Livskriser höjer risken för depression
Varje kris i livet kan leda till depression. Men får krisen en positiv lösning leder den till utveckling.
I vissa faser i livet har vi en förhöjd risk att drabbas av depression. Då är det bra att ha koll på vilka faktorer som kan förebygga att vi insjuknar.
För att förstå de riskfaktorer som kan orsaka depression i olika livsskeden, måste man som bakgrund ta i beaktande de utvecklingsfaser- och kriser som vi genomgår under hela livet. Psykoterapeut Heikki Kurkiala i Vasa möter i sitt arbete människor i alla skeden av livet.
De vidunderliga småbarnsåren
Under de första två åren i vårt liv utvecklas vi mer än vad vi gör under återstående delen av våra liv. Det är alltså många utvecklingsfaser och kriser som det lilla barnet ska gå igenom. Barnets personlighet formas delvis utifrån hur de här faserna genomlevs. Om de kriser som en fas innebär inte kan lösas på ett positivt sätt, finns det risk att barnet tar skada på olika sätt. Då krisen får en fördelaktig lösning utvecklas barnets identitet på ett positivt sätt, och det får betydelse för hur barnet tar sig igenom nästa kris.
- Över hälften av alla vuxenproblem, som till exempel depression, härstammar från barn- och ungdomsåren, säger Kurkiala.
Det är därför oerhört viktigt att barnet under sina första levnadsår får uppleva trygghet och kärlek. Självfallet är det viktigt även efteråt, men under våra första levnadsår är vi som mest sårbara och kan därför ta mycket skada av ogynnsamma omständigheter.
Som små barn är vi dessutom beroende av våra vårdnadshavare, vilket gör att vår fysiska och psykiska hälsa formas efter deras förmåga att ta hand om oss. Här är en positiv anknytning till närmaste vårdnadshavare av största vikt. Denna anknytning bör vara trygg, annars riskerar det lilla barnet att drabbas av till exempel depression. Forskning visar att till och med spädbarn kan lida av depression ifall de inte får den omsorg de behöver.
Barnet ska under sina första år utveckla tillit, självständighet och kognitiv förmåga. Om utvecklingsfaserna inte får en positiv lösning kan det i stället leda till psykosociala utvecklingskriser såsom misstro, tvivel på sig själv och skuldkänslor.
Det hänger med andra ord i stor utsträckning på föräldrarna, eller annan alternativ vårdnadshavare, hur barnet utvecklas i dessa stadier. Om en förälder lider av depression finns det en klar förhöjd risk att även barnet utvecklar depression.
De små barnen har många styrkor, bland annat den stora nyfikenheten och den otroliga utvecklingstakten. Om de får stimulans och växer upp i trygga och kärleksfulla miljöer kan de små barnen gå in i nästa fas med sin fulla potential.
Skolstarten viktig
En av de största händelserna i ett barns liv är att börja skolan. Då tar barnet steget ut i samhället, och om denna utveckling är gynnsam får barnet kunskaper och utvecklar sin skicklighet. I och med detta ökar även självkänslan, men det kan också gå precis tvärtom.
- Det är många barn som glada i hågen börjar skolan, men som tappar självkänslan som en följd av att de har inlärningssvårigheter eller kanske någon neuropsykiatrisk diagnos, säger Kurkiala.
Det finns alltså en generellt ökad risk för att dessa barn utvecklar depression.
- Här vore det viktigt att man i skolan, men också hemma, ser till att bevara barnets värdighet så att inte deras självkänsla drabbas.
Han påpekar att man bör undvika att fokusera på problem och istället fokusera på att hjälpa på ett positivt sätt.
- Man hör ibland barn säga att ”jag är adhd”, som att de fått en stämpel. Det är både upp till skolan och hemmet att se till att barnet i främsta hand får vara ett barn, inte en diagnos.
Mobbning är alltid en riskfaktor vad gäller risken för depression, och i den här åldern kan man som förälder vara lite extra uppmärksam på det eftersom barnet bytt miljö i och med att hen börjat skolan och det innebär nya konstellationer och utmaningar.
