Livskriser höjer risken för depression
Varje kris i livet kan leda till depression. Men får krisen en positiv lösning leder den till utveckling.
I vissa faser i livet har vi en förhöjd risk att drabbas av depression. Då är det bra att ha koll på vilka faktorer som kan förebygga att vi insjuknar.
För att förstå de riskfaktorer som kan orsaka depression i olika livsskeden, måste man som bakgrund ta i beaktande de utvecklingsfaser- och kriser som vi genomgår under hela livet. Psykoterapeut Heikki Kurkiala i Vasa möter i sitt arbete människor i alla skeden av livet.
De vidunderliga småbarnsåren
Under de första två åren i vårt liv utvecklas vi mer än vad vi gör under återstående delen av våra liv. Det är alltså många utvecklingsfaser och kriser som det lilla barnet ska gå igenom. Barnets personlighet formas delvis utifrån hur de här faserna genomlevs. Om de kriser som en fas innebär inte kan lösas på ett positivt sätt, finns det risk att barnet tar skada på olika sätt. Då krisen får en fördelaktig lösning utvecklas barnets identitet på ett positivt sätt, och det får betydelse för hur barnet tar sig igenom nästa kris.
- Över hälften av alla vuxenproblem, som till exempel depression, härstammar från barn- och ungdomsåren, säger Kurkiala.
Det är därför oerhört viktigt att barnet under sina första levnadsår får uppleva trygghet och kärlek. Självfallet är det viktigt även efteråt, men under våra första levnadsår är vi som mest sårbara och kan därför ta mycket skada av ogynnsamma omständigheter.
Som små barn är vi dessutom beroende av våra vårdnadshavare, vilket gör att vår fysiska och psykiska hälsa formas efter deras förmåga att ta hand om oss. Här är en positiv anknytning till närmaste vårdnadshavare av största vikt. Denna anknytning bör vara trygg, annars riskerar det lilla barnet att drabbas av till exempel depression. Forskning visar att till och med spädbarn kan lida av depression ifall de inte får den omsorg de behöver.
Barnet ska under sina första år utveckla tillit, självständighet och kognitiv förmåga. Om utvecklingsfaserna inte får en positiv lösning kan det i stället leda till psykosociala utvecklingskriser såsom misstro, tvivel på sig själv och skuldkänslor.
Det hänger med andra ord i stor utsträckning på föräldrarna, eller annan alternativ vårdnadshavare, hur barnet utvecklas i dessa stadier. Om en förälder lider av depression finns det en klar förhöjd risk att även barnet utvecklar depression.
De små barnen har många styrkor, bland annat den stora nyfikenheten och den otroliga utvecklingstakten. Om de får stimulans och växer upp i trygga och kärleksfulla miljöer kan de små barnen gå in i nästa fas med sin fulla potential.
Skolstarten viktig
En av de största händelserna i ett barns liv är att börja skolan. Då tar barnet steget ut i samhället, och om denna utveckling är gynnsam får barnet kunskaper och utvecklar sin skicklighet. I och med detta ökar även självkänslan, men det kan också gå precis tvärtom.
- Det är många barn som glada i hågen börjar skolan, men som tappar självkänslan som en följd av att de har inlärningssvårigheter eller kanske någon neuropsykiatrisk diagnos, säger Kurkiala.
Det finns alltså en generellt ökad risk för att dessa barn utvecklar depression.
- Här vore det viktigt att man i skolan, men också hemma, ser till att bevara barnets värdighet så att inte deras självkänsla drabbas.
Han påpekar att man bör undvika att fokusera på problem och istället fokusera på att hjälpa på ett positivt sätt.
- Man hör ibland barn säga att ”jag är adhd”, som att de fått en stämpel. Det är både upp till skolan och hemmet att se till att barnet i främsta hand får vara ett barn, inte en diagnos.
Mobbning är alltid en riskfaktor vad gäller risken för depression, och i den här åldern kan man som förälder vara lite extra uppmärksam på det eftersom barnet bytt miljö i och med att hen börjat skolan och det innebär nya konstellationer och utmaningar.
- I lågstadieåldern är det ganska jämnt mellan flickor och pojkar som drabbas av depression. I tonåren ökar andelen drastiskt, i synnerhet bland flickor.
Men innan vi behandlar tonåren, bör nioårskrisen omnämnas. Då barnet är kring nio år infinner sig en ny medvetandenivå, och de börjar till exempel förstå vad döden egentligen innebär. Detta kan resultera i att de blir klängiga och ängsliga. Bilden av den perfekta föräldern kanske börjar krackelera i detta skede av förpuberteten, vilket också kan leda till otrygghet, gräl och ifrågasättande.
- Det är så klart alltid viktigt att tala med sina barn, men i den här fasen kan det vara extra viktigt eftersom de ännu är ganska små barn men funderar på väldigt stora frågor.
De svåra tonåren
Det är som sagt viktigt med kommunikation i alla lägen, men i tonåren kan det ibland vara mera handlingar än ord som räknas.
