Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Danska delikatesser i bokhyllan

Från 2015
Uppdaterad 15.11.2015 09:39.
Dansk litteratur på frammarsch.

Är dansk prosa alltför navelskådande, och varför är den danska poesin så het just nu? Dagens danska litteratur bjuder på allt från poetisk etik till självcentrerad prosalyrik och en historieberättare utan dess like.

De senaste åren har varit turbulenta inom poesifältet i Danmark – inte minst på grund av den dansk-palestinska poeten Yahya Hassan som 18 år gammal slog alla tänkbara försäljningsrekord med sin i mångas ögon provokativa debutsamling. Det hela resulterade i sålda översättningsrättigheter till ett flertal språk men också dödshot och överfall.

Normalupplagan för en dansk diktsamling ligger på ungefär 700 exemplar – Yahya Hassans diktsamling har sålt i över 100 000 exemplar bara i Danmark, och i hans fotspår har många andra unga lyriker lyckats sälja flera tusen exemplar av sina diktverk.

I somras höjdes några röster i svensk press som förundrade sig över hur det kommer sig att just den danska poesiscenen är så livskraftig och också kommersiellt framgångsrik att unga förmågor kan få sina verk utgivna på etablerade förlag, medan de stora förlagen i Sverige inte tar sitt ansvar för den unga poesin.

Yahya Hassan
Bildtext Yahya Hassan.

Enligt den danska poeten Jesper Brygger beror det starka och dynamiska danska poesiscenen framför allt på att det under en längre tid funnits plats för poesin att göra sig hörd, dvs. scener och klubbar för uppläsningar, informella nätverk och gemenskaper där unga poeter läser och sporrar varandra.

Enligt Brygger ser de stora förlagen givetvis att det finns ett växande intresse för den unga poesin i Danmark idag, och då vill de vara med om att bidra till framgångssagan – på samma sätt uppmärksammar medierna gärna poesin som ett fenomen som ”alla” talar om.

Generation etik

Nu i höst har det utkommit en antologi på svenska med ung dansk poesi – antologin heter Nervsystem och presenterar hela 16 danska lyriker i svensk språkdräkt. Bland dem finns givetvis stjärnskottet Yahya Hassan, men också många andra intressanta namn som Asta Olivia Nordenhof, Maja Lee Langvald, Olga Ravn, Rasmus Halling Nielsen och Palle Sigsgaard - gemensamt för dem är att de alla har debuterat i bokform i mellan åren 2003 och 2013.

I januari 2014 slog den danska litteraturvetaren Mikkel Frantzen fast ett epitet för den unga lyrikergeneration som stigit fram i Danmark under de senaste fem åren, nämligen ”Generation etik” eftersom Frantzen anser att de unga poeterna kännetecknas av en etisk förpliktelse gentemot världen, och att många unga danska poeter idag har ett starkt politiskt och socialt engagemang.

Detta engagemang kan man se tydliga spår av i många av de texter som ingår i antologin ”Nervsystem” – ett annat tydligt drag är de djupt personliga upplevelserna av att vara adopterad t.ex. eller det talspråkliga och fria tilltalet som ofta påminner om bloggtexter – många poeter skriver också poesibloggar.

Se en kortfilm med en av de hyllade yngre danska poeterna, Asta Olivia Nordenhof, som berättar om sitt författarskap:

Navelskådande kvinnor?

I maj skapade den danska språk- och litteraturvetaren Mette Høeg en debattstorm i det danska litteraturlivet när hon i en artikel i danska Weekendavisen hävdade att den danska litteraturen lider under kvinnlig dominans och att framför allt de unga kvinnliga danska författarna är ointressanta och navelskådande.

Mette Høeg är irriterad över att de kvinnliga författarnas subjektiva erfarenheter favoriseras och tematiseras i överflöd i den danska litteraturen idag.

Høeg pekade också ut Forfatterskolan i Köpenhamn som boven i dramat som enligt henne utbildar alltför många kvinnliga författare ”der gør dem i stand til at tilføje deres trivielle barndomsminder et skin af dybde og kompleksitet og deres pølsenormale forhold til ungdomskæresten et udtryk af drama og farlighed”.

