiand samt Nobelkommitténs ordförande Thorbjorn Jagland
Bild: EPA/HEIKO JUNGE

Geir Lundestad berättar i sin bok öppet och elakt om både kommittén och pristagarna, bland annat Martti Ahtisaari, och om dem som aldrig fick priset.

Också kring pristagarna fanns det ofred.

Korhonen försökte fälla Ahtisaari

En av socialdemokraten Martti Ahtisaaris ovänner var definitivt Keijo Korhonen, motkandidat för centern i presidentvalet 1994. Lundestad avslöjar att Korhonen skrev ett brev till Nobelkommittén och varnade kommittén för att ge priset till Ahtisaari.

Konflikterna var i allmänhet redan lösta när Ahtisaari gick in i dem, skrev Korhonen enligt Lundestad. Ahtisaari förtjänade inte priset och hade dessutom en bristande moral. Enligt brevskrivaren berikade Ahtisaari sig själv på fredsmedlaruppdragen.

President Martti Ahtisaari håller tal på Nobelfesten
Bildtext Martti Ahtisaari
Bild: EPA/Bjorn Sigurdsson

Nobelkommitten undersökte påståendena, men fann inga bevis. Brevet illustrerade kanske mest den giftiga atmosfären i delar av finsk politik, konkluderar Lundestad. Det finns flera historier om både Ahtisaari och de andra pristagarna under 25 år i boken.

Vräkt efter boken

Både ordföranden och den ständiga sekreteraren är nya när fredspristagarens namn kungörs på fredagen i Oslo.

Den tidigare socialdemokratiska statsministern Thorbjörn Jagland har bytts ut mot höyrepolitikern Kaci Kullmann Five. Och den ständiga sekreteraren Geir Lundestad står inte längre två steg bakom sin ordförande. Han avgick vid 70 års ålder, och började i stället skriva på sin bok.

Den väcker nu stor uppståndelse och ilska i Oslo. Lundestad vräktes från sitt arbetsrum i Nobelhuset genast efter att boken hade publicerats.

Hotat anseende

Helt säkert är Nobelkommitténs tidigare och nuvarande medlemmar måna om Nobelkommitténs anseende. Självfallet stör det dem att Lundestad refererar förtroliga samtal och att han förmodligen bryter mot sin tystnadsplikt.

Alla Nobelkandidater och dryftande kring priset ska hållas hemliga i 50 år. Lundestad svingar häftigt med penseln när han tecknar porträtt av dem alla. Omdömena om kommittémedlemmarnas åsikter, språkkunnighet och sakkunskap är inte alltid vänliga.

Lundestad är norsk historiker. Han har varit verksam som professor i amerikansk kulturkunskap och historia i Tromsö och Oslo samt i Harvard. Han anser sig inte ha brutit mot tystnadsplikten men efterlyser mer öppenhet kring fredspriset.

Nu får han kritik för att han aldrig förstod sin roll: Att vara sekreterare, inget annat.

Är det omöjligt för finnar att få Nobelpriset?

Det kunde ha gått illa med Ahtisaaris Nobelpris, inte bara på grund av centermannen Korhonen. Också ”de egna” ställde till det. År 2006 kom talmannen i Finlands riksdag, Paavo Lipponen, till det norska Nobelinstitutet på besök. Lobbyister fick aldrig träffa hela Nobelkommitten så det blev Lundestad som kom till mötet.

Lundestad berättar om den tidigare statsministern Lipponens inledande retoriska och provocerande fråga: Är det omöjligt för finnar att få Nobels fredspris?

Det var det förstås inte, det har bara inte skett ännu, noterar Lundestad. Och det finns en hel serie länder, faktiskt de flesta, som inte har en enda fredsprisvinnare.

Nobelkommittén utsätts för en hel del lobbyverksamhet, och faran är stor att sådana försök motverkar avsikten med priset. Därmed var Ahtisaaris chanser borta för några år framöver. Ingen gillar att fatta beslut efter påtryckning utifrån, skriver Geir Lundestad.

Kommittén inte så begeistrad över Ahtisaari

År 2008 hade det lugnat ner sig, och Martti Ahtisaari fick fredspriset för sina stora insatser på flera kontinenter, under närmare trettio år, för att lösa internationella konflikter.

Det var inget fel på hans meriter, men många såg det ändå som en tråkig plikt att ge priset till Ahtisaari.

- Det finns otvivelaktigt pristagare som kommittén har varit mer begeistrad över, skriver Lundestad. Kommitten ger helst priset till parterna i en konflikt, det är de som sätter sin politiska prestige på spel. Fredsmedlare flyr in och ut i situationer, de riskerar lite eller ingenting.

Ingen konflikt har uppstått på grund av brist på fredsmäklare. Ofta står sådana i kö, utan att det ökar möjligheterna till succé, skriver Geir Lundestad.

"Bjuder bara mina vänner"

Lundestad noterar att Ahtisaari kunde vara ganska frispråkig.

- Man uppnår inte fred genom att säga trevliga saker till folk, citeras Ahtisaari. Han var mycket positivt gentemot USA och kritisk mot Ryssland, enligt Lundestad, som erbjuder uppväxten i Viborg som orsak.

Ahtisaari beskrivs som obotlig optimist, mer än de flesta fredsmedlare. Men Lundestad beskriver honom också som tillbakadragen, reserverad, lite butter. Men i Oslo tinade han upp under Nobelveckan.

Lundestad noterar ytterligare en ovän. Ahtisaari bjöd in en stor del av det finska ledarskapet till prisceremonin. Men inte sin efterträdare på posten som republikens president, partikamraten Tarja Halonen. Lundestad frågade varför.

– Jag har bara bjudit in mina vänner, svarade Ahtisaari enligt Lundestad.

Diskussion om artikeln