Hoppa till huvudinnehåll

Inte alkoholister på min bakgård!

Hur skall man göra med bostadslösa och utstötta? Ingen vill väl ha dem i sina kvarter.

Drumsösyndromet har det kommit att kallas i Helsingfors, att folk inte vill ha hem för bostadslösa i sina egna kvarter. Biträdande stadsdirektör Heikki von Hertzen kallar det regional och social rasism. Gunvor Granfeldt, infödd Brändobo, är alldeles chockad över planer på ett hem för bostadslösa på Brändö. "Här är ju massor av ambassader. Hit kommer hemlösa och yr, nu skulle det vara förfärligt."

— Vilken konkret skada skulle de hemlösa tillföra? undrar redaktören. Nå ingenting annat, säger Gunvor ironiskt, än att de skulle fördärva allt. Brändö har ju varit en lugn och trivsam plats och nu skall mitt i allt den ena och den andra komma dinglande och danglande med sina flaskor och buteljer.

Dessutom, menar Gunvor Granfeldt, är platsen de har tänkt bygga hemmet på mycket fuktig och därför helt olämplig för ändamålet.

Klas Sundström från Esbo som själv varit en av dessa bostadslösa framför sin sak och "Matti" intervjuas i ett isande kallt landskap utanför sitt hem - en presenning som vindskydd. Hilkka Tallus från Mankans, Esbo, en ung mamma har inte störts av hemmet för de bostadslösa alls.

Tre år senare har inget gått framåt, men man försöker sig på ett system där polisen skall samarbeta med socialarbetarna så att alkoholisterna inte skall avlida på Tölö tillnyktringsstation, men alla hemlösa är inte alkoholister, utan vanliga män som går på jobb.

Att fira jul i ett vindskydd i skogen kan vara tufft, men vad skall man göra åt situationen? Peter Berndtsons reportage följer människor som inte längre ses som människor, de har blivit osynliga för dem som sitter i ett tryggt hem.

Text: Ida Fellman

Arkivet

Mera från Arkivet och Elävä arkisto

Följ Elävä arkisto och Arkivet

Yle Arkivet är tillsammans med Elävä arkisto aktivt på sociala medier. Vi delar både svenskt och finskt innehåll på Facebook, Twitter och Instagram.

  • Jag, Laban - Tobias Zilliacus spelar sexåring i sin mammas värld

    Antonia Zilliacus om lilla Labans värld.

    "Det här är jag, Laban - fast nej, det är ju bara en bild av mig. När jag tänker och föreställer mig alla dem som säger jo eller nej, då blir det bilder inne i mitt huvud..." Antonia Zilliacus serie Jag, Laban är ett starkt drama som å ena sidan är typiskt för sin tid (sjuttiotalet) men också beskriver barnets allmängiltiga tillvaro som är lika aktuell nu som då.

  • Fastlagsdagar med backe och bullar

    Karneval, pulka och sexigt ätande av fastlagsbullar.

    Fastlagen är de tre dagar som kommer före den fyrtio dagar långa påskfastan. För dem som inte följer kyrkoåret är fastlagen dagar att åka pulka och frossa i bulla.

  • Fastlag på Lilla torget

    Georg Malmsten och barnen firar med sång, bollar och bullar.

    Georg Malmsten och barnen firar fastlag med sång, bollar och bullar i barnprogrammet Vi på Lilla torget.

Nyligen publicerat - Arkivet