Hoppa till huvudinnehåll

Samhälle

En god regel ska följas till varje pris

Från 2015
Uppdaterad 16.10.2015 15:32.

När jag går ut ur mitt hus förväntar jag mig inte att världen ska stå på knä och göra allt i sin makt för att anpassa sig efter mig. Jag vet att världen aldrig kommer att göra det.

Jag kan inte säga att alla vet vad asperger är, men det första du borde notera är, att du aldrig kan peka på en främling och säga Hen har förmodligen asperger för det syns aldrig på ytan.

I det tredje avsnittet i tv-serien Dom kallar oss handikappade åker Peter Al Fakir till Mariehamn för att träffa Nikolaj Andersson som förbereder sig inför apokalypsen. Han lär Peter hur man bär sig åt ifall domedagen inträffar och i bildgalleriet nedan ser du ett urval av nödvändigheter du bör ha med dig vid en nödsituation. Men innan du når så långt får du läsa Nikolajs berättelse om sig själv.

Nikolaj och Peter hälsar på en hund.
Bildtext Nikolaj och Peter hälsar på en hund.

Aspergers, inte ADHD

Jag var 15 år när jag diagonserades för asperger, innan dess trodde mina lärare och familj att jag hade ADHD.

Du kanske undrar hur aspergers påverkar mig och mina gelikar? Jag ser det som att min Logiska-halva av hjärnan är överutvecklad, och min Sociala-halva av hjärnan är underutvecklad. Jag antar att man skulle kunna kalla det att vara socialt handikappad. Jag har svårt att läsa människor, att förstå subtila signaler och förstå när jag själv gått över gränsen. Detta gjorde mig mycket sårbar, speciellt i the sociala kaos som var lågstadiet.

Skojar du eller inte?

Du vet hur du kan säga vad som helst till ett barn och de tror på dig eftersom de inte vet bättre. Efter ett tag lär sig barn de signaler som tyder på att den som berättar skojar. Jag lärde mig aldrig detta. Jag kunde inte lära mig detta. Än idag jag måste försöka lyssna på tonen de säger det och hur långsökt det de säger låter för att avgöra om de skojar eller inte.

Efter ett tag lär sig barn de signaler som tyder på att den som berättar skojar. Jag lärde mig aldrig detta.

Får jag låna spik?

Jag minns när jag byggde ett hönshus på byggskolan och fick slut på spik. Jag frågade en kamrat om jag kunde använda hans. Han svarade att jag fick använda dem bara jag lämnade tillbaka dem. Du förstår att han skojade eller hur? Inte jag. Jag frös till och funderade på om har var allvarlig. Det kunde ju vara så att detta var hans sätt att säga att jag inte fick använda dem.

Jag hade gått i samma klass som honom i två år. Han hade aldrig framkommit som en skojare eller lustigkurre. Han sa det dessutom med en väldigt seriös ton. För att förtydliga frågade jag igen. Han svarade samma sak, att jag fick ta dem bara jag lämnade tillbaka dem.

Jag hade ingen aning vad jag skulle göra. Jag kunde inte tyda de subtila signalerna han skickade. Fick jag ta dem eller inte? Jag kunde inte avgöra om han skojade eller var seriös. Vad gör man då? Vad skulle du göra om du inte kunde läsa signalerna dina vänner gav dig?

Nikolaj Andersson på byggskolan.
Bildtext Nikolaj i verkstadshallen.

Logik över sociala färdigheter

Men det finns en annan sida till asperger, den logiska delen. Jag har alltid gillat regler. Kan en regel motiveras på ett bra sätt ska den följas till varje pris. Jag förväntar mig också att, om jag kan följa en regel så kan alla andra också det.

Jag var redan storvuxen som ung. Ingen slog eller sparkade på mig, de retade mig istället. Jag antar att det enda jag gjorde fel var att jag brydde mig för mycket om regler. Små regler som är mycket lätta och logiska att följa, men som andra inte bryr sig ett enda dyft om.

Snyggt med stängda dörrar

Jag har alltid gillat regler. Kan en regel motiveras på ett bra sätt ska den följas till varje pris.

Jag minns när rektorn på mitt högstadium sa att alla ska stänga dörrarna till toaletterna så det ser snyggare ut. Jag såg det därför som min plikt att följa min rektors önskan och varje gång jag såg en toalettdörr på vid gavel såg jag till att den stängdes. Detta tyckte mina klasskamrater var väldigt roligt. Så roligt att de sprang fram och tillbaka genom korridorena och öppnade alla dörrarna så att jag var tvungen att stänga dem. Jag försökte bara följa reglerna som min rektor gett hela skolan och mina kamrater mobbade mig för det.

Rätt ska vara rätt

Nu är jag vuxen och försöker att inte bry mig så mycket om vad andra gör. Jag tänker mig inte att världen kommer att anpassa sig efter mig.

En dag på byggskolan höll jag på och byggde som vanligt. En kamrat drog ut spikar ur några plankor och en av spikarna föll på golvet. Jag har alltid sagt och tyckt att spikar borde läggas i metallinsamlingen, för återvinning, istället att läggas i brännbart med annat skräp. Ingen av mina klasskamrater brydde sig förstås så mycket om detta, men jag försökte att alltid vara en voice of reason i alla fall.

Nikolaj provar ett gevär.
Bildtext Nikolaj provar ett gevär.

Detta är inte alltid lätt när man ständigt påminner folk om vad som är rätt sak att göra, men ingen någonsin lyssnar. Halvhjärtat sa jag åt min kamrat att lägga spiken i återvinningen och till min stora förvåning plockade han upp spiken och gick runt hörnet där vi hade återvinningsburken.

Jag vet inte om han lade spiken i burken, han kanske bara slängde den åt fanders eller stoppade den i fickan. Allt jag kan veta säkert är att han lyssnat på vad jag sagt och det betyder mer för mig än att återvinna tusen spikar.

Jag gör mitt bästa att anpassa mig efter världen. Jag håller tyst, låter bli att agera för att inte göra bort mig och mina vänner. Men jag uppskattar varje gång någon tar sig tid att visa hänsyn till mitt handikapp.

- Nikolaj-

Förutom viktig utrustning, vatten och mat bör man fundera över var man skall bo. Är klimatet kallt, så packa extra kläder. Är det varmt, så packa artiklar som skyddar mot sol och värme. Om din granne är beväpnad, skaffa en hjälm och en skottsäker väst.

Planera också vem du reser med. Har du en hund? Tag då med ett koppel och hundmat. Har du barn? Packa med en leksak och underhållning eftersom upplevelsen kan vara traumatiserande. Har någon du reser med en kronisk sjukdom, så packa med extra mediciner.

Packa sådant som håller ditt humör uppe och ditt sinne intakt; ett seriealbum, potatischips, sånt du orkar bära med och håller dig i gång.

I tv-serien Dom kallar oss handikappade medverkar i följande ordning: Ann-Christine "Anki" Ullnér (Åbo), Karl-Mikael Grimm (Helsingfors), Nikolaj Andersson (Mariehamn), Midiya Zahir-Hatam (Ekenäs), Erik Weyand (Mariehamn), Ali Gardberg (Vanda), Jani Kallunki (Vanda), Elin Wikström (Närpes), Niklas Wenman (Helsingfors) och Victoria Webster (Helsingfors).

Dom kallar oss handikappade kan ses på söndagar på Yle Fem fr o m den 27 september kl.18.30 på Yle Fem, men också på Arenan.