- I lågstadieåldern är det ganska jämnt mellan flickor och pojkar som drabbas av depression. I tonåren ökar andelen drastiskt, i synnerhet bland flickor.
Men innan vi behandlar tonåren, bör nioårskrisen omnämnas. Då barnet är kring nio år infinner sig en ny medvetandenivå, och de börjar till exempel förstå vad döden egentligen innebär. Detta kan resultera i att de blir klängiga och ängsliga. Bilden av den perfekta föräldern kanske börjar krackelera i detta skede av förpuberteten, vilket också kan leda till otrygghet, gräl och ifrågasättande.
- Det är så klart alltid viktigt att tala med sina barn, men i den här fasen kan det vara extra viktigt eftersom de ännu är ganska små barn men funderar på väldigt stora frågor.
De svåra tonåren
Det är som sagt viktigt med kommunikation i alla lägen, men i tonåren kan det ibland vara mera handlingar än ord som räknas.
- Tonåren är svåra, som vi vet. Tonåringar kanske inte alltid ens vet varför de mår som de mår, och då är det kanske bäst att bara via handlingar visa att man nog bryr sig om och finns där.
Men:
- Å andra sidan är det kanske nu som tonåringen verkligen behöver en vuxen att prata med. Har föräldrarna lärt barnen redan som små att kommunicera och prata, så finns det en bra grund att falla tillbaka på och då brukar det vara desto lättare för tonåringen att våga öppna upp.
Kurkiala påpekar också att man som tonårsförälder måste våga släppa taget. Tonåringen måste få frigöra sig från föräldern för att lära sig att klara sig själv.
- Det ligger i själva tonårstidens uppgift att frigöra sig från föräldern, att hitta sig själv och sin identitet, vilket kan vara mycket smärtsamt. Samtidigt behöver de veta att man finns till hands.
Kurkiala påpekar att det hör till att vara så kallat normativt deprimerad i tonåren, alltså att ha kortare perioder av depressioner som inte uppfyller diagnoskriterierna för en klinisk depression.
- Det är helt normalt att tonåringen är trött, vill stänga in sig i ett mörkt rum, lyssna på sorglig musik och kanske gråta ut. Det finns många orsaker till varför vi gör på det viset, och för det mesta handlar det bara om oförklarliga deppighetsskov.
Somatiska besvär så som ont i magen eller huvudvärk och till och med sömnsvårigheter är även det tämligen allmänna symtom bland tonåringar och i synnerhet flickor.
Kurkiala påpekar dock att ifall en tonåring mår illa på riktigt, måste man söka hjälp. Några varningstecken kan vara exempelvis apati, att man inte orkar eller vill träffa kompisar, att man vägrar gå till skolan, eller att man skadar sig själv. Då behöver hen professionell hjälp, och kanske även medicinering. Han understryker att ett barn dock aldrig enbart ska ha medicinering, utan även terapi.
Även den omtumlande puberteten inträder i detta skede och med den börjar tonåringen söka efter en sexuell identitet, vilket kan vara nog så ångestfyllt. Det är alltså mycket att fundera på i tonåren, och samhällets krav och förväntningar trappas också upp.
- Idag är det enorma krav på utseende speciellt hos flickor, samtidigt som de ska fundera på vad de ska bli då de blir stora och hela det livsprojektet.
Trots att tonåren är fyllda med svärta och smärta så finns det en stor potential i den utveckling som sker under denna tid i livet. Man kan till exempel reparera det som eventuellt gått snett i barndomen ifall man får bearbeta det på rätt sätt. Tonåren är med andra ord både en kris och en möjlighet.
Tecken på depression:
Då du under minst två veckor i följd bland annat upplever:
sömnproblem och trötthet
nedstämdhet och förlust av intresse
minskad aptit och vikt
irritation och kocentrationssvårigheter
svårt att ta itu med vardagliga sysslor
svårt att känna känslor
avtagande sexuell lust
otillräcklighetskänslor
minskad livslust och självmordstankar
Utmaningen de unga vuxna
Då man genomlevt sina tonår är det meningen att man ska stå på egna ben. Den unga vuxna ska hitta något meningsfullt att syssla med, som till exempel att studera eller att jobba. Valen är många, och de är ofta svåra att göra, för hur ska man veta att man väljer rätt? I detta skede kanske man inleder sin första riktiga relation, och om man har ouppklarade kriser från barndomen i bagaget kanske de dyker upp nu i form av något slags problem, till exempel depression.
