Mörkare än mörkt i ungdomsskildringar

Varför njuter unga läsare av elände? Så här lyder rubriken för författarna Mia Francks och Nora Strömmans diskussion med Janina Orlov på bokmässan i Helsingfors.

Hur mörkt får det bli? Så lydde rubriken på Göteborgs bokmässa i september när fyra ungdomsförfattare – bland dem Finlands Salla Simukka – diskuterade om man som författare har ansvar att förmedla något slags hopp till läsaren.

Brott, död, sorg, våld, depressioner och dystopiska framtidsscenarier är teman i de här författarnas verk. De övriga författarna var Lisa Bjärbo, Jessica Schiefauer och Marta Söderberg.

Också här på bokmässan i Helsingfors diskuteras mörka teman i ungdomsskildringar. Ingången här är en lite annan för rubriken lyder: Tonåren – de värsta åren? Varför njuter unga läsare av elände?

Självmord och övergrepp

På finlandssvenskt håll har vi författare som Mia Franck och Nora Strömman som också tar upp mörka teman. Filosofie doktorn Mia Franck gör det i fantasyform. Hon håller också kurser i skräck och fantasy.

I trilogin Martrådar, Maraminne och Marlek skriver Franck om Mati som egentligen heter Matilda. Hon gör en framgångsrik debut i det finska damlandslaget. Men så tar hennes syster sitt liv i det lilla avundsjuka samhället och Matis tillvaro rämnar. I desperat behov av hämnd förvandlas Mati till en mara som om nätterna hemsöker Björknäsborna, en småstad i mångt lik Ekenäs.

Bör ha koll på verkligheten i fantasy

I den avslutande delen Marlek är det inte längre Mati som skapar drömmar. Nu är det drömmarna som styr henne och det är inga mjuka, snälla drömmar.

Mia Franck funderar inte så mycket i termer av mörker – ljus. Hon vill hitta det som är svartare än svart, mörkare än mörker. Och vad man än skriver om inom fantasy, är det viktigaste att man har koll på verkligheten, säger Franck.

I Francks böcker ser både kvinnor och män våldet som en utväg. Men Franck beskriver också skickligt konsekvenserna av laglöshet och maktmissbruk.

Hemska tonår

Själv tillbringade Mia Franck tre hemska tonår i högstadiet. Det kändes som att någonting bodde under staden, beskriver hon.

Under den tiden läste Franck Stephen Kings bok It. Den förstärkte förmodligen hennes känsla, den att allting inte står rätt till i en hel stad. Kings bok handlar nämligen om en clown som bor i kloakerna.

Dubbelfarligt till sjöss

Nora Strömman debuterade redan 2005 med barnboken Soffpotatisen. I sin senaste bok, Det är du, inte jag, skriver hon om sjuttonåriga Linn vars sommarjobb går överstyr.
Linn är beredd att göra nästan vad som helst för att kunna åka med sina kompisar till Rhodos. När hon inte lyckas få det arbete hon hoppas på gör hon misstaget att låta sig anställas som matros på sin fars äckliga kompis Björns segelbåt.

Den rappa stilen

Inspiration till sin första ungdomsbok om Linn fick Nora Strömman under en färd till Gotland. En del diskussioner i Det är du, inte jag har Strömman tagit direkt ur verkligheten, till exempel från samtal på bussen.

Berättelsen om Linn handlar bland annat om tiden när man som tonåring får ökad självbestämmanderätt, men ändå inte fullt ut. Och hur man kanske inte vill lyssna på goda råd som ges en.

Att skildra sex

På frågan om att beskriva sex säger Mia Franck att hon har funderat mycket på det. Hon vill definitivt inte skildra sitt eget jäkla sexliv. Men har med sex i sina böcker eftersom det tenderar vara en del av livet det också.

Nora Strömman får frågan hur hon bestämde sig för att göra sex till den springande punkten i sin berättelse. Det har hon inget bra svar på, säger hon. Hon tänkte inte så mycket på det utan skrev bara. Sex är en del av livet, men all sex är inte trevlig.

Störande handlingar

Det Linn råkar ut för där på segelbåten får enorma konsekvenser för henne. Janina Orlov, som leder samtalet på mässan, ställer frågan om Strömman och Franck tycker om sina huvudpersoner.

Strömman svarar ett jo, men att Linn också gör många störande saker. Strävan har varit att göra henne så mångbottnad som möjligt.

Pinsam själv

- Jag var själv ganska dramatisk och pinsam i tonåren och är fortfarande ganska pinsam. Då känner jag självförakt. Men jag tycker det är viktigt att även om man skulle vara hurdan som helst i tonåren så ska man bli accepterad. Till och med då man inte tycker om sig själv är det viktigt att bli accepterad, säger Nora Strömman.

Mia Franck inflikar att det mest av allt handlar om att försöka skildra mänsklighet på något vis. Och mänskligheten är ju inte alltid så vacker.

Att njuta av elände

Varför njuter unga läsare av elände? lyder rubriken på Nora Strömmans, Mia Francks och Janina Orlovs diskussion. Orlov fraserar om frågan till: Varför tycker ungdomar om att läsa om hemskheter?

Franck svarar att hon inte vet om de per automatik gör det. Därefter enas alla tre om att rubriksättningen den här gången känns gammal, lite -80 - 90-tal, sådär.

Också baka bullar

Och i Göteborg då, där rubriken var: Hur mörkt får det bli? Där kom författarna till konklusionen att istället för att lägga locket på hjälper deras böcker förhoppningsvis. Och Salla Simukka sammanfattade:

-Man kan läsa de här böckerna, DISKUTERA och SEDAN gå och baka bullar.