Hoppa till huvudinnehåll

Doris Lessing skriver om verkligheten i memoarer och politisk sci-fi

Doris Lessing skriver om verkligheten både när hon skriver renodlad science fiction och memoarer om sitt liv. Med sitt glasklara intellekt vill hon förstå vår värld genom att tränga bakåt i sin uppväxt eller genom att försöka se på den genom intelligenta varelser i rymden.

Doris Lessing (1919-2013) föddes i Persien (Iran) och växte upp i Sydrhodesia (nuv. Zimbabwe). Hon lämnade Afrika 1949 och flyttade till London där hon gav ut sin första roman The Grass is Singing (1950).

Den bok som många anser vara hennes allra starkaste och viktigaste är The Golden Notebook (Den femte sanningen) från 1961. Det är en roman om politik, psykisk hälsa och förhållandet mellan män och kvinnor.

Många av Lessings läsare blev besvikna då hon övergick till science fiction, men Lessing menar att fantasy gör att man kan se på världen på ett mera distanserat och kanske klartänkt sätt.

I Veckans puls 1982 diskuterar hon på vilket sätt böckerna om Shikasta och Canopus är science fiction, men samtidigt djupt politiska böcker.

Lessing hade skrivit dystopiska inslag redan i "Staden med fyra portar" (1969, sista delen i bokserien Våldets barn som omfattar fem romaner), men det var med rymdeposet Shikasta (1979) som Lessing tog steget fullt ut till science-fiction. Shikasta kom att bli inledningen till en serie om fem böcker med samlingstiteln "Canopus in Argos: Archives" (ungefär Ur arkiven från Canopus i Argo).

"Jag tror inte att det finns intelligenta varelser i rymden, men jag använde det greppet för att se hur jorden skulle förefalla för en dylik" säger hon i intervjun.

Doris Lessings böcker är ofta delvis självbiografiska. Hon beskriver sina upplevelser i Afrika, politik och hur kultur, kön och folk påverkar en.

Men det var först när hon blev äldre som hon blev en traditionell memoarskriverska enligt Keijo Koivula som träffade henne i Göteborg 1996.

"Som ung är man så rädd, hysterisk och osäker" säger Lessing i intervjun. Tatiana Sundgren som har läst Under huden (1994) håller med, och säger att mycket av det Lessing skriver om har funnits i hennes romaner.

Den 88-åriga Doris Lessing tilldelades Nobelpriset i llitteratur 2007. Lessing själv kommer släpandes på matkassar och möter journalisterna med repliken: "Are you photographing something?" När hon får höra nyheten är reaktionen: "Oh, Christ!". Nalle Nyberg på Akademiska bokhandeln är nöjd: "Henne kan man sälja. Och läsa". Märta Tikkanen har beundrat Lessing länge. Hon tror att Lessing fick Nobelpriset först nu eftersom många inte förstått sig på hennes böcker om science fiction. Tikkanen förstår inte dem heller, hon har inte ens läst dem.

Text: Ida Fellman

Kultur

Arkivet

Mera från Arkivet och Elävä arkisto

Följ Elävä arkisto och Arkivet

Yle Arkivet är tillsammans med Elävä arkisto aktivt på sociala medier. Vi delar både svenskt och finskt innehåll på Facebook, Twitter och Instagram.

  • Många faror på skolvägen

    Hur tar man sig till skolan?

    Hur tar man sig till skolan; till fots, med cykel, båt eller buss? När nya förorter byggs glömmer man skolbarnen.

  • Sursik skola 1975 – teori och praktik i grundskolan

    Elever och lärare om sin skola.

    På 1970-talet övergick de flesta skolor till att bli grundskolor. Redaktörerna Joan Harms och Birger Thölix besöker Sursik skola i Bennäs, Österbotten för att bekanta sig med teori och praktik i grundskolan.

  • Skolmaten genom flera decennier

    Finland ger skolbarnen varm mat.

    Finland hör till de få länder i världen som bjuder varm mat åt sina skolbarn. Men problem kan uppstå med näringsinnehåll , krångel, för lite eller för mycket mat.

  • En dag i högstadiet 1981

    Hur ser en idealskola och en bra lärare ut?

    Hur ser en idealskola och en bra lärare ut? Och vad gjorde man 1981 för att förbättra trivseln i högstadiet? Gör en tidsresa till högstadierna i Mattliden, Kimito, Tenala, Borgå, Jakobstad och Karleby.

Nyligen publicerat - Arkivet