- De i denna ålderskategori som jag träffar i mitt jobb säger ofta att de lider av ångest och depression. De har då äntligen fått ett namn på det de känner.
Han säger också att detta är en grupp som ofta är svår att nå, eftersom de flyttat hemifrån och ofta bor eller är ensamma. Det är som sagt också i denna ålder som det psykiska illamåendet kan aktiveras, och är man ensam och isolerad kan det vara svårt att få hjälp.
- Jag har nog fått samtal från förtvivlade föräldrar till unga vuxna som inte kan hjälpa barnet eftersom det är myndigt, vilket betyder att om hen inte vill ha hjälp så kan man inte tvinga hen.
Här är det alltså i första hand upp till den unga själv att se till att må bra, till exempel genom att ha en meningsfull vardag och någon att tala med.
Olika missbruk kan uppstå, och i synnerhet datamissbruk har ökat de senare åren bland denna grupp. Det händer att personen i fråga blir totalt isolerad, vänder upp och ner på dygnet och bara sitter inne och spelar och det finns ingen som har koll eftersom hen bor ensam.
- För att få hjälp måste den unga inse att hen behöver hjälp, vilket kan vara svårt om man till exempel har ett missbruk.
Även i denna livsfas har man stora möjligheter om man bara kan och vill ta till vara dem.
- Är du 20 år, mår okej och har någorlunda hyfsade betyg har du alla chanser i världen.
Å andra sidan kan det vara just denna enorma valfrihet som gör oss olyckliga och osäkra. Frågan här är alltså om man ser valmöjligheterna som spännande utmaningar eller som en stressfaktor.
Kurkiala påpekar också att oavsett var i livet man befinner sig finns det faktorer som alltid är viktiga för vårt välbefinnande, så som vila, motion, god sömn, hälsosam mat, meningsfulla relationer och så vidare.
Mitt i livet-stressen
Då vi sedan träder in i nästa fas, den så kallade mitt i livet-fasen, finns även där risker som man ska se upp med. I detta skede sker ofta stora omställningar på nästan en och samma gång: skaffande av partner, barn, hus, karriär. Det är lätt att bli fartblind och glömma bort både sig själv och sin partner.
- Detta är definitivt en riskperiod för de unga paren. Man kan inte riktigt styra sitt liv och det blir svårt att prioritera då man ska hinna med allt.
Kurkiala uppmanar par att verkligen se till att få tid för varandra, så att man inte tappar bort relationen. Han påpekar också att detta är en tid med många glädjeämnen eftersom man får se sina barn växa upp. Men han vill också uppmärksamma de par som inte kan få barn.
- För dem kan denna tid i livet vara mycket tung, och risken för att drabbas av depression är förhöjd.
Det är tyvärr många par som inte klarar av dessa år, och som därför skiljer sig. Kurkiala uppmanar därför till lyhördhet, både inför sig själv och sina egna behov, som för partnerns.
- Under den här perioden går vi fram så hårt att det är lätt att tappa bort sig själv.
Styrkan i denna fas är att vi utvecklar förmågor som omhändertagande, att känna omsorg om och ta ansvar för andra. Om detta inte fungerar, finns risk att vi skadar den kommande generationen, som i sin tur måste tampas med de problem som detta ger upphov till.
Sen då?
Då barnen sedan växt upp och flyttat hemifrån inträder en ny fas i livet. Familjeprojektet är avslutat och plötsligt är man på tu man hand igen, eller ensam om man varit ensamstående. Nu måste man hitta en annan mening med tillvaron och även hitta tillbaka till parrelationen.
- Den här perioden är lite som ett kvitto på hur man tagit hand om sin relation under de tidigare åren: om jobbet och barnen tagit 98 procent av tiden, hur mycket har man då satsat på parförhållandet.
