Hoppa till huvudinnehåll

Om serien

Hannah och Susanna

Som med allt kreativt arbete kräver skapandet av ett konstverk förberedelse, både praktiskt och mentalt. Börjar man från noll kan det kännas oöverkomligt att sätta igång.

I Strömsös femdelade serie Det är väl ingen konst presenteras både praktiska och mentala knep, under ledning av konstnären Hannah Kaihovirta-Rosvik. Knepen är inte heltäckande på något sätt, utan skall snarare ses som inspirationsmaterial till lusten att skapa.

Är man inte intresserad av att greppa pensel och färger själv kan man ha nytta av kunskaperna i andra sammanhang där man stöter på bilder - i bilderböcker, på museer, på Internet, i inredning osv.

Susannas förhållande till guldramen:

"Jag brukar köpa tavlor på loppis – inte för verkets skull utan för ramens, guldramens. På loppis köper jag bara konst i guldram. Jag tycker om guldramar, de får gärna vara breda och utsirade. Några av mina loppisguldramar är släta, utan krusiduller och ganska milda, de är också fina. Innehållet i ramarna brukar jag slänga eller ge bort - korsstyngsbroderiet och "min valp" i olja hade säkert ett affektionsvärde för någon annan. Jag vill fylla mina guldramar själv. Frågan är bara hur det skall gå till. Jag har försökt mej på krita, vattenfärg och akryl, jag tänkte att det skall väl inte vara så svårt men det var det det var. Det blev inte alls som jag tänkt mej. Bilderna blev platta, barnsliga, fula, brungula och trista och allra minst skulle jag sätta dom i guldram på vardagsrumsväggen, vilket ju var tanken. Hur gör man? Hannah?"

Hannahs förhållande till guldramen:

"Jag har under cirka 15 års tid funderat kring, prövat och sökt kunskap om det jag vill rama in i en guldram. Då jag började inse att bildkonsten är ett område som jag vill verka inom var guldramen viktigare för mig än den är idag. Jag har aldrig gjort ett verk som ramats in med guldram. Jag tror inte att konstnärer tänker så mycket på guldramen då de skapar, de arbetar med innehållet i bilden, det är oftast någon annan som sätter en guldram på verket. En del konstverk skulle jag nu i efterhand kunna sätta guldram på, kanske mest av nostalgiska skäl."

"Egentligen skulle jag vilja sätta guldram på flera av de verk som jag sett födas då jag verkat som konstfostrare. Det är oerhört tillfredsställande att se att jag kunnat dela med mig av min skaparlust till någon annan och att den andra personen uttryckt något eget som jag vet att den åstadkommit tack vare vårt möte."

Hannahs förhållande till Susannas förhållande till guldramen:
"Jag tycker det är rysligt spännande att tillsammans med Susanna se om vi via vår gemensamma konstresa kan åstadkomma ett konstverk hon vill placera i sin guldram eller om vi kommer fram till att hon vill rama in någon annans verk. Då vet hon åtminstone mycket mer om vad hon vill sätta i ramen."
(Expert: Hannah Kaihovirta-Rosvik)

Konst

Nyligen publicerat - Konst