Med jämna mellanrum har debatten fortsatt i de danska medierna och man frågar sig var den världstillvända, samhällsengagerade och debattskapande prosan håller hus.

Starka kvinnliga prosaister dominerar

Josefine Klougart
Bildtext Josefine Klougart.

Det är ett obestridligt faktum att en stark generation kvinnliga författare dominerat den danska litteraturscenen under senare år, och att dessa också håvat in ett flertal tunga litterära pris. Bland dem kan nämnas författare som Naja Marie Aidt, Helle Helle och Josefine Klougart.

Många av dessa kvinnor skriver texter som kunde karakteriseras som minimalistisk prosa eller prosalyrik där man snarare riktar fokus inåt än utåt, där handlingen utspelar sig på ett begränsat område och där de privata upplevelserna skildras just som privata erfarenheter och inte nödvändigtvis laddas med uttalade politiska element eller konnotationer.

Josefine Klougart är aktuell på svenska med sin senaste roman, Om mörker, som är ett utmärkt exempel på det som Mette Høeg i ett annat sammanhang kallat för en språkfokuserad litteratur som favoriserar oklara uttryck.

Om mörker är ett verk som förvisso kallas för roman, men texten inrymmer allt från essäistiska partier och prosafragment till aforistiska och lyriska element.

Någon handling från a till ö kan man inte tala om, utan berättelsen kretsar kring ett han och en hon som glider in och ut ur fokus.

Berättargreppet är oerhört filmatiskt och olika scener avlöser varandra – scener som inte följer någon entydig kronologi eller något givet mönster. Historien är som ett lapptäcke där bitarna så småningom faller på plats.

Såsom titeln anger kretsar många tanketrådar i berättelsen kring mörkret men också mörkrets motsats, ljuset. Mörkret kan vara naturens mörker, sjukdomens mörker, men också språkets mörker – mörka områden i våra liv som vi inte kan närma oss språkligt, så som mellanrummen och utanförskapen, sorgen och saknaden:

”Vilket språk kan man hitta för det som ligger utanför ljuset. Allt det ljuset då inte faller på. Med vilken röst kan man tala om mörker.”

Noveller som slår knockout

Dorthe Nors
Bildtext Dorthe Nors.

I höst har en annan framgångsrik och hyllad dansk kvinnlig författare introducerats på svenska, nämligen Dorthe Nors med en dubbelvolym som dels består av novellsamlingen Kantslag, dels kortromanen Minna saknar en övningslokal.

Nors har hyllats för sina träffsäkra och starkt koncentrerade noveller, och själv har hon sagt att de tre första meningarna i en novell skall omfatta eller knyta samman hela berättelsen i ett litet nötskal. Ta till exempel början på novellen ”Buddisten”:

”Innan buddisten blev chef för u-landsorganisationen Upplysning från Folk till Folk, var han en vanlig kristen och ämbetsman på utrikesministeriet. Det var han som skrev utrikesministerns tal och på så vis lade ord i munnen på utrikesministern. det är ett sätt att ljuga, och först bekom det honom inte.”

I en artikel i litteraturmagasinet Vi Läser (nr 4/2015) skriver Nors (som debuterade som romanförfattare 2001) att hon länge värjde sig för att skriva noveller eftersom hon ansåg att den var den svåraste av alla genrer eftersom man inte får begå några som helst misstag: ”Man måste vara vaken varje sekund. En mening ska vara så exakt att den kan konstruera en figur och samtidigt bränna ner en by – och få det att se lätt ut.”

Och det är just detta som Nors själv lyckas så bra med – att se de små skevheterna och sprickorna som får människan att skälva eller vardagen att kantra.

Läs också en recension av Peter Høegs roman Effekten av Susan.

Bokmagasinet på söndag 15.11.2015 kl. 16:20 med repris onsdag 18.11.2015 kl. 22:15 fokuserar på dansk litteratur.

Mer om ämnet på Yle Arenan