För många kan alltså detta bli en kris, och med varje kris ökar risken för depression.
I övrigt är detta en ganska bra tid i livet, man är ofta tillräckligt frisk, står på toppen av sin karriär och har kanske råd med sådant man inte haft möjlighet till tidigare. Samtidigt är det en tid som kan skapa ångest.
- Man har den förestående ålderdomen på kommande, kroppen förändras och man börjar kanske få somatiska problem.
För att undvika eventuella depressiva känslor i denna ålder är det bra med förebyggande åtgärder redan innan barnen flyttar ut.
- Ha ett aktivt eget liv och glöm inte bort parrelationen, uppmanar Kurkiala.
Pensionen kris eller möjlighet?
Då sedan pensioneringen är ett faktum är det många som jublar, speciellt med tanke på att dagens pensionärer är så friska och aktiva. De har all tid i världen och för många är barnbarnen något som bringar mycket glädje.
- Det är nästan så att en del mor- och farföräldrar lever för sina barnbarn.
Men de finns de som upplever att de mister hela sin identitet då de blir pensionerade, vilket givetvis ökar risken att drabbas av depression.
- Om du till exempel jobbat 40 år som ingenjör så kan yrkesidentiteten ha blivit en mycket stark identitetsmarkör. Vi frågar ju alltid vad andra jobbar med, det är stor skillnad på att säga att man är ingenjör eller pensionär, säger Kurkiala och berättar att detta drabbar i synnerhet män.
På ålderns höst
När då ålderdomen är ett faktum så är vi återigen beroende av andra, precis som då vi var barn. Det är vanligt att åldringar blir deprimerade, och det beror till största delen på att de är så ensamma.
- De ser hur deras partner, vänner och syskon dör en efter en, och de egna barnen kanske bor långt borta så att man inte kan ses så ofta.
Ensamhet är alltid en riskfaktor, men som åldring är man kanske extra utsatt eftersom man inte kan göra så mycket åt sin situation. Om man bor på ett servicehem kan det vara en förebyggande faktor eftersom man har sällskap och kan tala med andra i samma situation. Allt hänger också på hur frisk man är, ett konstaterande som ju gäller under hela vår livstid.
Det finns naturligtvis många orsaker till varför vi blir deprimerade, som till exempel arbetslöshet, dysfunktionella relationer, annan sjukdom, stress, tragiska händelser i livet. Man kan också drabbas av årstidsdepressioner, och längden och antalet på depressionerna varierar mycket.
Det går inte att välja att bli frisk, det är ett tillstånd där man behöver hjälp och det är individuellt vad som funkar. Vi bör ändå minnas att det går att bli frisk oavsett var i livet vi befinner oss, även om det inte känns som så då vi känner oss som mest nere.
Solnedgång eller soluppgång?
Oavsett när i livet vi drabbas av depression, bör vi veta att det kan bli bättre och att vi inte är ensamma om att känna som vi gör.
Dela med dig av din egen berättelse om depression.
Läs mera på svenska.yle.fi/halsa.
#hurmårdu
Berättelse 67: Tappat tron på vården
Måste jag försöka ta mitt liv för att få hjälp?
Våga prata om hur du mår
Tack för alla berättelser som kommit till #hurmårdu.
Berättelse 66: "Hittade likasinnade på sociala medier"
Ge den deprimerade utrymme och se bakom fasaden.
"Vi missar den manliga depressionen"
Manlig depression fortfarande stigmatiserat.
Deprimerad eller bara lite smådeppig?
"Ta dig i kragen! En rask promenad gör nog susen!"
Anhöriga behöver också stöd
Skuld och skam drabbar ofta de närstående.
Skolpsykolog: Tillåt sårbarhet och svaghet i skolan
Mycket kunde göras i skolan för att stärka elevernas hälsa.
Här är låtarna vi lyssnar på för att må bättre
Svenska Yles publik har valt musiken för #hurmårdu i radio.
Mer psykoterapi och arbete ska hjälpa deprimerade
Social- och hälsovårdsministern: skäms inte över depression.
