Respekt och medmänsklighet det viktigaste

När du är i ett pensionärsrum: Agera som om du var i tv och anhöriga kan se dig. Då behöver du inte skämmas för vad du gör.

Gun-Britt Blomster har lång erfarenhet av att ta hand om äldre. Hon arbetar som vårdare på Rosenhemmet i Åbo. Hon har mycket att lära ut om bra sätt att bemöta personer med minnesproblem. Hon är lugn och van och berättar för dem vad som händer omkring dem. Hon sköter om allt från tvättning till påklädning med samma lugn och tydliga respekt för den individ hon sköter om.

När jag själv blir gammal och behöver hjälp, hoppas jag att jag blir väckt av en röst som Gun-Britts.

Viktigt att lära känna den äldre så bra det bara går

Det är viktigt att veta så mycket som möjligt om den man vårdar. Det finns mycket fint i Gun-Britt Blomsters och Rosenhemmets vårdfilosofi. Det gäller att veta vad personen man sköter om tycker om och inte tycker om. Om den är morgonpigg eller vill sova längre om morgnarna. Och vad hen fortfarande klarar av och bör uppmuntras till att göra själv. Som Birgit som är stark i armarna men svagare i benen. Och som kan orientera sig bättre när hon får veta att det är måndag och morgon. Gun-Britt tvättar henne milt men i ett stadigt grepp och berättar hela tiden vad hon gör. Som tack får Gun-Britt handklapp och glada utrop och leenden.

Familjehistoria, arbete och intressen

Det är också viktigt att veta familjeförhållanden och vad personen har jobbat med och varit intresserad av. För att lättare kunna diskutera och samtala.

Allting för första gången, alltid

För den som jobbar med minnessjuka gäller det att minnas att närminnet är väldigt kort. Flera gånger per dag kan det uppstå förvirring.

- Allting händer för första gången, varje gång.

Farmor blev signalen för branschbyte

Gun-Britt har nu jobbat på Hemmet och Rosenhemmet i 15 år. Före det arbetade hon på tidning. Först Göteborgsposten och senare ÅU. Hon bytte bransch efter att hennes farmor hade insjuknat i en minnessjukdom. Då visste hon vad hon skulle göra med resten av sitt liv.

- Och jag har nog inte ångrat mig inte. Det är trevligt att jobba med människor. Och just med äldre.

Ingen sak att byta blöjor

Mellan varven gläder sig Gun-Britt över Åbo stads nya giv. Numera bekostar staden blöjorna för dem som är inkontinenta.

- Det är ju en väldigt fin sak, för det kan bli stora kostnader.

Samtidigt tvättar hon och smörjer Birgit med omsorg.

Gun-Britt väljer ut kläder som har färger som Birgit tycker om och som är sköna.

Förstening och ständiga frågor

Det svåraste i arbetet med de äldre och dementa är när det inte finns några hjälpmedel och den äldres hjärna inte längre ger impulser. Den förstening som då inträder upplever Gun-Britt Blomster som svår. Att resa sig upp eller sätta sig ner kan då ta väldigt länge.

Det kan också vara psykiskt tungt att ständigt svara på frågorna som ställs om och om igen. Var är jag? Vart ska jag gå?

- Väldigt många är hela tiden på väg ut härifrån och kan bli ledsna när de inte kommer ut när de tror att någon väntar på dem utanför.

Det ständiga ljudet och det att man får lov att vara alert.

- Det finns de som inte kommer överens med någon annan så man får ju se till att det inte händer nånting.

- Det känns som att man borde ha en radar som går runt hela tiden.

Nu har Gun-Britt klätt Birgit i pastellfärger och sköna kläder. Och så borstar hon Birgits ljuvligt vita vågiga hår och frågar om det känns bra. Och det gör det.

Läs också:
läs också: