Svetlana Aleksijevitj får Nobelpriset i litteratur

Nobelpriset i litteratur år 2015 går till den vitryska författaren Svetlana Aleksijevitj.

Svenska Akademiens prismotivering lyder: "för hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid".

Svetlana Aleksijevitj föddes i slutet av 1940-talet som dotter till ett lärarpar i den socialistiska sovjetrepubliken Vitryska SSR, Vitryssland i dag.

Hon har länge arbetat med att ge så kallade “vanliga människor” en röst i litteraturen.

Inför varje verk har Aleksijevitj samtalat med hundratals personer om livet i och efter Sovjetunionen.

Hon har bland annat skrivit en svit dokumentärromaner där den första delen i serien "Utopins röster" heter Kriget har inget kvinnligt ansikte.

Här berättar kvinnor om sin tid i Röda armén under andra världskriget. Liksom i de andra delarna - som bl.a. handlar om barn i krig, unga män som kommer hem i zinkkistor från kriget i Afghanistan och kärnkraftsolyckan i Tjernobyl - har hon intervjuat tusentals personer.

Aleksijevitj vill förstå vad skeenden som exempelvis krig gör med människan och vad det är att vara människa.

"En seger för det litterära reportaget"

Då kulturredaktionen försökte sig på att tippa Nobelsegraren så prickade Mi Wegelius rätt då hon trodde på Aleksijevitj som vinnare.

– Det känns jättebra att en representant för det litterära reportaget nu en gång har vunnit. Hon är alltså en författare som utan omvägen via fiktionen öser direkt ur den underbara, förfärliga verkligheten.

Om Svetlana Aleksijevitj svit på fem dokumentärromaner, som hon har kallat "Utopins röster", har det sagts att de kommer att kunna jämföras med till exempel Alexandr Solzjenitsyns och Vasilij Grossmans storverk om den sovjetiska människan och historien, berättar Wegelius.

– Berättelserna i Kriget har inget kvinnligt ansikte är så långt från hjältemod man kan komma. Av helheten växer det fram en bild som är fjärran den officiella bilden om "Det stora fosterländska kriget". Kvinnorna fungerade bland annat som prickskyttar, partisaner, luftvärnssoldater, lokförare …

– Deras berättelser borrar så djupt att de inte går att få bort ur medvetandet efter läsning. Här finns blod, löss, avföring, smuts … Men också tankar växer fram om vad som är rätt, vad som är fel och vad skeenden som krig gör med människan.

"Det är fruktansvärda böcker om livet för människan i Sovjet"

På facebook skriver historikern Fredrik Petersson, verksam vid Åbo Akademi, men som också har mångårig erfarenhet av arkivforskning i Ryssland ett entydigt ”yes”.

Per telefon säger Petersson att Aleksijevitj tar upp ett skrivande och en historia som aldrig fått komma fram till en bredare massa.

Nu förutspår han att priset kan resultera i en större diskussion om rysk, ukrainsk o vitrysk historia.

Peterson säger att det är strålande att Aleksijevitj nu vunnit priset.

– Det är fruktansvärda böcker, man blir mörkrädd, säger han och betonar också den vanliga mänskans upplevelse av det sovjetiska systemet.

Ryska reaktioner

Vilken politisk innebörd kan då Aleksijevitj seger få?

Petersson lyfter fram tre möjliga saker.

Antingen kan hon bemötas med tystnad eller att man försöker motbevisa det hon skrivit.

Risken finns också att det politiseras, att hon sägs sprida västpropaganda.

– Tyvärr, för det är inte det hennes böcker handlar om.

Att läsa Aleksijevitj är som att äta tårta, man orkar inte läsa så mycket åt gången, funderar Petersson som betonar att hennes sätt att skriva historia är något som också historiker kan lära sig av.

Petersson har förutom arkivforskning också arbetat på universitet i Moskva och konstaterar att det finns enorma luckor i vad man i Ryssland vet om sin egen historia.

- I Ukraina jublar man nog, gissar han.

Aleksijevitj har levt i exil i ett antal europeiska städer, bland annat i Göteborg under åren 2006 – 2008.

Svenska Akademiens ständiga sekreterare Sara Danius tillkännagav pristagaren i Stockholm i dag.

Text: Sebastian Bergholm och Mi Wegelius.

Förhandsspekulationer inför tillkännagivandet: Vem vinner Nobelpriset i litteratur?