Hoppa till huvudinnehåll

Jakobstad - en stad som andra

Regissör Ywe Jalander vill inte presentera konventionella siffror och fakta om Jakobstad. Med den här filmen vill han tränga djupt in i stadens hjärta, se klasskillnaderna och ungdomen.

Filmen börjar med att barn läser ointressanta fakta om Jakobstad. Så får vi höra två teorier om en central park samt en glad visa om Jakobstad.

Men sedan beger sig kameran med två unga män för att köpa sprit i hamnen. Vi följer med dem på bar och får höra skvallret om vilka flickor som ger och breddar benen, vilka som är mammas flickor.

Vi träffar ett par bestående av en finlandssvensk flicka och en romsk pojke. Flickans mamma påpekar att man talar så mycket om att alla är lika, man tar parti för de svarta i Sydafrika och Amerika, men man ser inte till de människor som förtrycks i den egna staden.

Så jämför Jalander barerna - arbetarrörelsens och den bar som medlemmar av Rotary och Lions besöker.

En rotarymedlem påpekar att unga musiker nuförtiden har så långt hår pga de inte skall vara tvungna att höra sitt eget oljud. Ywe Jalander ringar in överklassen, Rotarymedlemmarna.

Ungdomarna vill inte vara på sporthuset, grundat av Rotary. De vill i stället åka kvartersrally runt staden.

Jalanders film har fångat känslan i en lite mindre stad med bilar som kör Storgatan ner. Arbetarna och bönderna går på ena sidan av gatan, studenterna på den andra.

Men alla ungdomar styrs av den borgerliga hegemonin, påpekas det i filmen.

När filmen tonar ut till tonerna av Pietarsaari Blues/Isokatu Blues, skriven av Henry Lindell har vi kanske inte fått en så klar bild av Jakobstad, men kanske ett försök till att se de unga, dock färgat av tiden.

Medlemmarna i bandet var Henry Lindell (gitarr), Risto Heinonen (gitarr), Ilmari Heinonen (bas), Hasse Tiihonen (trummor). Ilmari Heinonen berättar fyrtio år senare om tiderna.

Mer från programmet

Arkivet

Mera från Arkivet och Elävä arkisto

Följ Elävä arkisto och Arkivet

Yle Arkivet är tillsammans med Elävä arkisto aktivt på sociala medier. Vi delar både svenskt och finskt innehåll på Facebook, Twitter och Instagram.

  • Jag, Laban - Tobias Zilliacus spelar sexåring i sin mammas värld

    Antonia Zilliacus om lilla Labans värld.

    "Det här är jag, Laban - fast nej, det är ju bara en bild av mig. När jag tänker och föreställer mig alla dem som säger jo eller nej, då blir det bilder inne i mitt huvud..." Antonia Zilliacus serie Jag, Laban är ett starkt drama som å ena sidan är typiskt för sin tid (sjuttiotalet) men också beskriver barnets allmängiltiga tillvaro som är lika aktuell nu som då.

  • Fastlagsdagar med backe och bullar

    Karneval, pulka och sexigt ätande av fastlagsbullar.

    Fastlagen är de tre dagar som kommer före den fyrtio dagar långa påskfastan. För dem som inte följer kyrkoåret är fastlagen dagar att åka pulka och frossa i bulla.

  • Fastlag på Lilla torget

    Georg Malmsten och barnen firar med sång, bollar och bullar.

    Georg Malmsten och barnen firar fastlag med sång, bollar och bullar i barnprogrammet Vi på Lilla torget.

Nyligen publicerat - Arkivet