Sebastian Bergholm: Det är politik som gör havet livsfarligt

Medelhavet var lugnt, klart och svalkande och jag hade dykt upp några stora snäckor från djupet. Genom soldiset såg jag Turkiets kust.

Plötsligt simmade jag in i en ryggsäck som flöt i havet, en ryggsäck som någon av de många människor som försöker ta sig in i EU hade tappat.

Hur havet kan vara antingen rekreation eller livsfara kan inte bli tydligare än så och som turist i Grekland funderade jag mycket på hur flyktingar och semesterfirare sida vid sida ger en väldigt tydlig bild av världen idag.

Odysseus och havets vrede

Medelhavet har en central roll i den europeiska kulturen. Under antiken bedrevs handel över havet, men det var också ett hinder att ta sig över eller en möjlighet för den stat som hade en stark flotta.

Det är det hav som Odysseus seglar över på vägen till och från Troja, som ligger på Mindre Asiens kust, den kust som många människor smugglas in i Europa från.

I Odyssén går Odysseus flotte under då han förargat havsguden Poseidon genom att göra hans son, jätten Polyfemos, blind.

Gudarnas vrede var svår att undkomma i de antika berättelserna.

Här hänger havets stämningar ihop med Odysseus handlingar, att gudarnas vrede drabbar honom är en direkt följd av hans handlingar.

Det är politik som gör havet farligt

Havet idag är inget subjekt, det svarar inte mot människors handlingar, dygd, odygd, skuld. Ändå drabbas människor av det, precis som Odysseus.

Men de här människorna betalar inte av på sin egen skuld, enligt något antikt ödesmönster.

Det är istället mänskors makt, deras beslut eller brist på beslutsfattande som gör havet till en fiende; till ett nyckfullt element som kan ta ens liv då man korsar det.

Opinionen i till exempel Finland påverkar också villkoren för flyktingarna på till exempel Lesbos.

Turisten som en bild av världen

Det är inte långt från Turkiet till Lesbos, men med små båtar är det farligt, eftersom våra politiska handlingar och brist på ett överstatligt ansvarstagande gör det farligt.

Då man fråntar människor möjlighet att säkert korsa det, ja då blir havet som ur ett perspektiv kan vara en välsignelse, en mardröm ur ett annat.

Varför upprörs vi då vi ser turister ligga på stranden samtidigt som människor kanske kravlar sig iland på stranden? Kanske eftersom allting blir så tydligt.

Turisterna är inte mera omoraliska än vi i allmänhet är – vissa av dem för kläder eller annan hjälp till de frivilliggrupper som tar hand om detta enorma globala ansvar på egen hand.

Turisterna kanske också ser och kan vittna om att det är frivilliga och lokala krafter som står för den hjälp som finns att få för de som överlevt båtfärdenn. Det är inte EU men inte heller någon av de internationella organisationerna som skulle ha en del av de muskler som behövs.

På en restaurang i hamnen i Molyvos samlade en liten frivilliggrupp in kläder och mat, samtidigt som de bar bord och serverade kunder.

Men turisterna är en bra bild av oss alla, av ett Europa som njuter av ett liv som är bortom många andra människors räckhåll.

I ryggsäcken fanns kläder, en telefonladdare och tandborste - det mest vardagliga.

Vem ägaren var och vad som hänt hen får jag aldrig veta.