Thomas Snellman: Jordbrukets morgondag är full av möjligheter

För drygt ett år sedan träffade jag Joel Salatin i Stockholm. Joel har av tidskriften Times blivit utsedd till världens bästa bonde. Jag ställde frågan; vilket råd han skulle ge en blivande bonde med tanke på den kris som globalt drabbat jordbruket?

Svaret var överraskande "det har aldrig varit bättre förutsättningar att starta jordbruk än nu!" En sådan utsaga uppfattas säkert som ett hån mot de producenter som kämpar för sitt levebröd. Men i Joels värld ska antalet mellanhänder och fasta kostnader minimeras och ett nätverk av konsumenter ska byggas upp.

Små inkomster

Hushållens livsmedelskostnader är i Finland mellan 12 och 13 procent av inkomsterna. Teoretiskt skulle det här betyda att en lantbrukare som försörjer åtta familjer med livsmedel skulle ha en samhällelig medelinkomst om det inte fanns några mellanhänder och jordbrukaren inte hade några kostnader för produktionen.

Med det här som utgångspunkt är det svårt att förstå att en mjölkproducent som fyller 10 000 familjers mjölkbehov i extremfall knappt klarar sin egen försörjning.

Lantbruket har de senaste 30 åren drabbats av fullständig fartblindhet där fokus har lagts på ökade enhetsarealer och ökad mekanisering, ivrigt påhejat av rådgivning, maskinhandel och ett investeringsstöd som favoriserat stordrift och utslagning.

Investeringsstöd

I festtalen har våra rena produkter lyfts fram och det faktum att vi inte kan konkurrera med bulkvaruproduktion. I verkligheten är det just bulkvaruproduktionen som fått merparten av alla investeringsstöd.

Ensidig specialisering på antingen mjölk, nötkött, svinkött, ägg eller spannmål har byggt upp strukturer som är extremt känsliga för marknadsstörningar. Om stödnivåerna minskar och låneräntorna stiger står många på konkursens brant.

Varken lantbrukspolitiken eller bondefacket klarar av att ändra kurs i någon större omfattning. En förändring måste ske under växelverkan mellan olika konsumentgrupperingar. Förändringen måste byggas upp underifrån.

I Europa och övriga världen växer rörelser med alternativa tankesätt sakta men säkert upp. Dessa rörelser värnar om småskaligt, miljövänligt jordbruk fast förankrat i lokala nätverk där både producenter och konsumenter är involverade.

Reko-ringar

Ur ett besök hos en dylik organisation på den franska landsbygden föddes för exakt tre år sedan tanken till REKO. Idag har vi i Finland nästan 100 reko-ringar och 90 000 medlemmar, varav cirka 2000 producenter.

Detta är givetvis inte en lösning på alla problem och utmaningar som jordbruket står inför men för att åter citera Joel Salatin "Så länge mänskligheten existerar skall det produceras mat, men allt fler kommer att ställa krav på hur den produceras, förädlas och transporteras."

Om kreativa lösningar skapas har jordbruket inklusive småskalig energiproduktion en enorm potential att skapa nya arbetsplatser, integrera nyfinländare och hjälpa arbetslösa ungdomar till en vettig vardag. Morgondagen är full av möjligheter!

Thomas Snellman,
grundare av de första reko-ringarna i Finland.