Hoppa till huvudinnehåll

Från 60-talets drömmar till 70-talets verklighet

Vilka var 60-talets drömmar? Och hur ser kulturklimatet ut idag? frågar redaktör Chris Zitting 1978.

Här intervjuas kulturarbetare om 60-talet. Lars D. Eriksson, Arvo Salo, Claes Andersson talar om en öppnare och vänligare inställning som rådde. Man var optimistisk. Att vänstern nu på 70-talet inte kan enas gynnar bara de konservativa högerkrafterna, påpekar Andersson.

Kaj Chydenius säger att man ville grunda teatrar där konstnärerna själv skulle få bestämma.

Inom radio och tv trodde man på massmedias förmåga att åstadkomma förändringar i samhället. Rundradion skulle vara en påle i köttet på de makthavande, både de politiska och ekonomiska. Vi får se ett exempel på det i form av en politisk sång ur programmet Luule kanssamme från 1968. Till pigg melodi får vi höra om de olika partiernas utsugarmentalitet. "Jokainenhan tietää että kokoomuksen puolue on riistaporvareiden".

Lars D. Eriksson påpekar att denna optimism inte grundade sig på realistiska uppfattningar om det finska samhället. Man trodde att de politiska och ekonomiska faktorerna kunde underordnas de andliga. Därför kom Rundradions politik att misslyckas.

I studion sitter professor Erik Allardt och Pertti Hemánus. Hemánus vill också poängtera optimismen som rådde på 1960-talet, men Allardt anser det förenklat att definiera de olika decennierna på det sättet. Trots optimismen fanns det också våld och stagnation. Senare kommer Thomas Zilliacus med i diskussionen och ger sin syn på möjligheterna i samhället. Han menar att 60-talisterna som deltar i kulturdebatten är en spärr för de nya krafterna

Text: Ida Fellman

Arkivet

Mera från Arkivet och Elävä arkisto

Följ Elävä arkisto och Arkivet

Yle Arkivet är tillsammans med Elävä arkisto aktivt på sociala medier. Vi delar både svenskt och finskt innehåll på Facebook, Twitter och Instagram.