Är du orolig över barnets övervikt?

"Jag vill ha mer mat." De orden väcker många frågor hos en förälder när de kommer från ett överviktigt barn. Får man begränsa mängden mat eller konstant ätande? Ska barnet banta? Varför ska man ta itu med ett barns övervikt, och hur?

Det kan vara svårt att med blotta ögat avgöra om ett barn är överviktigt. Övervikten konstateras ofta för första gången på ett rådgivnings- eller skolhälsovårdsbesök.

Även om övervikten inte vållar några hälsoproblem för barnet försöker man förhindra att vikten ökar i onödan och förebygga övervikt i vuxen ålder.

Barn ska ändå inte banta. Att jämnt och ständigt tänka på sin vikt, väga sig eller tala om övervikt hör inte till ett barns liv och ska inte förekomma i hemmet. Förändringar i vikten ska ske på lång sikt.

Att jämnt och ständigt tänka på sin vikt, väga sig eller tala om övervikt ska inte vara en del av ett barns liv.

Barnets övervikt är en angelägenhet för hela familjen och därför gäller livsstilssförändringarna också alla familjemedlemmar. Familjen ska tillsammans öva på att äta regelbundet, känna igen mättnadskänslan, kontrollera frestelser, hitta passliga motionsformer, sova tillräckligt lång nattsömn och sitta passligt länge framför olika skärmar.

Att lära sig de här hälsofärdigheterna tar tid och sker på samma sätt som all annan inlärning med barnet: genom upprepning. Det kräver både tålamod och tid av föräldern, men ger en möjlighet att göra saker tillsammans.

Hur tala med barnet om övervikt?

Barnet är alltid först och främst ett barn - sitt eget, härliga jag och tillräcklig som den är. Barnets ålder påverkar hur man talar om övervikt: ju yngre barnet är, desto mindre behöver det veta om övervikt eller om att familjen ändrar sina levnadsvanor. Ett barn i skolåldern är oftast själv medvetet om sin övervikt.

Tala med barnet om att alla människor ser olika ut, är olika stora och väger olika mycket. Att se ut på ett visst sätt gör inte någon bättre, och det är inte heller syftet med att försöka kontrollera sin vikt. Syftet är att må bra.

Om barnet kallar sig själv till exempel för tjockis, fråga då var den tanken kommer ifrån. Har någon annan sagt det, eller varför tänker barnet så? Handlar det om mobbning ska man alltid ingripa.

Lyssna också noga till vad barnet tänker om sig själv och diskutera saker som har att göra med utseende. Stöd barnets självförtroende och hjälp det se sina egna styrkor. Var också positiv med din egen kropp och tala inte om din egen vikt inför barnet.

Hur klarar barnet av frestelser?

Vi är omringade av mat, dryck och olika frestelser hela tiden. Butikerna är öppna dygnet runt, portionerna och förpackningarna har blivit enorma, biblioteket har ett eget café och till och med på posten får man köpa choklad.

Matomgivningen är en utmaning för alla - speciellt för barnen.

Föräldrar kan känna sig hjälplösa när det överallt finns frestelser som kan göra att man går upp i vikt. Barnet behöver stöd och hjälp för att förhålla sig till och leva i ett samhälle fullt med mat.

Som förälder kan du inte ändra den matmiljö som barnet lever i. Ödsla inte tid och energi på sådant som du inte kan förändra, liksom mat som barnet bjuds på hemma hos vänner. Gör vad du kan:

• se till att maten hemma är hälsosam
• bunkra inte upp med godbitar
• kom överens om gemensamma regler till exempel gällande mellanmål
• gör upp regler också gällande butiksbesök efter skolan
• kom överens om vad barnet får använda sina egna pengar till och vad för annat det finns att köpa för dem än godsaker
• ha gemensamma regler gällande godis och godbitar

Hunger eller begär?

Barnet lever här och nu. Barnet väljer inte det hälsosamma och kloka, utan det som den är sugen på.

Barn lever här och nu. De väljer alltid det goda, om de får välja själv. Barn väljer inte det hälsosamma och kloka utan det som de är sugna på. Ändå vill barnet följa överenskommelserna med föräldrarna och därför är det viktigt att vara tydlig med vilka mellanmål som är okej.

