Att söka jobb är ett heltidsjobb

Jonathan Holmqvist skickade in flera hundra jobbansökningar innan han slutligen fick napp. Lösningen för att orka hålla igång sökandet? Se på det som ett arbete i sig.

Jonathan Holmqvist var arbetslös i 20 månader innan han fick ett jobb. Nyckeln till att orka söka jobb så länge och hålla hoppet uppe, är inställningen till sökandet. Jonathan såg nämligen på sin arbetslöshet som ett heltidsjobb.

- Jag satte ungefär åtta timmar varje dag på att söka jobb eller få mera erfarenhet genom att gå kurser eller läsa på inom mitt yrkesområde, säger Jonathan.

Emellanåt var det också tungt, speciellt när han gått vidare i någon process, för att sedan få ett nej när han nästan kommit ända fram.

- När det gick bra och jag hade flera intervjuer uppradade kändes det fint och jag tänkte att det kanske vänder, men visst fanns det flera nätter när jag inte sov utan bara låg och funderade på min situation.

Ett känsligt ämne

Att vara arbetslös är ett känsligt ämne, och inget man gärna pratar om. Jonathan säger att det finns stigma kring det.

- Många ser det säkert inte ur det större ekonomiska perspektivet, att det är väldigt stor arbetslöshet i Finland. I stället ser man på alla vänner och sin familj som har jobb. Man kanske funderar över ifall det är något fel på en – varför får inte jag jobb?

Standardiserad ansökan inget att rekommendera

När Jonathan ser tillbaka på sitt arbetssökande delar han upp det i två delar: det första och det andra året. Det första året gick inget vidare.

Sedan insåg jag att jag måste behandla det som ett jobb. Då kändes det som att jag gjorde något med min tid och inte bara lät den gå.

- Då hade jag ett väldigt dåligt sätt att söka. Jag svarade bara på annonser och hade en väldigt standardiserad ansökan. Sedan insåg jag att jag måste behandla det som ett jobb. Då kändes det som att jag gjorde något med min tid och inte bara lät den gå, säger han.

När intervjuerna sedan väl började komma visste han att det i alla fall fanns folk som var intresserade av honom. Då kändes det genast bättre.

- Det handlar om att inte ge upp hoppet. Det märks också i dina ansökningar om du tror att ingen vill ha dig. Du måste tänka att det visst finns folk som vill ha dig, men du har bara inte hittat dem ännu.

Ansågs överkvalificerad

Jonathan hade en ganska god ekonomi trots att han var arbetslös, och det tog bort en del press på att få ett arbete, i alla fall i början. Det här gjorde ändå inte att Jonathan endast sökte jobb som motsvarade hans utbildning från Svenska handelshögskolan. Han sökte verkligen alla sorters jobb, allt från telefonförsäljare till jobb på teater.

- Däremot ansåg man på många ställen att jag var överkvalificerad. Det påverkade mer vad jag sökte, än vad pengasituationen gjorde.

Stödet inte rätt ställe att spara in

Jonathan tog emot arbetslöshetsunderstöd i ungefär tio månader, alltså hälften av tiden, eller 300 dagar. Han tror inte att beslutet att förkorta stödtiden med 100 dagar är någon vidare bra idé.

- Jag vet inte om det är rätt ställe att spara in, för folk väljer inte att gå arbetslösa. Det är snarare så att det inte finns jobb, så det är inte en motiverande faktor. I stället slår den hårdare ner på de som redan är drabbade.

Inte livsviktigt, men ändå viktigt

För Jonathans del var stödet mest ett sätt att dryga ut ekonomin.

Det var inte som att jag tänkte ooh, nu får jag stöd, nu kan jag ligga på soffan. Inte alls så.

- Alltid när jag fick stöd kunde jag köpa lite bättre mat. När det gått en tid utan levde jag mer på makaroner och korv. Men det var inte som att jag tänkte ”ooh, nu får jag stöd, nu kan jag ligga på soffan”. Inte alls så.

Jonathan skulle klarat vardagen utan stöd, men då skulle han nog fått skippa korven och bara äta makaroner. Han skulle också varit tvungen att lämna bort allt det sociala, som att gå ut på en kaffe eller gå på bio. Saker vi inte behöver för att överleva, men som är nog så viktiga för att hålla hoppet och humöret uppe.

Hittade jobbet i Sverige

Efter 20 månaders arbetslöshet vände sig Jonathan till Sverige, och där dök äntligen hans jobb upp. Ett jobb som dessutom har att göra med något han tidigare delvis jobbat med.

- Jag såg att företaget sökte anställda och tänkte att jag skickar in en öppet formulerad ansökan, säger Jonathan.

Företaget intervjuade honom över nätet och efter en tid fick han jobbet. Han har mycket kontakt med finska kunder och får därför prata finska nästan varje dag.

- I Finland bedöms mina kunskaper i finska som ”sådär”, men här i Sverige ser de det som att jag pratar flytande, och det är ett stort plus, säger Jonathan.