Berättelse 65: Man måste våga möta sina rädslor
Det kändes som om jag aldrig var good enough.
Motion lindrar depression
Forskning visar att motion har berydelse för deprimerade.
Depression: En oavslutad sorg
Avstannad sorgeprocess bakom depression
Bara hälften som behöver depressionsbehandling får det
Samtalsterapi är effektivast vid lindriga depressioner
Berättelse 64: Graviditeten gjorde mig deprimerad
Tack vare terapeuten började jag må bra igen,
De unga kvinnorna nödropar
Prestationskraven och skammen förstör oss.
Markos depression kunde ha kostat honom livet
Minnen från det förflutna tog Marko på en vansinnesfärd.
Depression skördar unga - allt fler i förtidspension
50 procent fler unga sjukpensioneras på grund av depression.
Berättelse 60: Depressionen var nödvändig
Mår bättre nu, men var ohållbart att inte krascha.
Berättelse 59: Prestationskraven gjorde mig sjuk
Inget slutdatum för att tillfriskna från en depression.
Hasse tog sig ur den djupa depressionen
Starkt socialt kapital hjälpte Hasse bli frisk.
Berättelse 58: Mörka moln sedan tonåren
Människor som förstår är det viktigaste.
Berättelse 57: Borde våga se mina känslor som de är
Har som vuxen börjat känna mig sorgsen.
Gör jobbet dig deprimerad? Tala med chefen!
Arbetshälsopsykologens tips till dig som känner dig nere.
Berättelse 56: Våga fråga hur någon mår!
Våga prata om depression.
Berättelse 55: Lär dig prioritera
Man måste våga be om hjälp och prioritera rätt.
Berättelse 54: Var inte så hård mot dig själv
Vetskapen om att folk bryr sig hjälper.
Berättelse 53: Snart kollapsar jag
Har tunga år bakom mig, försöker orka för barnens skull.
Berättelse 52: En vän räddade mig
Berätta för någon att du mår dåligt
Berättelse 51: Känns inte som det ska
Hur vet man om man är deprimerad eller inte?
Berättelse 50: Lungsjukdomen gjorde mig psykiskt sjuk
Ingen förståelse för sjukdomen, vilket knäckte mig psykiskt.
Berättelse 49: Ingen visste hur det egentligen stod till
Ångrar att jag inte berättade för vänner.
Berättelse 48: Fick inte hjälp under studietiden
Fick inte den rätta hjälpen förrän jag bytte ort.
Berättelse 47: Låtsas inte vara starkare än du är
Familjeterapin gav äntligen den hjälp jag behövde.
Depressionerna blir dyra för samhället
Var femte finländare insjuknar i depression.
Catariina Salo: Psykisk ohälsa kan orsaka klasskillnader
För långsamt och byråkratiskt att få hjälp.
Berättelse 45: Min hund hjälpte mig mycket
Bland annat min hund hjälpte mig få ordning på livet igen.
Berättelse 44: Känner sorg över det lilla barnet jag var
Har mått dåligt sedan jag var barn och känner sorg över det.
Berättelse 43: Sök hjälp i tid
Att tala med kuratorn hjälpt emig då jag mådde som sämst.
Berättelse 42: Ätstörning och depression
Efter år av ätstörningar insåg jag att jag var deprimerad.
Berättelse 41: Ett fejkat leende
Efter två år svängde det äntligen!
Berättelse 40: Medicinen räddade mig
Det var svårt att få den hjälp jag behövde.
Berättelse 39: Smärtsamt inse att det finaste ligger bakom en
Livet är stundvis nästan outhärdligt svårt.
Berättelse 38: Skrivandet hjälpte mig
Att skriva och berätta om mitt mående har hjälpt.
Berättelse 37: Endast jag kan ändra på min situation
Ta tag i situationen och be om hjälp.
Berättelse 36: Det finns ljus i mörkret
Att bli lämnad gjorde mig sjuk, men är på bättringsvägen.
Berättelse 35: Obligatoriska psykologbesök borde införas
Viktigt stoppa mobbningen, den förstör många!
Berättelse 34: Terapi behövs men det är för dyrt
För mycket byråkrati för att få hjälp.
