Norden – vem bryr sig?

Den 27 oktober delas Nordiska rådets pris ut i fem kategorier: litteratur, barn- och ungdomslitteratur, film, musik och miljö. Sedan några år tillbaka ställer Nordiska rådet till med en glammig gala för att lyfta på den nordiska svansen och för att slå på trumman för att fira den nordiska kulturen och den nordiska gemenskapen. Men vem bryr sig?

I år är det Reykjavik och Kulturhuset Harpa som står värd för prisgalan som kan ses live på Yles Arena med start kl. 21:30.

Galan sänds också i efterskott med översättning till svenska på Yle Fem (Svt World) lördagen den 31 oktober kl. 23:00 med repris söndagen 1 november kl. 11:50. Yle Fem sänder galan ytterligare den 6 december kl. 22:30 med repris dagen därpå.

Hur komma åt att läsa nordisk litteratur?

I flera år har jag månat om att läsa samtliga kandidater till Nordiska rådets litteraturpris och presentera dem på olika sätt för våra radiolyssnare och våra webbläsare. För mig är det ett sant nöje som ger en intressant inblick i dagens nordiska diskussionsklimat: vad skriver man i Norden idag, varför och hur?

Tack vare Nordiska rådets litteraturpris har jag stiftat bekantskap med ett flertal författarskap som jag inte nödvändigtvis skulle ha ramlat över annars.

Samtidigt vet jag att jag är privilegierad som har möjlighet att få tag i alla kandidaters böcker, och att jag gärna och förhållandevis obehindrat läser på norska, danska och finska.

De författare som skriver på samiska, färöiska, isländska och finska översätts nämligen till ett skandinaviskt språk – i första hand för att bedömningsjuryns medlemmar skall kunna ta del av texterna.

Om den intresserade allmänheten vill ha tag i böckerna som inte är skrivna på svenska eller finska gäller det att vara aktiv och kontakta bibliotek med inriktning på nordisk litteratur, eller att beställa verken via nordiska bokhandlar/näthandlar. Vissa böcker kanske man inte överhuvudtaget får tag i.

Det är nämligen ingen självklarhet att de nordiska kandidatverken utkommer på något etablerat förlag i översättning till något av grannländernas språk.

Nymornat intresse för nordisk litteratur?

Men de senaste åren har det skett en glädjande utveckling – fler och fler nordiska författare blir översatta och får en möjlighet att nå ut till intresserade läsare i grannländerna.

Vid en (varken vetenskapligt korrekt eller nödvändigtvis heltäckande) genomgång av kandidaterna till och vinnarna av Nordiska rådets litteraturpris från de senaste fem åren kan man se en glädjande utveckling.

Kjell Westös Hägring 38 (vann Nordiska rådets litteraturpris år 2014) har översatts till finska, norska och danska, danska Kim Leines Profeterna vid Evighetsfjorden (vann NR:s litteraturpris 2013) har översatts åtminstone till svenska, finska och norska, norska Merethe Lindstrøms Dager i stillhetens historie (som tilldelades NR:s litteraturpris 2012) har översatts till svenska och danska, isländska Gyrðir Elíasson (erhöll NR:s litteraturpris 2011) fick sin novellsamling Milli trjánna (Bland träden) översatt till svenska, danska och norska. År 2010 tilldelas Sofi Oksanen NR:s litteraturpris för romanen Puhdistus som översatts till svenska, danska, isländska och norska.

Många av de som varit kandidater till priset under de senaste fem åren har också hittat sin väg över språkgränserna, såsom de norska författarna Karl Ove Knausgård och Tomas Espedal, de danska författarna Josefine Klougart, Pia Juul och Helle Helle, de isländska författarna Steinar Bragi och Eiríkur Örn Norðdahl, de finländska författarna Rosa Liksom, Monika Fagerholm och Kari Hotakainen (vann NR:s litteraturpris 2004), de svenska författarna Johannes Anyuru och Steve Sem-Sandberg.

Gemensamt för dessa verk är att de är prosaverk och att de slagit igenom på hemmaplan – ofta har de tilldelats ett stort nationellt litteraturpris så som svenska Augustpriset, norska Brageprisen eller finska Finlandiapriset, och därmed fått ett slags kvalitetsstämpel.

Det som alltså inte översätts i någon högre grad (om alls) är lyrik, eller litteratur från de mindre språkområdena, dvs. det samiska språkområdet, färöiska eller grönländska.

Detta gäller alltså i första hand kandidaterna Nordiska rådets litteraturpris. Senast en lyriksamling tilldelades Nordiska rådets litteraturpris var år 2006, och då erhöll den svenska poeten Göran Sonnevi priset för sin lyriksamling Oceanen (som de facto översattes till finska, och ett urval av Sonnevis lyrik utkom på norska några år därefter).

Å andra sidan har det på senare tid uppstått ett ivrigt samarbete kring översättning av samtida lyrik mellan Danmark och Sverige, vilket visar på ett ökat intresse och en nytändning för poesin.

Draghjälp av deckarna?

Myten om att det bara är deckare som översätts över de nordiska språkgränserna stämmer m.a.o. inte riktigt – visst är de fortfarande i majoritet, men det finns uppenbarligen ett ökat intresse för den nordiska skönlitteraturen i Norden.

Eventuellt har man fått lite draghjälp av deckargenren – Nordic noir är minst lika stort på hemmaplan som ute i Europa, både i bokform och i tv-serie/filmform.

Årets kandidater till Nordiska rådets litteraturpris presenteras i en separat artikel på svenska.yle.fi