Det är ofta svårt att veta när man är mätt. Barnet vill äta mycket eller har svårt att kontrollera sina frestelser. Ett skolbarn kan proppa i sig godbitar ensam på eftermiddagen. En del överviktiga barn kan också känna ett visst välbehag av att äta söta eller feta rätter. Men som tur är kan alla lära sig att kontrollera sitt ätande.

Om ett barn är överviktigt kan dess förhållande till mat kompliceras. Ätandet kan belastas av dåligt samvete eller smygätande. Det kan bli svårt att äta i andras sällskap, och då är det inte lätt att äta avspänt och flexibelt.

Barnets förhållande till mat ska vara flexibelt och därför ska man inte begränsa det alltför hårt. Begränsningarna ska inte motiveras med barnets vikt eller med viktkontroll, utan med att syftet är att orka hela dagen och må bra.

Medan man övar på passliga portionsstorlekar och frestelser med barnet kan man diskutera hur det känns att må bra, vara passligt mätt eller vad som är ett bra mellanmål. Varför är det viktigt att äta mångsidigt? Om barnet kämpar med att motstå frestelser kan man tillsammans fundera på i vilka situationer barnet får lust att äta. Hur känns det? Vad annat kan man göra då?

Färdiga överenskommelser hjälper barnet med vad det ska göra när suget slår till. Det här är inga enkla saker för vuxna heller och något man kan på tillsammans.

10 tips på hur man hjälper ett överviktigt barn kontrollera sitt ätande

1. Hur känns det att vara hungrig? Är man hungrig eller bara sugen på att äta något? Hur känns det när magen är mätt? Tänk om man har ätit helt för mycket? Att känna igen mättnadskänslan är svårt för många vuxna också, men går att lära sig.

2. Vad ger mig välbehag? Fundera på vad som känns bra, utom att äta. Vad kan man i stället göra om man har tråkigt och vill äta? Gör upp en lista på saker som hjälper barnet om begäret slår till när det är ensamt.

3. Håll stämningen avspänd och uppmuntrande när ni äter. Vakta inte på barnet när det är dags att äta. Gör förändringar i matstunderna och menyerna utan att motivera det med övervikt. Förändringarna främjar hela familjens välmående.

4. Prova: Bjud på grönsaker mot den värsta hungern. Låt kastrullen med mat stå kvar på spisen, så den som vill kan gå efter mer vid behov. Lockelsen att äta sig proppmätt är mindre om maten inte står framför näsan. Hjälp barnet i en matsituation känna efter om det fortfarande är hungrigt eller bara suget på mer mat. Uppmuntra barnet att ta för sig mångsidigt av maten, också grönsaker.

5. Våga vid behov begränsa och stå ut med gnället. Om barnet vill välja ut sin mat och till exempel bara äta flera portioner varmrätt, begränsa då detta och stå ut med att barnet klagar. Säg lugnt att om barnet ännu är hungrigt kan det till exempel äta mer sallad. Barnet ska inte vara hungrigt det måste få ta mer mat, men öva tillsammans på passliga portioner och hur man kontrollerar begär.

6. Tydliga överenskommelser. Kom överens om vad du vill att barnet ska äta till exempel efter skolan. Grönsaker och frukter har större åtgång om de är färdigt skalade och skurna i bitar. Beröm och tacka barnet för att det har ätit ett bra mellanmål

7. Diskutera pengaförbrukning. Vad får man göra med egna pengar? Kom överens om pengaförbrukning efter skolan och i butiken. Barnet kan ha svårt att inte köpa godsaker om kompisarna också gör det. Tänk tillsammans ut vad man kan göra i sådana här situationer. Du behöver inte motivera med övervikt, men tala om pengar och vad de används till, om att må bra och om att godis inte är ett hälsosamt mellanmål.

8. Uppmuntra barnet att delta i planeringen av veckans matuppköp och mellanmål. Sök tillsammans recept på nyttiga mellanmål och rätter, om barnet gillar att laga mat eller baka.

9. Ge barnet tid att lära sig nya sätt och rutiner. Att ibland gotta sig hindrar inte att man anammar nya vanor. I morgon är en ny dag att öva.

10. Alla har rätt att njuta av mat och äta godbitar ibland - oberoende av vikt eller storlek.

Kati Kuisma, näringsexpert
Terhi Koivumäki, projektchef
Anne Kuusisto, familjeexpert
Ursprungstexten på Marja Hintikka lives sidor.