Hoppa till huvudinnehåll

Hälsa

Anhöriga behöver också stöd

Från 2015
Uppdaterad 24.11.2015 20:55.
Eva Åstrand och Camilla Pitkänen sitter i en soffa.
Bildtext Eva Åstrand och Camilla Pitkänen arbetar med att hjälpa anhöriga till personer med psykisk ohälsa.
Bild: Anki Westergård

Det är lätt att glömma bort sig själv som anhörig till person med psykisk ohälsa. Kunskap och samtal hjälper ofta den anhöriga att orka bättre.

Är du närstående till någon med psykisk ohälsa är risken för att själv drabbas av depression över fyrtio procent.

Därför är det enormt viktigt att de anhöriga också får hjälp och stöd i vardagen. Den anhöriga lider ofta av samvetskval och ett behov av att prata.

Vill ändra vår attityd

På Svenska Österbottens anhörigförening erbjuds hjälp till anhöriga som har en person med psykisk ohälsa i sin närhet. Föreningen är den enda svenskspråkiga anhörigföreningen inom Psykosociala förbundet i Finland, och de strävar efter att minska fördomarna mot psykisk ohälsa och hjälpa de anhöriga.

- Vi stöder och hjälper familjer genom att ordna anhörigträffar och samtalsgrupper, säger Eva Åstrand som är verksamhetsledare för föreningen.

Det erbjuds även stödsamtal och par- och familjesamtal, vilket är Camilla Pitkänens gebit.

- Den anhöriga bär ofta på en stor sorg, de har tankar och reflektioner och bär på många frågor, berättar Camilla som är anhörigrådgivare och familjeterapeut.

Tar på sig ansvaret

Som anhörig skuldbelägger man ofta sig själv, tror att man är orsaken till att den närstående mår dåligt. Man har ofta en stark plikt- och lojalitetskänsla, och tar på sig mycket ansvar.

- Vilket ansvar har jag? Hur kan jag leva mitt liv? Hur skall jag ta hand om mig själv? Det finns många frågor att tampas med som anhörig, säger Pitkänen.

Vi är programmerade att ta hand om dem som mår dåligt, men vi borde inte glömma bort oss själva, vilket oftare är lätt hänt.

- Många undrar hur mycket kan man kräva av en sjuk människa, och tar på sig allt fler av den andras uppgifter för att skona den som är sjuk, säger Pitkänen.

- Men det är inte bra att ta på sig allt, då orkar man inte till slut. Och ofta vill den sjuka ha kvar sina uppgifter, vara någon som man fortfarande räknar med, säger Åstrand.

Fortfarande sitt gamla jag

En del anhöriga kanske slutar berätta om saker som hänt för den som är sjuk, för att skona personen i fråga.

- Men bakom sjukdomen finns ju den normala, friska personligheten, som fortsättningsvis vill vara någon man kan räkna med, säger Åstrand.

Både Åstrand och Pitkänen betonar vikten av kunskap då det kommer till psykisk ohälsa.

- Här är det viktigt för den anhöriga att ha rätt verktyg, det vill säga kunskap. Det kan vara avgörande för att man som anhörig skall orka, annars tar lätt destruktiva tankar över, säger Åstrand.

Hon menar att anhörigas betydelse för personen som insjuknar är ofta ovärderlig. Men man får inte glömma bort att man är just anhörig, inte vårdare.

- Har man inte själv lidit av exempelvis depression så kan man inte förstå hur det känns och det blir lätt missförstånd. Ökad kunskap om sjukdomen gör det hela lättare att förstå, säger Pitkänen.

Depression kan pågå under en väldigt lång tid, och den anhörigas bekymmer ser därför annorlunda ut beroende på vilken fas depressionen är i.

- Det är lite samma faser som vad gäller bearbetandet av sorg: akuta fasen, accepterande och nyorientering, säger Åstrand.

skrifter om psykisk ohälsa för barn
Bildtext Vi måste tala med barnen om en förälder lider av psykisk ohälsa, inte lämna dem utanför.
Bild: Anki Westergård

Tala med barnen

Det är oftast anhöriga kvinnor som tar kontakt, och det tycks vara lättare för de yngre generationerna att söka hjälp.

Om det finns barn med i bilden då en närstående drabbas av depression, skall man tala om det med barnen.

- Barnen kan hitta på egna förklaringar i brist på annat, påpekar Pitkänen.

Barn påverkas i hög grad av om en förälder är deprimerad och de behöver hjälp för att förstå. Redan spädbarn känner av hur vi mår.

Om man vill se ett exempel på hur en bebis påverkas av sin vårdnadshavares humör, kan man kolla in det så kallade ”still face”-experimentet. Där ser man vilken inverkan föräldrarnas humör har på barnet: då mamman är glad och knyter an till barnet svarar barnet med att göra likadant. Då mamman vänder sig om och möter barnet med ett uttryckslöst ansikte blir barnet förvirrat, försöker göra mamman glad igen och börjar slutligen gråta.

Prestationssamhälle

Tillbaka till anhörigföreningen. Åstrand och Pitkänen anser båda att det prestationssamhälle vi skapat får oss att gå över våra gränser, och det är inte tillåtet att vara svaga eller att tycka att vi inte orkar. Det är också lite av den anhörigas dilemma: hen måste vara den som orkar.

- Depression är redan en folksjukdom, och det ser inte vidare bra ut. WHO har förutspått att om fem år kommer depression att vara en av världens tyngsta sjukdomsbördor, så det vore verkligen dags att det skulle satsas resurser på förebyggande arbete, konstaterar Pitkänen.

Men de resurserna tror varken Åstrand eller Pitkänen kommer att komma. Så vad kan man då som medmänniska göra för att få ett samhälle där folk skulle må bättre?

- Vi kan vara mer accepterande och snälla mot oss själva och försöka minska på pressen och stressen. Och om någon mår dåligt räcker det ofta med att bara lyssna, säger Åstrand.

- Om någon i näromgivningen blir deprimerad ska man se det som en förståelig reaktion som beror på många olika faktorer, och det går att bli frisk men det tar tid, säger Pitkänen.

#hurmårdu

Taggar:
Till sidans topp

A-Ö: Mer från Svenska Yle