Hoppa till huvudinnehåll

Tove Jansson: Om Pappan och havet

I och med Pappan och havet som kom ut 1965 skedde en brytning i muminvärlden. Pappan och havet var mer en saga för vuxna än de tidigare böckerna.

När Pappan och havet kom undrade många om muminböckerna blivit vuxenböcker. Tove Jansson påpekar att man inte skall skilja åt fullvuxenböcker och barnböcker.

Har mumindalen blivit ett välfärdssamhälle därifrån man måste fly, frågar redaktör Joan Harms. Nåja, pappan höll på att mista sin maskulina självkänsla, han ville beskydda dem igen, menar Tove Jansson.

Muminfigurerna har ändrats mycket i den här boken. Familjen är inte mera så harmonisk och snäll. Mamman är inte så trygg, eller som Tove Jansson säger: det blir inte roligt i längden att vara en trygghetssymbol, förträfflig och harmonisk. Mumintrollet är lika sentimental som förut, men halkade plötsligt in i sin pubertet. Och föräldrarna hade fullt upp med sitt äktenskap. Lilla My behövdes som kontrast för annars hade det blivit rena såsen av alltsammans.

Pappan och havet handlar mest om olika sorters ensamhet. Huvudtemat är att det är svårt att vara pappa. Joan Harms undrar om det inte är svårt att vara mamma. Jo, hemskt men det väsnas det nog tillräckligt om, påpekar Tove Jansson.

Kultur

Arkivet

Mera från Arkivet och Elävä arkisto

Följ Elävä arkisto och Arkivet

Yle Arkivet är tillsammans med Elävä arkisto aktivt på sociala medier. Vi delar både svenskt och finskt innehåll på Facebook, Twitter och Instagram.

Nyligen publicerat - Arkivet