Berättelse 33: Förlamad av depression
Återkommande depression gör att jag inte kan jobba.
Berättelse 32: Spelar en roll inför andra
Döljer mitt liv som bipolär.
Berättelse 31: Mobbningen har knäckt mig
Blev utsatt för mobbning i lågstadiet och mår ännu dåligt.
Berättelse 30: Att skiljas från min sambo hjälpte mig
Det var mitt förhållande som gjorde mig deprimerad.
Vill förmedla hopp åt deprimerade
Grundade förening för att bryta tabun kring psykisk ohälsa.
Berättelse 29: Det tar för länge att få hjälp
Säg aldrig ryck upp dig till en deprimerad.
Berättelse 28: Jag skäms inte längre över att jag mår dåligt
Det gör ont att tänka att psykisk ohälsa är så tabubelagt.
Berättelse 27: Jag har fått tillbaka känslan av hopp
Jag tror att terapin ska hjälpa fast det är tufft.
Berättelse 26: Lär dig styra dina tankar!
Sök professionell hjälp om du inte lyckas styra dina tankar.
Berättelse 24: Vet inte varför jag blev deprimerad
Terapi och mediciner blev min räddning.
Berättelse 23: Deprimerad sedan jag var 11 år
Svåra kamratrelationer gjorde livet svårt.
Berättelse 22: Ingen förstod mig
Fick hjälp efter självmordsförsök.
Berättelse 21: Stora brister inom psykiatrin
Viktigt med fungerande vård och att inte skambelägga.
Berättelse 20: Idag är jag lycklig
Från absoluta botten till ett lyckligt liv.
Berättelse 19: Det finns så många vägar att gå
Insikten om att jag var sjuk hjälpte mig.
Berättelse 18: Låt det ta tid!
Stora livshändelser gjorde mig sjuk.
Berättelse 17: Vi måste våga tala om psykiska problem
Jag hoppades på stroke istället för mentala problem.
Berättelse 16: Jag är rädd att mina barn också ska bli "duktiga flickor"
Jag var duktig flicka och kunde aldrig ta det lugnt.
Berättelse 15: Åtta råd av en deprimerad
Ta de första tecknen på allvar och var självisk.
Berättelse 14: Musik hjälper mig att orka
Stress under studeíetiden gjorde mig utbränd.
Berättelse 13: Världens underbaraste psykolog räddade mig
Det viktigaste är att känna sig sedd och älskad.
Berättelse 12: Träning håller mig flytande
Antidepressiva mediciner och träning hjälper en del.
Berättelse 11: Jag har alltid haft en fasad
Hemma är jag ett gråtande vrak med hjärtklappning.
Berättelse 10: Sjukhuset och mina anhöriga hjälpte
Trodde att hag aldrig skulle bli frisk igen.
Åtta procent tar antidepressiva läkemedel - trenden har vänt nedåt
En uppgång med cirka 40 procent sedan år 2000.
Berättelse 9: Jag var den alltid glada och roliga bruden
Min depression upptäcktes på en rutinkontroll.
Berättelse 8: Efter att ha skadat mig själv sökte jag hjälp
Det bästa man kan göra är att prata öppet.
Berättelse 7: Önskar att någon sagt att jag duger som jag är
Jag hade behövt hjälp redan som 18.
Berättelse 6: Psykologens ord hjälpte mig
När jag blev bättre var det som om någon tryckt oå en knapp.
Berättelse 5: Jag vill prata om det - inte tiga
Medicinerna hjälpte mig ur en djup depression.
Berättelse 4: Ge aldrig upp!
Jag var 18 år och hade inga drömmar i livet.
Berättelse 3: Sluta skämmas för att du mår dåligt
Ju mindre vi pratar om det, desto större blir skamkänslorna.
Berättelse 2: Från ett kolmörkt badrum till en upplyst sal
Jag insåg att jag inte behöver prestera för att duga.
Berättelse 1: Våga be om hjälp
Man får inget pris för att man kämpar i ensamhet.
Livskriser höjer risken för depression
Kriser i olika livsskeden kan leda till depression.