Hoppa till huvudinnehåll

På avdelning 10 sköter man de yngsta cancerpatienterna

På avdelning 10 vid Barnskjukhuset i Helsingfors vårdas unga cancerpatienter. Melita Tulikoura har följt med barn och föräldrar i en situation då allt oväsentligt faller bort.

Här finns material som filmats vid två olika tillfällen, 1994 och 1996.

Barnen reagerar öppet och ärligt. De berättar om hur de blivit sjuka, hur det känns på sjukhuset. Och två år senare talar de som lever om hur det känns att leva och om sjukhussvistelsen påverkat dem.

Marko Nuija, som har en stor hjärntumör, berättar att han kan fråga om nästan allt. Frågan "Dör jag?" är dock skrämmande och dessutom onödig. Men han vågar ändå tänka på framtiden.

Två år senare mår han bra, men på grund av dubbelvision kan han inte spela boboll. Marko menar att han har förändrats, han tar andra mer i beaktande, och han säger att han nästan inte skrattat alls efter sjukdomen. Humorn har han kvar, men det finns nu inte så mycket att skratta åt.

Bettina Hult visar hur håret faller av, och på vilka platser det gör mest ont. Två år senare, då hon mår bra och är frisk, talar hon sakligt om vänner från sjukhuset som har dött "för han fick två gånger leukemi".

Föräldrarna talar om hur det är att möta barnens smärta och rädsla.

Och Tuija Seliwerstow berättar om hur det är att förlora ett barn.

Text: Ida Fellman

Arkivet

Mera från Arkivet och Elävä arkisto

Följ Elävä arkisto och Arkivet

Yle Arkivet är tillsammans med Elävä arkisto aktivt på sociala medier. Vi delar både svenskt och finskt innehåll på Facebook, Twitter och Instagram.