Döden som ständigt hotar modern

Radioteaterns Stabat mater är en tät och komplex föreställning. På sina ställen rentav svår. Men fascinerande från början till slut.

Att lyssna på Stabat mater känns lite som att besöka en konstutställning där tavlorna är fyllda med känslor, symboler och referenser kring temat moderskap. Tolv ljudbilder, alla med ett eget namn, målas upp. Intensiva motiv som rör sig i personernas inre och yttre manas fram.

Äcklig latte?

Det handlar om fyra kvinnor: två skådespelare, en dramatiker och en regissör som ska göra en föreställning om moderskap. I första scenen träffas de på ett café där en av kvinnorna i förbifarten kommenterar sin latte. Det finns för mycket mjölk i den. Mer än så sägs inte, men man förstår.

Mjölken representerar modersmjölken och personen har ett komplicerat förhållande till det temat. Så här subtilt kan det vara, eller så är det mer explicit såsom uppsättningens dödstema.

I regn åker teamet till dramatikern, som bor på landet. De håller på att köra över en hare och blir nästan prejade av en annan bil. Katastrofen, döden, finns som ett ständigt hot. Handlar det inte om hot i den yttre världen så finns medvetenheten om katastrof och död i det inre och den hörs i kvinnornas tankar – som lyssnaren får ta del av.

Konsten är frälsaren

Stabat mater är en gammal katolsk liturgisk hymn till Jesu moder där man lider med modern som står vid korset och ser sin döende son. Hennes modershjärta är som genomborrat av ett svärd inför det allra värsta, som också blir det allra största: frälsning för världen.

När dramatikern Sofia Aminoff låter sitt hörspel heta likadant är det ingalunda för att besjunga evigt liv, eller världens frälsning. För Aminoff kommer frälsningen snarast in i bilden genom konsten. I en av dessa så många talande scener knäböjer nämligen teaterteamet runt kameran för att se på det de dittills filmat. Då syns en man i vita kläder på skärmen, och med sig bär han ett svärd...

Psykoanalytiskt-feministiskt

Stabat mater har tonsatts av olika kompositörer och hos Aminoff är det Pergolesis vackra version som hörs och refereras till.

Men Aminoff har också inspirerats av den franska psykoanalytikern och lingvisten Julia Kristeva, som bland annat skrivit en essä som heter just Stabat mater. Kristeva är nog en av nycklarna till det som känns svårt, eller aningen snårigt, i pjäsen. Till exempel när en av kvinnorna, på tal om jungfru Maria, säger: ”... Incestbegäret. Neurosen som täcks av hennes mjölk och tårar för att den patriarkala ordningen ska bevaras. Hon måste vara något för sig själv. Modern är anamnesen.”

Busvass regi

Så är det alla djur som kvinnorna förhåller sig till. De underbara djuren som likt konsten ger mening och djup åt tillvaron. Här figurerar många olika djur men främst av dem häst, hund och fågel.

Regissören Anna-Mari Karvonen låter djuren ta plats och höras. Det är hästar som frustar och galopperar, som dricker och som går ner sig i isen men som räddas av en stor fågel. Det är fåglar som skräms och skriker och sjunger. Det är oerhört effektfullt när den stora fågeln i sjätte scenen sjunger. Lyssna och njut av det radiomediet kan frambringa i rätta händer. Därmed sagt att Karvonens regi är busvass. Så dynamisk och ändå så lyhörd mot texten.

Varje scen värd att hyllas

Jag skulle vilja nämna något ur varenda en av de tolv scenerna. De är alla olika och överraskande. Ibland är det drastiskt med tal om barnamörderskor, ibland refereras det till olyckliga mödrar ur världsdramatiken och ibland är det känsligt och ömt.

Skådespelarna är genomgående alldeles underbara. Naturliga i växlingarna mellan de inre tankarna och den yttre samvaron med andra. Sonja Ahlfors, Joanna Wingren, Alma Pöysti och Edith Holmström gör att föreställningen lever och andas. Det är också speciellt att nästan bara höra kvinnor och djur i rollerna. Fast det finns ett par män. De är finskspråkiga.

Speciellt spännande är det att höra en man sitta och gulla med ett litet barn i famnen i en pjäs om moderskap. Det är en verkligt vacker och öm scen lik den där en av kvinnorna sitter över en öppen grop – en grav – och blir rörd bara över att hennes barn finns till.

Text: Maria Lindh-Garreau

Stabat Mater - en resa in i moderskapet

Programmet är inte längre tillgängligt

Stabat Mater sänds i Radio Vega onsdag 28.10 kl. 21.05 och söndag 1.11 kl. 15.03.