Mårten Svartström mördade Sonja Kailassaari – med blodiga konsekvenser

I skydd av mörkret grävs liket av en mördad talk show-värd upp och körs till ett öde mentalsjukhus. Där vaknar den förruttnade kroppen till oheligt liv och börjar kräva sin blodiga hämnd.

2 min

Efter Nio: Trailer till skräckfilmen Efter Midnatt - Spela upp på Arenan

Filmen Efter midnatt inväntar ännu sin finansiering men under tiden gjorde Efter nio-redaktionen på skosnöresbudget en trailer för filmen. En burk nötblod från matbutiken kostar under 8€ och yxan lånade vi av kollegan Axel. Fråga inte var brudklänningen kom från. De visa tvistar ännu om filmen är en spökfilm, en zombiefilm eller någonting annat.

Vad säger skräckfilmsexperten?

Mikko Aromaa, direktör för skräckfilmsfestivalen Night Visions som pågår 4.–8.11.2015, konstaterar att zombie-filmer inte är det allra hetaste på skräckfilmsscenen just nu, även om det under festivalen nu i höst visas en dansk zombie-film. Men nischade grejer är i ropet nuförtiden.

Under de senaste 7-8 åren har det börjat hända på horrorfronten i de nordiska länderna. Tidigare har vi inte på våra breddgrader riktigt haft någon skräckfilmstradition, men vi går i rätt riktning enligt Aromaa.

Mikko Aromaa får titta på Efter midnatt-trailern och konstaterar att den ser trovärdig ut. Litet kunde man förståss fila litet på skådespelarprestationerna, men det fixar man ju med litet bra regi, säger han. I så fall skulle vi ha världens första finlandssvenska skräckfilm, vilket ju i sig skulle vara en bedrift. En detalj han fäste sig vid var att blodet på glasrutan rann litet för snabbt för att vara trovärdigt. (Ha! Det var faktiskt riktigt nötblod vi använde. Skribentens anm.)

Making of Efter Midnatt

4 min

Efter Nio: Making of skräckfilmen Efter Midnatt - Spela upp på Arenan

Bjud en Bloody Mary åt dem som gjorde “Efter midnatt” om ni stöter på dem i en mörk gränd:

Lasse Grönroos (manus, skådespeleri, fotoshoppande och blodinköp), Sonja Kailassaari (skådespelardebut som döding), Mårten Svartström (skådespeleri och oförglömliga replikprestationer), Janne Inberg (bild & regi), Eetu Vanhatupa (klipp & ljudeffekter), Anne Rautio (smink & choklad), Dan Gustafsson (lampor & ljus), Robert Wahlman (ljud, en cigarrettändare och smörgåsar), Susanna Högström (kläder). Som pricken på i:et tack till Tuomas Kantelinen som komponerade vinjettmusiken enkom för filmen!

Lasses top fem skräckisar

Klichéer saknas ju inte i Efter nios skräckfilm och inspirationen till filmen kommer långt från Lasse Grönroos egna favoritskräckfilmer. Att välja och vraka bland alla bra (och mindre bra) skräckfilmer som gjorts är svårt, men top-listan ser ut så här:

Dracula (Terence Fisher 1958)
De klassiska skräckfilmerna av det legendariska produktionsbolaget Hammer-films är ett måste om man älskar gotisk stämning. Christopher Lee är den ultimata Dracula-skådespelaren och Peter Cushing den perfekta Van Helsing. (Okej okej Bela Lugosi var lika bra i svartvita Dracula från 1931). Det visuella intrycket är stilrent och estetiskt tilltalande än i denna dag. Skrämde skiten ur mig som barn. Dimma, gravgårdar, blod, erotik och kusliga slott. Briljant.

The Shining (Stanley Kubrick 1980)
Stephen King säger att han inte förstår varför folk gillar så mycket filmatiseringen av hans bok. Kanske de gör det därför för att filmen är en full tiopoängare på alla plan. En av de mest ikoniska filmplancherna är ju bilden på galna Jack Nicholson som kommer med yxan genom badrumsdörren

The Ring (Gore Verbinski 2002)
När jag såg den här på bio hade jag ingen aning om vilken sorts film det var fråga om. Först trodde jag det var någonting i stil med Scream och I know what you did last summer men snabbt tog filmen en udda vändning och blev riktigt ruskig. Få filmer med en lika löjlig idé har skrämt mig lika mycket på bio. En extra eloge till den dystra färgkorrigeringen där också dagsscenerna är kusliga i sina grön-grå nyanser. Den japanska originalversionen är inte närapå lika bra som den amerikanska The Ring.

Cannibal Holocaust (Ruggero Deodato 1980)
Kannibalfilmerna är en hel egen genre. De italienska “giallo”-filmerna har en speciell plats i mitt hjärta. Ruggero Deodato, Dario Argento och Lucio Fulci regisserade otaliga blodddrypande och dråpliga filmer. Speciellt musiken av artisten “Goblin” är fin i t.ex. filmen Suspiria (1977) och i kannibal-klassikern Cannibal Holocaust blir stämningen ännu mer schizofren med den vackra musiken. Filmhistoriskt är filmen anmärkningsvärd eftersom den var en föregångare till det fejkade “reality”-greppet som t.ex. Blair Witch Project byggde på. Filmen shockerade också genom att man genom att döda djur på riktigt fick tittarna att i nästa scen inte märka att människorna inte spetsades på riktigt eftersom intrycket från de dödade sköldpaddorna satt kvar så starkt. Filmen var bannlyst i alla länder i årtionden.

The Sixth Sense (M. Night Shyamalan 1999)
Spökfilmer är nog mer skrämmande än de blodigaste splatter-filmerna som har en mer komisk funktion. Det skulle vara tråkigt att lista fantastiska men uppenbara klasiker som Hitchcocks Psycho eller Motorsågsmassakern så jag väljer en film med ett ytterst välskrivet manuskript. What lies beneath var kanske mer skrämmande men storyn i The Sixth Sense är mer tydlig och klar. Bruce Willis spelar huvudrollen och de flesta fattar twisten först i slutet av filmen.

Efter Nio om skräck, torsdagen 29 oktober 2015 kl. 21.00 i Yle Fem och på Arenan.