Göran Honga: Vi i Österbotten måste jobba mot samma mål

Österbotten har alla möjligheter att hållas i topp också i framtiden. Det jag saknar är lagandan och den äkta dialogen inom det politiska livet, skriver gästkolumnisten Göran Honga.

Vi står inför stora förändringar inom den offentliga förvaltningen. Social-, hälso- och sjukvården hotar försvinna från kommunerna. Jag ser ingen större lokalpolitisk aktivitet i att trygga strukturerna och inflytande i nya sammanhang.

Vill man kan man förstå

Jag har haft förmånen att resa till många länder och periodvis bo utomlands.

Vad är det som behövs för att trivas och förstå verkligheten där? Det första är naturligtvis nyfikenhet, viljan att forska, analysera, göra tolkningar och slutligen tro sig förstå sammanhangen.

Språket och sederna kräver egna ansträngningar. Det räcker inte med att höra orden och förstå deras betydelse.

Meningarna måste sättas in i rätt sammanhang och de kulturella nyanserna måste definieras innan man kan göra en tolkning.

Ju mera man reser och möter främmande kulturer desto mera inser man att världen är en mångfacetterad plats. Vill man kan man förstå.

Quo vadis, Österbotten och Svenskfinland?

Vad har det här att göra med vårt dagliga liv och framtidsplaneringen i Österbotten? Tror vi oss känna grannen, grannbyn, grannstaden, bakgrunder, känslor, framtidsplaner, förhoppningar och intriger så bra att vi inte längre behöver lyssna utan kan direkt forma en "sanning" om sakernas tillstånd?

Jag har lyssnat på otaliga diskussioner här hemma, läst insändare och deltagit i något man kallar debatter. Det som slår mig efter alla dessa år är att vår förmåga att lyssna har minskat, i vissa fall till och med försvunnit.

Vi reciterar oändliga monologer för varandra, vi har skickliga och underfundiga argument och vi kan på ett fint eller ytterst brutalt sätt ta kål på våra "opponenter", speciellt inom politiken eller på sociala medier.

Kommunreformen gick i stöpet i hela landet. Argumenten om fördelarna med en ekonomiskt bärkraftig och demokratiskt lokalt styrd kommun omfattades av de flesta. Åsikterna om storleken på bärkraften varierade.

Centralorterna ville ha stora kommunala enheter, omgivningen uppfattade budskapet som en centraliseringsplan. Randkommunernas invånare argumenterade för närservicen och möjligheter till påverkan i beslutsfattandet, centralorten presenterade inga alternativa förslag. Hörde vi inte argumenten eller valde vi att ignorera dem?

Ti arbeit i lag

Österbotten förvånar mig ännu. Jag ser här en otrolig gemenskap i de små samhällena, en omsorg om de behövande, företagaranda, vilja att möta nya kulturer och att bredda på vyerna. Tredje sektorn frodas och folk är aktivt med i föreningslivet och frivilligarbetet.

Jag möter otroligt begåvade individer från Österbotten inom många branscher och genrer. De syns i företagsvärlden och kulturlivet. Prominenta österbottningar har stakat ut en framtid åt sig på global nivå.

Österbotten har alla möjligheter att hållas i topp också i framtiden. Det jag saknar är lagandan och den äkta dialogen inom det politiska livet.

Skillnaderna mellan partierna skall synas i de ideologiska värderingarna och därför behövs omröstningar för att avgöra vilken riktning som har mest understöd.

Riktningen för Österbotten bestäms genom diskussion och acceptans. Om vi inte lyssnar hör vi inte heller och den gemensamma förståelsen uteblir. Lagarbetet lyckas bara om individerna godkänner majoritetens vilja och jobbar åt samma håll.

Vi står inför stora förändringar inom den offentliga förvaltningen. Social-, hälso- och sjukvården hotar att försvinna från kommunerna. Jag ser ingen större lokalpolitisk aktivitet i att trygga strukturerna och inflytande i nya sammanhang.

Andra stadiets utbildning skall omstruktureras. Var finns diskussionen om fungerande bärkraftiga enheter?

Landskapsförbunden hotar att införlivas i den aviserade stora mellannivåförvaltningen. Vem diskuterar hur Svenskfinlands utvecklingsintressen garanteras?

Dålig laganda

Jag har i bland tyckt att österbottningarna är som ett dåligt fotbollslag bestående av toppindivider. Alla kan och vill men spelar med olika regler och taktik och åt alla möjliga håll.

Företagslivet och företagen jobbar mot ett mål och anpassar sig till förändrade omständigheter. Den politiska apparaten och offentliga organisationer fastnar i debatter, har svårt att hitta en linje och är därmed också ofta för sent ute.

Jag är orolig för att tåget håller på att gå för Österbotten medan vi dividerar på perrongen.

Orka lyssna, försök förstå och kompromissa när besluten skall tas. Under tiden alla har rätt men ingen enighet hittas står utvecklingen stilla.

Göran Honga,
direktör för Vasa sjukvårdsdistrikt.