Hoppa till huvudinnehåll

Lavar

En mörk årstid
Det finns en tid som vi kallar höstvinter, eller bara en mörk årstid. Inget grönt, inga direkt skönsjungande fåglar och ett taskigt ljus. Ett mellanrum, där utemöbler far illa och tappar sitt intresse. En tid vi helst vill glömma då den natur vi uppskattar vilar och inte ger några större upplevelser.

En annan färgskala
Det är en tid då en annan färgskala växer fram. Då andra organismer tar över landskapen och visar upp sig i all sin skönhet.


Visserligen saknar träden grönt, men bjuder något annat, mera grått och gult. Något som känns mera färgstarkt i regn och fukt: lavar.

I alla tänkbara miljöer
Lavar finns över hela jorden. I alla tänkbara miljöer. Skrotade bilar, hustak och staket. Från heta öknar till det ständigt frusna Antarktis.

Leva i symbios
En lav består av en svamp och en alg. Två organismer som lever tillsammans i ett förhållande där båda parter drar nytta av varandra. Det kallas symbios.


Svampens roll är att stödja, skydda och att suga upp vatten, medan algen genom fotosyntes bidrar med energi.

Epifyter
Lavar växer vanligen på kala ytor, som sten och bark. Men ibland även tillsammans med mossor och örter. De lavar som växer på levande träd är epifyter: de lever utanpå andra växter utan att ta näring eller vatten från dem.

Lavar på sten
Stenlevande lavar utsöndrar lavsyror som bryter ner stenen, varvid laven får tillgång till mineralämnen. Det är något fascinerande med att bryta ner sten. Att ha den möjligheten utan att göra något väsen av det.

Långsamhet
Lavar är aktiva året runt, men lever trots det ett mycket anonymt liv. Kanske beror det på att de växer nästan obegripligt långsamt, cirka 1-7 mm per år. Sådan långsamhet finns inte i vårt medvetande.

Hisnande långt samarbete
Lavar växer mycket sakta men lever desto längre. En lav blir ofta flera hundra år och en del av dem lever så länge som tusen år. Det är hisnande att ett samarbete mellan två organismer kan hålla i tusen år!

Hisnande långt samarbete
Och här går vi omkring i vårt lilla korta snabbväxande liv. Vi ser inte att det finns växter som pågår under flera generationer, som är bredvid och tillsammans, som förstärker minnen av våra förfäder.
Kanske ser vi dem inte för att vi är låsta i att vissa mellanrum är i det närmaste döda, eller i alla fall sovande. Vi kan inte lyfta blicken från årstidernas fastlåsta intryck och se det där vi kallar höstvinter, eller bara en mörk årstid, som något obeskrivligt vackert fyllt av liv. Och träden blir något annat: en plats för samarbete mellan en svamp och en alg.
Text & foto: Tina-Marie Qwiberg
Foto: Mikael Qwiberg

Trädgård

Nyligen publicerat - Trädgård