Helt åt skogen - strandade utan mat
Plötsligt är olyckan framme! Båten kantrar och vi är tvungna att simma i land på en öde ö, i iskallt vatten!
Som tur är detta endast Patriks scenario för vår utfärd i friluftsserien ”Helt åt skogen” och vi behöver inte göra detta på riktigt! Friluftsguide Patrik Berghäll, som jobbar vid Folkhälsan, är också utbildad överlevnadsinstruktör, så det känns som om jag är i trygga händer.
Vi befinner oss ute på Runsala i Åbo, ute på Saaro udde. Dimman ligger tät över havet och det känns aningen ruskigt, tänk om det hade varit på riktigt?
- Hamnar vi i kallt vatten så gäller det att göra rätt saker, i rätt tid säger Patrik och fortsätter. Han demonsterar hur man skall ligga i fosterställning för att hålla värmen.
Jag, som redaktör, kan bara föreställa mig kylan, vätan och hur tänderna skallrar i munnen då man snabbt kyls ner.
STOP-regeln
S - Stanna upp! Sätt dig ner.
T - Tänk - Vad har hänt? Vad har du för möjligheter?
O - Orientera dig - Var är du? Lönar det sig att ta sig vidare eller stanna kvar?
P - Planera - Vad kan du göra och hur du ska gå tillväga?
- När vi har kravlat upp på stranden gäller det att krama ur de våta kläderna, säger Patrik och förevisar hur han kramar ut en dyblöt strumpa. Sen måste vi söka skydd från vind och väta. Vi kan krama ur kläderna i skyddet om vädret inte tillåter att vi gör det här nere vid stranden, fortsätter han.
De urkramade kläderna sätter man sedan på igen. Också blöta kläder värmer och torkar så småningom upp.
- Sen när vi väl är uppe på torra land, ska vi genast börja utreda våra förutsättningar för att överleva säger han och försvinner in i snåren.
Jag springer efter honom och ser att han bökar med att riva upp rötter från en växt. Tydligen är han hungrig. Ska vi verkligen äta rötter idag, tänker jag.
- Här, säger Patrik och visar upp roten på kärleksörten. Här har vi mat! säger han belåtet.
För att ha en chans att klara sig då olyckan är framme gäller det att vara förberedd. Ett bra tips är att sätta ihop en liten vattentät överlevnadsask som man kan ha i båten eller i ryggsäcken. I den kan det ingå många olika saker. Kniv, vattentätt packade tändstickor, lätt förbandsmaterial, värkmedicin, ståltråd, signalspegel, visselpipa. Överlevnadsinstruktör som Patrik är, har han naturligtvis med sig sin ask. Med det här är det lätt att komma igång.
Det första att tänka på är att få upp värmen. Ett bra sätt att är så klart att dricka något varmt och vi börja med att brygga tallbarrste, som innehåller c-vitamin.
Eftersom det här trots allt är en simulerad överlevnadssituation är det inte tillåtet att göra upp eld på Runsalas klippor. Därför har Patrik med sig ett litet spritkök med sig. Dessvärre har vi både lämnat muggen hemma, så det gäller att försöka se oss omkring efter något som kunde fungera som en mugg.
Och vi har tur! Efter bara några minuters letande hittar Patrik en gammal ölburk som han med sin kniv i ett nafs förvandlar till en mugg. Dagen är ganska långt räddad känns det som! Teet värmer och smakar, ja - tallbarr. Som ett litet test lägger vi några små rötter av kärleksört i vattnet, som vi sedan äter.
- Rötterna blev ju mjuka!, utbrister Patrik när vi tuggar i oss rötterna, vilka dessutom smakar ganska bra, en blandning av morot och potatis.
Vi pratar lite om olika scenarier och vad man kan göra. Tänk om vi hamnat i vattnet? Tänk om vi hade varit tvungna att simma i land?
Vattnet är kallt nu, trots att solen ännu värmer. Fyra-fem grader uppskattar vi, men också om det är någon grad varmare, är inte oddsen att klara sig så häva i början av november. Därför gäller det att försöka hålla sig varm i vattnet. Ett sätt är att hålla sig i fosterställning för att spara värme. Kroppen avger fort värme i vattnet, vilket gör att kroppen väldigt fort stelnar till. Är man flera är det klokt att kroka om varandras armar och flyta i en cirkel.
Vi är båda överens om att det hade varit tufft att hamna på riktigt i vattnet denna förmiddag. Dimman ligger tät och sikten är nästan obefintlig. Visserligen blåser det inte, utan det är lugnt.
- Vi borde nog ha haft storm och regn, säger Patrik och menar det han säger. - Man skall öva i det värsta tänkbara, då klarar man av det värsta tänkbara, filosoferar han vidare.
Vi fortsätter vår expedition. Klockan närmar sig lunchdags och vi börjar bli hungriga. Vi går vidare till nästa udde. På vägen hittar vi tuschlav, som vi plockar. Det finns också mer kärleksört att gräva upp och vi samlar också gröna, färska nässelblad. Dessutom hittar vi några torra nypon.
Allt det här kokar vi en soppa på. Patrik har också varit förutseende och plockat med en buljongtärning. Kustjägarsoppa, döper Patrik det till! Kanske lite fusk, men å andra sidan kunde man gott sätta ner en sådan i sin överlevnadsask.
Dimman har lättat, solen skiner och det är varmt ute på klipporna i Runsala. Det känns absolut inte som en dag i november. Soppan smakar gott. Några stora motorbåtar åker förbi oss på nästan spegelblanka Erstan, och det känns att vi är räddade!
Vi passar på att summera dagens utfärd. Klockan visar halv två och vi är ense om att växtsopporna har hållit oss mätta. Vi skulle nog ha klarat oss bra ännu en tid. Men när vi väl har tagit fram vår nödmat, smörgåspaketen och grönsakerna, är vi båda överens om att visst smakar det gott.
Runsala
* Ta buss nummer 8 från Salutorget, eller egen bil, cykel, till fots.
* Det finns flera fina naturstigar på ön. Kartor finns bl.a. vid busshållplatsen vid Saaro udde, Folkparken och Botaniska trädgården.
* Simmöjligheter finns både sommar och vintertid, caféer, golfbana. Också hundar har egen simstrand.
* Ön bjuder på varierande naturtyper: ekskog, åkrar, sandstränder och klippor.
* Glöm inte att ta med färdkost!
Text: Annika Holmbom och Patrik Berghäll
Patrik Berghälls blogg Kors och Tvärs.
Helt åt skogen är ett samarbete mellan Yle Åboland och Folkhälsans förbund. I serien kommer vi under årets lopp att besöka intressanta friluftsområden i Åboregionen och prova på olika sätt att ta sig fram i varierande terräng.
Radio Vega Åboland: Helt åt skogen - strandade utan mat del 1
' /%3E%3C/svg%3E)
