Lars Sunds ”Tre systrar” på Wasa Teater

”Tre systrar och en berättelse” är en kvinnornas historia, i ett Finland som med tillförsikt blickar framåt när kriget äntligen gått till historien.

Vi kommer in i handlingen år 1948, strax innan ett amatörteatersällskap under ledning av den bestämda teaterprofessor Bergbom ska ha premiär på Anton Tjechovs ”Tre systrar”.

Pjäsen är ett modigt val för sin tid och den har varit en utmaning för stadens teateramatörer. Nu är de spända på att få visa stadsborna vad de kan. Men det blir en premiär med förhinder, ridån kan aldrig öppnas. Något dramatiskt har hänt.

Professor Bergbom och tre systrar

Istället backar vi tillbaka i tiden och får lär känna personerna kring ”Tre systrar”. Med korta episoder skissas karaktärer och bakgrund upp. Professor Bergbom blir navet kring vilken huvudpersonerna samlas, några fanns i teatersällskapet sedan tidigare. Andra kommer in av en händelse, efter att deras personlighet fångat professor Bergboms intresse. Att tacka nej till professorn och demonregissören finns inte på kartan. Tillsammans ska de spela ”Tre systrar”.

Här är försynta springflickan Iris, dotter till stadens dyngkusk, som likt My Fair Ladys Eliza med språkets - och teaterns - hjälp ska göras om. Här är Ulla-Maj som gått i lärarinneseminariet och som flyttat norrut för att komma bort från sin besvärliga mamma. Här är Maggi som är dotter till en tjänsteman på tobaksfabriken och som ännu inte sett så mycket av livets skuggsidor. Och här är Valborg, som varit barnhemsbarn och som snart av någon orsak fjärmas från de andra.

Men vi lär också känna människor runt teatersällskapet. Det är många karaktärer och historier som ska etableras, som det brukar vara i Lars Sunds mustiga berättelser.

Tidskänsla och dialekt

Vi rör oss i tiden 1940-tal till 1960-tal. Ett sätt att skapa känsla för tidsandan är musiken. Ett annat - besvärligare sätt - är att skådespelarna ofta röker på scenen.

Historiska händelser är också invävda i texten, som arkebuseringarna av röda vid tobaksfabriken i Jakobstad. Ett minne som i romanen och pjäsen dyker upp i form av mystiska röda kors i tobaksfabrikens portgång.

Också Wasa Teaters brand tangeras – och den Pelle Svanslös-pjäs som skulle spelas den där januaridagen år 1953, då både teater och inlånade kattmasker från Kungliga Operan i Stockholm brann upp. Ibland tangerar pjäsen däremot direkt frågor som är aktuella idag, som i diskussionen om vem i familjen som borde stanna hemma och sköta hushållet.

Scenografin är enkel och bygger på olika skåp som hör ihop med olika människor. När de presenteras i de första tablåerna så öppnas också deras skåp upp. Här hittas konjak, dyra skjortor eller ett pentrykök…

Än en gång talar skådespelarna dialekt när Sunds värld gestaltas på scenen. Men den här gången räcker det inte med att alla talar sin egen dialekt. Nu har skådespelarna rört om i grytan och delvis bytt dialekter med varandra, beroende på var i Österbotten deras rollkaraktär hör hemma. Också Tobias Zilliacus, uppvuxen i Hangö och utan österbottniskt påbrå, har arbetat in en Jakobstadsdialekt med trovärdiga u-ljud.

Inte storslaget men intressant

Norrbottningen Erik Norberg gör här sin femte Sunddramatisering. Den förra, ”Natten är ännu ung”, hade premiär så sent som i våras. Och trots att Norberg strukit mycket, t.ex. den krigsveteran som från sin järnvägsbom iakttar och berättar hela historien, så finns här kvar så många karaktärer och livsöden att det blir fragmentariskt.

Vissa bitar blir dock tydligare än i romanen, som vänskapen mellan de tre ”systrarna” Iris, Maggi och Ulla-Maj. Till skillnad från romanen är pjäsen dock inte något storslaget epos. Men den är underhållande, välspelad och välgjord.

Samspelet mellan skådespelarna är också fint, t.ex. när vi ser hur intresset för den andra redan blossat upp i det första mötet mellan Ulla-Maj och hennes blivande man Elis.

Den sundska mustigheten kommer kanske mest till tals i mor Linnea. Hon varvar fräckheter mot dottern med gudsord och utan att skämmas tar hon plats i den unga familjens nybyggda hem.

När det inte blev något av Tjechovs pjäs ”Tre systrar” får vi istället följa skådespelarnas liv. De kommer från olika samhällsskikt, men de får alla utvecklas och förverkliga sig själva. Man ska inte glömma varifrån man kommer, som Skitu-Kalle säger. Men man ska inte heller låta det begränsa en.

• Tre systrar och en berättelse

  Efter Lars Sunds ”Tre systrar och en berättare”

  DRAMATISERING: Erik Norberg
  REGI: Joakim Groth
  SCENOGRAFI: Erik Salvesen
  KOSTYM: Tyra Therman
  I ROLLERNA: Johan Aspelin, Jonas Bergqvist, Lina Ekblad, Susanne Marins, Åsa Nybo, Tinja Sabel, Carola Sarén, Tove Qvickström, Tobias Zilliacus, Kajsa Ek, Ulf Johansson
  Spelas till 26.2.2016