Hoppa till huvudinnehåll

Västnyland

Lindholm: "De borgerliga i Ekenäs levde i skräck"

Från 2015
Uppdaterad 21.10.2015 10:54.
Sture Lindholm.
Bildtext Sture Lindholm tillsammans med sin nya bok.
Bild: Yle/Marica Hildén

En stadsdirektör i modern tid kan bli kränkt i anonyma nätkommentarer. Under inbördeskriget 1918 kunde det ändå vara dödligt att leda en stad. Det vet historiker Sture Lindholm som skrivit en bok om Ekenäs under åren 1917 och 1918.

För knappt 100 år sedan var Ekenäs en småborgerlig stad med ungefär 3500 invånare. Till skillnad från i dag fanns det en hel del industri i staden, bland annat två stora textilfabriker.

Ekenäs var också en skolstad med seminarier och skolor. Dessutom påverkades Ekenäs av alla soldater i staden. År 1917 var det ryska soldater som påverkade staden.

- Som mest fanns det 4000 ryska soldater i Dragsvik. De satte sin prägel på staden, säger Sture Lindholm, författare till boken Dramatik i småstad – 18 månader i Ekenäs 1917-1918.

Sture Lindholm.
Bildtext Lindholm skrev boken på kvällar, nätter och veckoslut.
Bild: Yle/Marica Hildén

Finland blev självständigt, men födelsekrämporna var stora för den nya nationen.

Arbetarrörelsen gjorde revolution i Helsingfors och det tog inte länge innan den nådde Ekenäs.

- Ett åttiotal rödgardister tog morgontåget från Hangö och intog Ekenäs, berättar Lindholm, som dagtid jobbar som historielärare vid Ekenäs gymnasium.

Borgmästaren sköts ihjäl

Det var en kall och dramatisk första februari. Borgmästaren Harry Winqvist träffade rödgardisterna som hade tagit morgontåget till Ekenäs. Det här förblev borgmästarens sista möte.

- Han fördes till stadshuset och där sköts han ihjäl i sin ämbetsstol.

Poliskåren i Ekenäs år 1917. I mitten på första raden borgmästare Harry Winqvist.
Bildtext Harry Winqvist (mitten på första raden) tillsammans med poliskåren i Ekenäs 1917.
Bild: Västra Nylands landskapsmuseum

Förövrigt så finns den här stolen bevarad i Ekenäs museicentrum EKTA.

De röda hade makten i Ekenäs i några månader. Det här skrämde livet av de vita.

- De borgerliga i Ekenäs levde i skräck. Man visste aldrig vem som var följande i turen efter borgmästaren, säger Lindholm.

En stor del av stadens borgerliga män lämnade Ekenäs. En del anslöt sig till skyddskåren i Kyrkslätt, andra flydde till skärgården.

De vita lydde inte röda

De röda försökte sköta om staden ungefär på samma sätt som när de borgerliga hade makten.

Oberoende vem som hade makten var det ont om mat och förnödenheter under det första världskriget. Nu var det också svårt att komma överens med alla anställda i staden.

- Den röda regimen hade också svårigheter med alla tjänstemän som vägrade lyda röda, säger Lindholm.

Skottlossning i Österby

Den röda regimen varade i åtta veckor, men färgerna bytte från rött till vitt då 10 000 kejserliga tyska soldater landsteg i Hangö.

Ett större slag inträffade vid tågrälsen i Leksvall. Enligt tidningen Västra Nyland blev det ”en kort men intensiv eldstrid till de rödas nackdel”.

Tyskarna landstiger i Hangö.
Bildtext Tyskarna landstiger i Hangö.

Maktbytet gick fort till. Rödgardisterna hann inte göra mycket förrän de tyska soldaterna var framme vid klipporna i Österby.

- Man sköt på varandra i några timmar, men senare på eftermiddagen drog sig de röda tillbaka till Karis och tyskarna kunde inta Ekenäs.

Kyrkan fylldes av tyska soldater

I modern tid kan det stundvis vara ont om inkvartering för sommargästerna i Ekenäs. Utmaningarna var ändå betydligt större då tusentals tyska soldater kom till Ekenäs.

- Man tog i bruk Ekenäs kyrka som inkvartering åt tyska soldater. Högmässan på söndagen hölls ute då kyrkan var full av soldater, säger Lindholm.

Tyska truppar poserar framför järnvägsstationen i Karis.
Bildtext Tyska trupper på Karis järnvägsstation.
Bild: Västra Nylands landskapsmuseum

Domstol i Uncan

För de röda var maktskiftet i Ekenäs en katastrof. En del drog sig undan så långt som till Sankt Petersburg i Ryssland.

En del togs till fånga och avrättades efter spontana rättegångar. Lite senare, i slutet av juni 1918, ordnades mera officiella rättegångar.

- Man höll till i det som är Uncan i dag. Där ordnades domstolar för 10 000 röda fångar på löpande band, säger Lindholm.

Uncan i Ekenäs
Bildtext Uncan i Ekenäs användes som domstol.
Bild: YLE / Mathias Broman

Av de 10 000 krigsfångarna som fördes till Dragsvik dog ungefär 3 000, berättar Lindholm, Där finns Finlands största massgrav.

- De avled i svält och sjukdomar innan de hann ställas inför rätta..

Stor borgerlig fest

För de vita var maktskiftet i inbördeskriget en stor jubelfest.

- Sällan har en militär ockupation tagits emot med så stora ovationer som Ekenäsborna tog emot tyskarna år 1918, säger Lindholm.

Kvinnorna hejade på männen

Det var främst männen som var aktiva under inbördeskriget, säger Lindholm. Kvinnorna var oftast i kulisserna, oberoende om de var arbetare eller borgerliga.

- Vissa röda kvinnor for nog till fronten och jobbade som sanitärer, men de flesta var mer eller mindre passiva åskådare som hejade på karlarna på var sitt håll.

Nya, röda anteckningar

De vita segrade alltså och det är oftast vinnaren som skriver historien, förstås ur sin egen synvinkel. Dagstidningen Västra Nyland var ett viktigt språkrör för de borgerliga. På grund av de här omständigheterna har det varit svårare att hitta information från arbetarrörelsen.

Sture Lindholm lyckades ändå hitta information som aldrig använts tidigare.

- Ekenäs svenska arbetarförenings protokollbok från år 1916 till 1918. Den har varit försvunnen från tidigare forskning, säger Lindholm som också hittat anteckningar av Ekenäs rödgardister.

Dramatik i småstad ges ut av Sture Lindholms eget förlag Proclio. Lindholm deltar också i Bokkalaset i Ekenäs i början på november.

Diskussion om artikeln