- Tonåren är svåra, som vi vet. Tonåringar kanske inte alltid ens vet varför de mår som de mår, och då är det kanske bäst att bara via handlingar visa att man nog bryr sig om och finns där.
Men:
- Å andra sidan är det kanske nu som tonåringen verkligen behöver en vuxen att prata med. Har föräldrarna lärt barnen redan som små att kommunicera och prata, så finns det en bra grund att falla tillbaka på och då brukar det vara desto lättare för tonåringen att våga öppna upp.
Kurkiala påpekar också att man som tonårsförälder måste våga släppa taget. Tonåringen måste få frigöra sig från föräldern för att lära sig att klara sig själv.
- Det ligger i själva tonårstidens uppgift att frigöra sig från föräldern, att hitta sig själv och sin identitet, vilket kan vara mycket smärtsamt. Samtidigt behöver de veta att man finns till hands.
Kurkiala påpekar att det hör till att vara så kallat normativt deprimerad i tonåren, alltså att ha kortare perioder av depressioner som inte uppfyller diagnoskriterierna för en klinisk depression.
- Det är helt normalt att tonåringen är trött, vill stänga in sig i ett mörkt rum, lyssna på sorglig musik och kanske gråta ut. Det finns många orsaker till varför vi gör på det viset, och för det mesta handlar det bara om oförklarliga deppighetsskov.
Somatiska besvär så som ont i magen eller huvudvärk och till och med sömnsvårigheter är även det tämligen allmänna symtom bland tonåringar och i synnerhet flickor.
Kurkiala påpekar dock att ifall en tonåring mår illa på riktigt, måste man söka hjälp. Några varningstecken kan vara exempelvis apati, att man inte orkar eller vill träffa kompisar, att man vägrar gå till skolan, eller att man skadar sig själv. Då behöver hen professionell hjälp, och kanske även medicinering. Han understryker att ett barn dock aldrig enbart ska ha medicinering, utan även terapi.
Även den omtumlande puberteten inträder i detta skede och med den börjar tonåringen söka efter en sexuell identitet, vilket kan vara nog så ångestfyllt. Det är alltså mycket att fundera på i tonåren, och samhällets krav och förväntningar trappas också upp.
- Idag är det enorma krav på utseende speciellt hos flickor, samtidigt som de ska fundera på vad de ska bli då de blir stora och hela det livsprojektet.
Trots att tonåren är fyllda med svärta och smärta så finns det en stor potential i den utveckling som sker under denna tid i livet. Man kan till exempel reparera det som eventuellt gått snett i barndomen ifall man får bearbeta det på rätt sätt. Tonåren är med andra ord både en kris och en möjlighet.
Tecken på depression:
Då du under minst två veckor i följd bland annat upplever:
sömnproblem och trötthet
nedstämdhet och förlust av intresse
minskad aptit och vikt
irritation och kocentrationssvårigheter
svårt att ta itu med vardagliga sysslor
svårt att känna känslor
avtagande sexuell lust
otillräcklighetskänslor
minskad livslust och självmordstankar
Utmaningen de unga vuxna
Då man genomlevt sina tonår är det meningen att man ska stå på egna ben. Den unga vuxna ska hitta något meningsfullt att syssla med, som till exempel att studera eller att jobba. Valen är många, och de är ofta svåra att göra, för hur ska man veta att man väljer rätt? I detta skede kanske man inleder sin första riktiga relation, och om man har ouppklarade kriser från barndomen i bagaget kanske de dyker upp nu i form av något slags problem, till exempel depression.
- De i denna ålderskategori som jag träffar i mitt jobb säger ofta att de lider av ångest och depression. De har då äntligen fått ett namn på det de känner.
Han säger också att detta är en grupp som ofta är svår att nå, eftersom de flyttat hemifrån och ofta bor eller är ensamma. Det är som sagt också i denna ålder som det psykiska illamåendet kan aktiveras, och är man ensam och isolerad kan det vara svårt att få hjälp.
- Jag har nog fått samtal från förtvivlade föräldrar till unga vuxna som inte kan hjälpa barnet eftersom det är myndigt, vilket betyder att om hen inte vill ha hjälp så kan man inte tvinga hen.
Här är det alltså i första hand upp till den unga själv att se till att må bra, till exempel genom att ha en meningsfull vardag och någon att tala med.
Olika missbruk kan uppstå, och i synnerhet datamissbruk har ökat de senare åren bland denna grupp. Det händer att personen i fråga blir totalt isolerad, vänder upp och ner på dygnet och bara sitter inne och spelar och det finns ingen som har koll eftersom hen bor ensam.
- För att få hjälp måste den unga inse att hen behöver hjälp, vilket kan vara svårt om man till exempel har ett missbruk.
Även i denna livsfas har man stora möjligheter om man bara kan och vill ta till vara dem.
- Är du 20 år, mår okej och har någorlunda hyfsade betyg har du alla chanser i världen.
Å andra sidan kan det vara just denna enorma valfrihet som gör oss olyckliga och osäkra. Frågan här är alltså om man ser valmöjligheterna som spännande utmaningar eller som en stressfaktor.
