Hoppa till huvudinnehåll

Blyinfattade fönster

Lees blyinfattade tulpan

Blyinfattade glasfönster har anor från 800-talet. Tidigare var det främst i kyrkor man kunde se blyinfattade fönster men med tiden har det blivit allt vanligare t o m i vanliga bostadshus. Kaisa Tukonen kommer från Finland men har flyttat till Sverige och är nu bosatt i Bromma där hon arbetar heltid med denna gamla teknik och kopparfolieteknik, som är nyare och mer känt som Tiffanyteknik.

Typiskt fönster i Bromma
Just i Bromma var det vanligt att varje hus som byggdes runt 1930-talet hade minst ett blyinfattat fönster och att strosa runt i de här kvarteren är en stor upplevelse om man är intresserad av blyinfattade glasfönster. Numera finns här också många fönster som är designade av Kaisa eftersom hon fått många kunder här under sina 15 år som glaskonstnär.

Lee och Kaisa Tukonen
Arbetet går till så att man skissar upp hur man tänkt sig fönstret och sedan gör man en skiss i skala 1:1, tar en kopia på den och klipper upp kopian i bitar så att man har modeller för alla glasbitar. Det är viktigt att numrera alla delar ordentligt och att vara extremt noggrann med alla mått. Sen skär man till och slipar glasbitarna som behövs.
Själva blyinfattningen är ganska knepig, Blylisterna är mjuka och på så sätt ganska lätta att arbeta med men det är svårt att få allt på plats och hålla koll så att varje millimeter blir rätt.

Såhär går arbetsprocessen till:


Blyinfattningstekniken kräver alltid en hel del skicklighet av konstglasmästaren, framför allt då man bygger upp större fönster med många bitar i. Man måste utöva stor precision i arbetet redan vid utskärningen av glasbitarna, så att varje bit stämmer i storlek med originalteckningen. På så sätt underlättar man för själva monteringsarbetet med blyspröjsen. Man jobbar med s.k. H-profils blyspröjs.


Då alla bitar är utskurna och tillslipade börjar själva monteringsarbetet. Man börjar uppbyggandet i det tilltänkta fönstrets övre vänstra hörn och arbetar sig neråt mot det nedre högra hörnet.

Arbetet börjar med de två första kantblyprofilerna, hela horisontella och vertikala längden. Sedan börjar man montera in bit efter bit med tillkapade blyprofiler mellan varje glasbit. Man måttar blyet med hjälp av glasbitens berörda kant, lägger först in glasbiten i den redan liggande blyprofilen och avslutar med att jobba in den tillkapade blysekvensen mot glasbitens fria sida och in i den mötande blyprofilen. Kapningen av bly gör man med en s.k. blykniv.


Efter varje iläggning av glasbit och blyspröjs är det på sin plats med en liten knackning med hammaren, med en träbit emellan, så att varje glasbit och blyprofil verkligen går så långt in som möjligt. ”Fuskar” man här, så expanderar arbetet millimeter på millimeter och man får problem.
Har glasbiten en böjd, organisk form, så formar man den relativt mjuka blyprofilen efter bitens form.


Då alla bitar och blyspröjs är på plats, så gör man en korslödning med tenn på alla de ställen där bly möter bly. På så sätt ”binder” man ihop arbetet.
Efter detta ”borstar” man in äkta linoljekitt under den öppna blyvingen och stänger till blyvingarna genom att dra’/trycka ner dom med en slät träbit eller skaftet på blykniven. Man rensar bort det kitt som hamnar på glasytan med blykniven och avslutar med att torka av glasytan med t.ex. fin krita eller väldigt fint sågspån, detta för att suga upp oljan från linoljekittet.


Korslödningen görs även på fönstrets andra sida.
Då hela arbetet är färdigt monterar man in blyfönstret i fönsterbågens öppna fals med spikning och kittning.

Kaisa Tukonens glasarbeten

(Expert: Lee Esselström)

Nyligen publicerat - Hobby och hantverk