Svenska Yles litteraturpris till Ulrika Nielsen
Svenska Yles litteraturpris på 2 000 euro tillfaller författaren Ulrika Nielsen för diktverket Undergången. Priset delas ut i samband med Helsingfors bokmässa.
Svenska Yles litteraturpris delas ut sedan år 2000, och priset tillfaller den bok som en enväldig jurydomare anser vara årets bästa finlandssvenska bok.
I år var det bibliotekarien Ylva Larsdotter på Helsingfors Arbetarinstitut som valde pristagare, och hennes val föll på Ulrika Nielsens lyrikverk Undergången, och såhär lyder prismotiveringen:
”Med bottendjupt allvar och med en mångskiftad språklig intensitet åskådliggör Nielsen vad som händer med människan i en samtid som styrs av ett allt hårdare och cyniskt samhällsklimat, där det mesta förväntas stå till marknadens förfogande.
Nielsen har skapat ett konsekvent verk som sätter under lupp vår tids brist på allvar. Samtidigt genomsyras det av en total närvaro. Här blir det tydligt att vi inte längre kan eller får trivialisera, rationalisera eller gömma undan det mänskliga i människan för det leder till vår undergång. Också det mörka, sköra, hopskrumpna, det perifera måste ges utrymme.
De mångfacetterade rösterna, de övergivna platserna skänker texterna en sann politisk och existentiell dimension, som mot slutet öppnar upp mot en mänskligare, ömsintare tillvaro – om man bara förmår gå emot arroganta politiska beslut, våga lyssna och mötas. Undergången är en brännande, imponerande och en oerhört aktuell diktsamling.”
Ett dystopiskt landskap
I sina texter målar Ulrika Nielsen fram ett mörkt dystopiskt landskap, en värld utan framtid, ett öde land där vårt arv till eftervärlden är övergivna och tomma stormarknader, nedlagda industriområden och nerslitna byggarbetsplatser.
En framtid där civilisationens minnesmärken sjunker ner i ett vegetativt kaos, en värld där den vilda naturen täcker in och täcker över alla tecken på mänskligt sammanbrott och civilisationens tillkortakommanden och dödsryckningar.
Redan den första dikten (Defectio solis) i samlingen anger tonen: diktjaget vandrar runt bland ruiner, reliker på oplatser i en solförmörkad låtsasvärld där jaget är utraderat, icke-existerande – här finns infrastruktur, men inga vägar.
I långdikten ”Undergången” möter vi en avtrubbad och vilsen vinnarkvinna som står uppe i ett inglasat kontor på 27:e våningen. Nedanför henne brer finanskvarteren ut sig, inom henne ekar tomheten, eller snarare en önskan om tomhet, avskildhet, havet – ingentingvaron som dröm och passion.
Ulrika Nielsen karakteriserar kvinnan som en kvinna var och en av oss kan känna igen sig i – även om vi inte har ett lika välbetalt jobb eller råd att bo i dyra finanskvarter.
- Kvinnan vill ner från skyskrapan – men vad det är hon vill komma ner till, eller bort från, eller vad det exakt skulle innebära för henne att komma ut ur sin bubbla, och vad det egentligen är hon vill vet jag inte, kvinnan har kanske också glömt det själv.
Glipor av ljus i språket
Den värld Ulrika Nielsen skriver fram kan te sig dyster och pessimistisk, apokalyptisk rentav – men själv tycker hon inte att texten är depressivt pessimistisk, utan att det förhoppningsvis finns aningar av någonting annat i gliporna i språket och mellan utsagorna:
- Jag skildrar en värld mitt i ett slags pågående förstörande, men samtidigt som det förstörs föds någonting annat. Den här dubbelheten har jag tänkt på en hel del när jag skrivit.
Ulrika Nielsen säger att hon inte skriver utifrån en medveten tanke eller åsikt som hon vill pådyvla folk utan att hon snarare skriver för att hon inte vet.
- Men det som jag kom att förhålla mig till i min text var till syvende och sist kapitalismen och den nyliberala ideologin som genomsyrar dagens samhälle. Jag har läst mycket litteratur som handlar om den typ av ekonomi som styr vår värld idag, och sedan har jag tänkt mycket på alla förödande krig som pågår och som leder till omfattande människoförflyttningar, emigrationer. Också klimatförändringarna kommer att leda till en ökad folkvandring. Det är otroligt svårt för mänskligheten att hantera det faktum att en del platser töms och frågan är hur vi ska kunna mötas och lyckas samverka kring de resurser vi har.
Den västerländska välfärden har med självklarhet präglat vårt liv under de senaste femtio åren, och när Ulrika Nielsen ser tillbaka på denna tid kan hon konstatera att det varit en human tid som kännetecknats av liberala demokratier och mänskliga rättigheter och nu verkar det som om vi är på väg in i en tid när dessa värden är satta på undantag.
- Vi går in i en era som styrs av ekonomiskt tänkande och kampen om resurser. I förlängningen innebär detta en kamp om mat, vatten, jobb, hälsa … En tid när det verkar som om bara en viss typ av människa kan överleva på bekostnad av någonting stort och viktigt. Det som inte överlever och inte klarar sig verkar vara det som jag ser som det bästa och det vackraste. Det som inte har som primär drivkraft att kämpa mot andra människor. Det som är mer öppet och skört – egenskaper som möjliggör kärlek och konst. Det sårbara, det sköra, det levande, det formbara.
Läs en recension av Ulrika Nielsens Undergången.
Ylva Larsdotter kommenterar sitt val av Svenska Yles litteraturpristagare:
Ylva Larsdotter motiverar valet av pristagare
Ulrika Nielsen om central tematik i Undergången:
' /%3E%3C/svg%3E)
