Finns det tid för analys inom litteraturkritiken?

Hur är det att jobba med kulturkritik i ett förändrat medielandskap där webben blivit ett självklart publiceringsforum? Där snabbheten är hårdvaluta och den djupgående analysen förväntas komma genast man slagit ihop pärmarna på boken man förväntas recensera?

Förändrad arbetsbild

För traditionella radioredaktörer har arbetsbilden ändrats under de senaste åren i och med att de också blivit skrivande redaktörer. Inom KSF-media gjorde man för en tid sedan en omfattande tidningsreform där tre tidningar, dvs Hufvudstadsbladets, Västra Nylands och Östnylands redaktioner slogs ihop. Det innebar att tidningarna fick delvis gemensamt material.

En farhåga som fanns då var att kulturbevakningen skulle minska, men de facto har de små tidningarna fått ett bredare kulturutbud eftersom de får ta del av Hufvudstadsbladets kulturmaterial.

- Vi har både gemensamma och unika sidor i alla tidningar. Det som är nästan heligt idag är att vi har unika recensioner, säger Camilla Lindberg.

Det betyder ibland att en bok kan få tre recensioner, således har antalet röster inte minskat inom kulturfältet.

Hur mår då litteraturkritiken i Svenskfinland idag?

Enligt Tatjana Brandt mår den ganska dåligt.

- Böcker uppfattas som konsumtionsvaror, en vara som ska köpas och något som ska konsumeras i sin ensamhet.

Hon menar att god kulturbevakning handlar om att föra in en djupare reflektion till en enskild bokupplevelse. Men det hinner man inte med idag då recensionerna inte tillåts ta tid, utan ska publiceras så fort som möjligt.

- Jag tycker det sysslas alltför mycket med att tuta ut böckerna - också här på bokmässan - men istället borde man samtala om verken, säger Tatjana Brandt.

Hon säger att god litteraturkritik handlar om att försöka koppla litteraturen till det egna livet och öka förståelsen för vem vi är som människor.

Det offentliga samtalet viktigt

Anna Dönsberg upplever att kritikerrollen ibland är problematisk i och med att det blir ett ensidigt samtal och det känns som att man som kritiker tystar samtalen.

Camilla Lindberg tror däremot att samtalen fortsätter i litteraturcirklar, i möten mellan människor och på nätet.

- Webben möjliggör också ett breddat offentligt samtal om litteratur, säger Camilla Lindberg.

Tatjana Brandt säger att den stora frågan är vilken tid man låter samtalen ta. Spontaniteten och webbens snabba mekanism är problematisk - då det gäller kritik måste den ibland få vila för att hitta sin rätta uttrycksform.

Var kritiken bättre förr?

Camilla Lindberg undrar om litteraturkritiken var bättre förr eller är det nostalgins skimmer som lägger sig över minnet?

- De ekonomiska villkoren har gjort att kritiken blivit sämre. Det finns inget sammanhang, ingen tid, inga pengar, säger Tatjana Brandt.

Marit Lindqvist säger att det finns forskning från medievärlden både i Sverige och Finland som visar att antalet recensioner har ökat.

- Men utbudet och utgivningen av böcker har också ökat. För enskilda redaktörer har arbetsmängden ökat. Vi har sällan tid att fördjupa oss i analyser, säger Marit Lindqvist.

Camilla Lindberg säger att hon inte har räknat sidor, men har en känsla av att antalet recensioner har ökat.

- Efter reformen inom KSF-media så fick vi fler kultursidor än tidigare och texterna är faktiskt längre jämfört med tidigare, säger Camilla Lindberg.

Vem får kalla sig kritiker?

Anna Dönsberg undrar vem man kan kalla kritiker och vad kan man kräva av en sådan?

- Om jag vill läsa till exempel en finsk bok, går in på nätet och försöker hitta recensioner så är de första sidorna ofta bokbloggar. Kan man kallad det för kritik eller är det samtal om böcker, undrar Anna Dönsberg.

Camilla Lindberg säger att alla böcker är olika och alla kan man inte utsätta för kritik, utan det blir ibland mera konsumentupplysning.

- Av en litteraturkritiker kan man förvänta sig njutbar läsning, ett gott språk och förmåga till analys med djupare rötter, säger Camilla Lindberg.

Ingen är färdig från början

Samtidigt vill hon också lyfta fram att en kritiker ska få utvecklas.

- Västra Nyland har haft ett samarbete med litteraturstuderande vid Åbo Akademi för att vaska fram goda kritikerfrön, säger Camilla Lindberg.

Det är också bra att litteraturkritiker själva skriver böcker för att sätta sig själv i samma situation som den som blir utsatt för kritik. Det som finns mellan pärmarna kan innehålla åratal av arbete och en stor del av ens själ, så en recension får inte göras lättvindigt.

- Om man som kritiker inte har tid att recensera en bok så är det bättre att lämna den orecenserad, säger Camilla Lindberg.

Kulturbevakningens förändrade roll diskuterades på bokmässans Tottiscen på lördagseftermiddagen tillsammans med kulturredaktörerna Tatjana Brandt, Camilla Lindberg (Västra Nyland) och Anna Dönsberg (Svenska Yle) och Marit Lindqvist (Svenska Yle).