Kurkiala påpekar också att oavsett var i livet man befinner sig finns det faktorer som alltid är viktiga för vårt välbefinnande, så som vila, motion, god sömn, hälsosam mat, meningsfulla relationer och så vidare.
Mitt i livet-stressen
Då vi sedan träder in i nästa fas, den så kallade mitt i livet-fasen, finns även där risker som man ska se upp med. I detta skede sker ofta stora omställningar på nästan en och samma gång: skaffande av partner, barn, hus, karriär. Det är lätt att bli fartblind och glömma bort både sig själv och sin partner.
- Detta är definitivt en riskperiod för de unga paren. Man kan inte riktigt styra sitt liv och det blir svårt att prioritera då man ska hinna med allt.
Kurkiala uppmanar par att verkligen se till att få tid för varandra, så att man inte tappar bort relationen. Han påpekar också att detta är en tid med många glädjeämnen eftersom man får se sina barn växa upp. Men han vill också uppmärksamma de par som inte kan få barn.
- För dem kan denna tid i livet vara mycket tung, och risken för att drabbas av depression är förhöjd.
Det är tyvärr många par som inte klarar av dessa år, och som därför skiljer sig. Kurkiala uppmanar därför till lyhördhet, både inför sig själv och sina egna behov, som för partnerns.
- Under den här perioden går vi fram så hårt att det är lätt att tappa bort sig själv.
Styrkan i denna fas är att vi utvecklar förmågor som omhändertagande, att känna omsorg om och ta ansvar för andra. Om detta inte fungerar, finns risk att vi skadar den kommande generationen, som i sin tur måste tampas med de problem som detta ger upphov till.
Sen då?
Då barnen sedan växt upp och flyttat hemifrån inträder en ny fas i livet. Familjeprojektet är avslutat och plötsligt är man på tu man hand igen, eller ensam om man varit ensamstående. Nu måste man hitta en annan mening med tillvaron och även hitta tillbaka till parrelationen.
- Den här perioden är lite som ett kvitto på hur man tagit hand om sin relation under de tidigare åren: om jobbet och barnen tagit 98 procent av tiden, hur mycket har man då satsat på parförhållandet.
För många kan alltså detta bli en kris, och med varje kris ökar risken för depression.
I övrigt är detta en ganska bra tid i livet, man är ofta tillräckligt frisk, står på toppen av sin karriär och har kanske råd med sådant man inte haft möjlighet till tidigare. Samtidigt är det en tid som kan skapa ångest.
- Man har den förestående ålderdomen på kommande, kroppen förändras och man börjar kanske få somatiska problem.
För att undvika eventuella depressiva känslor i denna ålder är det bra med förebyggande åtgärder redan innan barnen flyttar ut.
- Ha ett aktivt eget liv och glöm inte bort parrelationen, uppmanar Kurkiala.
Pensionen kris eller möjlighet?
Då sedan pensioneringen är ett faktum är det många som jublar, speciellt med tanke på att dagens pensionärer är så friska och aktiva. De har all tid i världen och för många är barnbarnen något som bringar mycket glädje.
- Det är nästan så att en del mor- och farföräldrar lever för sina barnbarn.
Men de finns de som upplever att de mister hela sin identitet då de blir pensionerade, vilket givetvis ökar risken att drabbas av depression.
- Om du till exempel jobbat 40 år som ingenjör så kan yrkesidentiteten ha blivit en mycket stark identitetsmarkör. Vi frågar ju alltid vad andra jobbar med, det är stor skillnad på att säga att man är ingenjör eller pensionär, säger Kurkiala och berättar att detta drabbar i synnerhet män.
På ålderns höst
När då ålderdomen är ett faktum så är vi återigen beroende av andra, precis som då vi var barn. Det är vanligt att åldringar blir deprimerade, och det beror till största delen på att de är så ensamma.
- De ser hur deras partner, vänner och syskon dör en efter en, och de egna barnen kanske bor långt borta så att man inte kan ses så ofta.
Ensamhet är alltid en riskfaktor, men som åldring är man kanske extra utsatt eftersom man inte kan göra så mycket åt sin situation. Om man bor på ett servicehem kan det vara en förebyggande faktor eftersom man har sällskap och kan tala med andra i samma situation. Allt hänger också på hur frisk man är, ett konstaterande som ju gäller under hela vår livstid.
Det finns naturligtvis många orsaker till varför vi blir deprimerade, som till exempel arbetslöshet, dysfunktionella relationer, annan sjukdom, stress, tragiska händelser i livet. Man kan också drabbas av årstidsdepressioner, och längden och antalet på depressionerna varierar mycket.
Det går inte att välja att bli frisk, det är ett tillstånd där man behöver hjälp och det är individuellt vad som funkar. Vi bör ändå minnas att det går att bli frisk oavsett var i livet vi befinner oss, även om det inte känns som så då vi känner oss som mest nere.
Solnedgång eller soluppgång?
Oavsett när i livet vi drabbas av depression, bör vi veta att det kan bli bättre och att vi inte är ensamma om att känna som vi gör.
Dela med dig av din egen berättelse om depression.
Läs mera på svenska.yle.fi/halsa.
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
