Hoppa till huvudinnehåll

1700-talsmiddag

Kilens hembygdsgård
Kilens hembygdsgård Bild: Yle/Ann-Sofie Långvik cafeterian

Fest hade man även på 1700-talet både i slott och koja. Elisabeth besöker Kilens hembygdsmuseum som på beställning ordnar fester i ett 1700-talspörte.

Här hittar du recept på torkad strömming, barkbröd och surkål.

”Om en rik skulle veta hur en fattig kan må”, brukar man skämtsamt säga då man i enklare stugor smörjer kråset och mår riktigt gott.

Fest på 1700-talet hörde ofta ihop med naturens växlingar, midvinter, fastlagstisdag, påsk och midsommar. Men man firade också livets fester som bröllop, dop och begravning. Läsförhör var också stora kalas. Stark belysning hör inte ihop med 1700-tals vintrar. Man kunde lysa upp sina pörten med talg och pärtor. Stearinljus började tillverkas först på 1830-talet.

Då det begav sig dukade man upp allt vad huset kunde bjuda på. I torparstugan på Kilen kan man få smaka på fisk i olika tappningar: skomakarlax, gravad sik, halstrad och torkad strömming. Men också hemmagjord ost står på bordet liksom ärtpuré, rotmos och falsk surkål. Nässelsoppa är både gott och vitaminrikt. Mera proteiner blir det om man har kalvstek, ägg, rökt fårfiol eller kokt sälkött.

Barkbröd är en specialitet som är ett av Kilens varumärken. De gamla traditionerna väcks till liv igen och här bakas barkbröd i den gamla stenugnen med jämna mellanrum.

Blanda hälften bark i brödet uppmanade bonden Paavo sin fru under nödåren i gången tid, men nuförtiden nöjer man sig på Kilen med att blanda en tiondel bark i rågbrödet. På så sätt blir det ett mjukare bröd och dessutom smakar nog råg bättre än tall. Man visste nog inte förr hur hälsosam barken var. Man åt den av nöd och överlevde. Men senare forskning har visat att den innehåller viktiga näringsämnen som tex. zink, järn och flavanoider. Dessutom är den ju mycket fiberrik.

Barken skördas på våren då den med lätthet lossnar från stammen och då vitaminhalten är som högst. Det är den ljusa innerbarken, årsväxten, man använder. Den tar man loss på våren då den kan skalas av med lätthet och då vitaminhalterna är som högst. Därefter torkas och rostas barken innan del mals för att blandas med råg och vete.

Nyligen publicerat - Kulturhistoria