Hoppa till huvudinnehåll

Åboland

Det var som fan - kan du svära rätt?

Från 2015
Uppdaterad 23.12.2015 11:07.
Henrika Biström
Bildtext Henrika Biström samlar på svordomar.
Bild: yle/Maud Stolpe

Vilken svordom tycker du är den grövsta och vilken kan kallas lindrig? Den frågan söker graduskribenten Henrika Biström svar på.

Artikeln publicerades första gången i oktober och hör till de mest lästa under år 2015.

Det hon har hört sig för om är hur folk på olika håll i Svenskfinland förhåller sig till svordomar utgående från olika bakgrundsfaktorer som ålder, kön, om man är troende eller var man bor.

460 enkätsvar och djupintervjuer

Henrika Biström har skickat ut enkäter med olika frågor där de som svarat fått kryssa i hur de uppfattar de 28 svordomar hon har bett dem ta ställning till.

Frågan har kort och gott varit hur fult den som svarar anser att ett givet ord är. Plus att de fått svara på en del frågor. Totalt har hon fått in över 460 svar av folk i olika åldrar på olika håll i Svenskfinland.

Vidare har hon gjort djupintervjuer med ett 20-tal personer, som har fått motivera varför ett ord känns fult medan ett annat inte känns så.

I de här situationerna har folk suttit tillsammans i grupper, där deltagarna har kunnat diskutera de olika orden och vad de kan tänkas stå för. Här har hon fått fram åsikter som hon kanske själv inte skulle ha kommit på att fråga om.

I de här grupperna har deltagarna känt varandra från förr, vilket har gjort det lättare för dem att komma fram med sina tankar kring svordomarna.

Det som har överraskat Henrika Biström i de här situationerna är att en i gruppen har kunnat tycka att ett visst ord förekommer hela tiden, medan en annan aldrig har hört det.

Vilka ord gäller det?

Henrika Biström säger att hon har plockat ut de 28 orden i sin lista ur sitt eget huvud. De ord som anses vara de vanligaste svordomarna var givna att finnas med, men dessutom har hon gått runt och frågat vänner och bekanta för att kontrollera om något väsentigt ord fattas i listan.

Vidare har hon tagit med samma ord på olika språk för att få fram om det finns värdeskillnader i dem. Är det t.ex. skillnad mellan skit på svenska och shit på engelska?

Också de som har fyllt i enkäten har fått komplettera listan om där saknas ord som de själva använder som svordomar. Men uppenbarligen fattas inga centrala ord på basen av svaren.

De som svarat har också fått svara på frågan om de hör till något trossamfund och om de upplever sig själva som religiösa.

Olika uppfattningar överraskar

Ännu har Henrika Biström inte hunnit bearbeta hela sitt material, men redan nu har hon hunnit bli överraskad. Helt enkelt därför att ett ord som en tycker att är det fulaste, kan en annan tycka att är det allra mildaste ordet i listan.

Det hon kanske hade väntat sig var att en del människor helt enkelt tycker illa om svordomar medan andra inte gör det. Så entydigt verkar det i alla fall inte vara.

Exempel på ord som väcker olika starka känslor är herregud. Religiösa människor kan tycka att det är att missbruka Guds namn och att ordet fan därför är en mildare svordom.

Hemorten kan också ha en viss betydelse. Om man själv inte är troende men är omgiven av troende kanske man är mer försiktig med att använda herregud som svordom.

Åldersskillnaden mellan dem som svarat kommer fram i t.ex. uppfattningen om ordet neger som svordom eller som skällsord.

Äldre människor ser ordet som en benämning på en mörkhyad person och uppfattar det inte som en svordom och har ingen förståelse för att man ens använder ordet nedsättande.

Yngre ser ordet som det fulaste man kan kalla en annan människa plus att det uppfattas som fulare än alla andra svordomar.

Att sedan kalla någon för homo verkar mera acceptabelt oberoende av om det har med sexuella preferenser att göra eller inte. Många ser det som ett helt vanligt ord och så är det inte mer med det.

De som anser att ordet inte ska användas överhuvudtaget i nedlåtande mening är både sådana som accepterar homosexualitet som något naturligt och sådana som motsätter sig det, eftersom de anser att homosexualitet är något förkastligt och att ingen därför ska beskyllas för att vara homo.

Ytterligare ett ord som delar människor i olika åldersgrupper är ordet cp. Yngre ser det som ett vanligt skällsord medan äldre aldrig har hört det som skällsord.

Är svordomar ett tecken på språklig fattigdom?

Man hör ganska ofta påståendet att den som kryddar sitt språk med svordomar har ett fattigt språk och borde ta till andra attribut och uttryck.

Det här vill språkvetaren Henrika Biström inte riktigt hålla med om. Knappast skulle svordomar förekomma i hela världen om inte folk skulle få ut någonting av dem.

Svordomar är helt enkelt en del av språket och behöver inte upplevas som enbart fult, utan ett fenomen inom språket som tål att undersökas.

Svordomar fyller en viss funktion. Man kan uttrycka sina känslor med dem och så kan de till och med ha en smärtlindrande funktion då man tål smärta bättre om man får svära.

Svordomar lär man sig helt enkelt på samma sätt som man lär sig alla andra ord i och med att man hör dem i omgivningen och lär sig använda dem i olika situationer.

Med att använda samma svordomar som andra uttrycker man också en social tillhörighet med en viss grupp.

"Satan är lite värre"

På frågan om vilka svordomar Henrika Biström själv upplever som milda nämner hon sådana ord som herregud och fan och sådant som har med det religiösa att göra. Av någon orsak känns satan grövre.

Själv använder hon nog svordomar men är ganska försiktig med dem utanför den egna familjekretsen. Det som den här undersökningen i alla fall har medfört är att hon har fått större förståelse för att folk kan ta illa upp av svordomar man själv ser som milda.

Henrika Biström skriver sin pro gradu i svenska vid Åbo Akademi och också sin kandidatuppsats skrev hon om svordomar.

Vad sedan framtiden beträffar tror hon nog att det i svenska språket finns annat man kan undersöka än svordomar.