Hoppa till huvudinnehåll

När diskomusiken kom till Finland

En musikstil som kom att förena finländare i gemensamt hat var diskomusiken. "opersonligt, hjärndött och massproducerat, som att stå i en korvfabrik", menar Måns Kullman. Men det fanns väl ändå diskoälskare i Finland?

Diskotek, där man inte spelade live musik utan skivor dök upp redan på 1960-talet i Finlland. Men i slutet av 1970 och början av 1980-talet blev diskokulturen ett fenomen i Finland.

Diskomusiken är producentens musik mycket mera än artistens, påpekar produktchef Hasse Rautio.

Detta fenomen var relativt okänt i Finland och väckte aggressioner om att disko inte är "äkta", inte "riktig musik", utan bara massproducerad, kommersiell och opersonlig. Och musiken bestod av "hjärndöd upprepning".

Det mesta av diskomusiken är gjord bara för att skaffa pengar och man apar efter varandra. Det finns bra diskomusik som Kojo och Funkadelic, men annars är det likriktad, tråkig och slö musik― Måns Kullman

Diskokulturen passiverar och förstör ungdomen, så att de som lyssnar blir opersonliga och robotaktiga, menar musikrecensent Måns Kullman. Måns Kullman vill inte recensera diskomusik.

Det "positiva" med diskomusiken är att man blir opersonlig och vänjer sig vad löpande band-takt, för att stå ut med sitt jobb i en korvfabrik, säger han ironiskt.

En ung kille, Måns Strömberg (senare känd som dj Bunuel), jobbar som DJ och är intresserad av disko. Han menar att DJ:n är en uppträdare och underhållare och har ett stort ansvar för musiken som spelas.

Från första skivan ut på golvet, dansa minst en timme före det lossnar. Drick inte i tre timmar och kryp ut på golvet bara för att slockna.― Måns Strömberg

Diskon gör inte människor mera osjälvständiga, menar Måns Strömberg. Tvärtom tycker han att killar som hänger i tuffa gäng och slåss på gatan är mycket barnsligare. Hans råd till de som besöker ett disko är:

Redaktör Göran Kurtén besöker danslärare Jari Samulins danslektion.

Jari Samulin menar att Finland är mil efter alla andra länder som Sverige, Polen och Frankrike i hur man kan dansa disko och ha roligt.

Jari Samulin vill ha möjlighet att dansa utan plikter, utan partner på ett jättestort dansgolv.

Redaktör Göran Kurtén försöker dock pressa Jari på att säga de negativa aspekterna med disko.

Om disko inte förstör ungdomen kan redaktionen räkna upp en massa andra nackdelar: det förstör hörseln och trissar upp hjärnan. I en paneldebatt deltar servitrisen Suvi Kangasluoma, läkare Matti Raivio, och ungdomarna Kim Lönnholm och Tua Lindgren. Ingen av dem är så förtjust i disko.

Diskon är dock (tyvärr?) här för att stanna. Till sist ger redaktör Göran Kurtén hälsningar åt DJ:n. Den viktigaste är att DJ:n inte skall spela bara disko. Och ungdomen behöver vettiga rekreationsställen.

Läs mera:

Dansande publik på disko

När diskokulturen kom till stan

Vem minns KY, Botta och Täffä? Eller säger dig namn som Dj Börje och Black Mike någonting? Hur gick det till när diskokulturen nådde Finland i slutet av 1960-talet. Om det, och om den tidiga dj-kulturen har Mikko Mattlar skrivit en bok, Stadin diskohistoria.

Musik och underhållning

Arkivet

Mera från Arkivet och Elävä arkisto

Följ Elävä arkisto och Arkivet

Yle Arkivet är tillsammans med Elävä arkisto aktivt på sociala medier. Vi delar både svenskt och finskt innehåll på Facebook, Twitter och Instagram.

  • Carl Mesterton om serien Samlevnad

    Mesterton gör realistisk serie om vardagliga problem.

    En av regissör och producent Carl Mestertons specialiteter har alltid varit pedagogisk och social tv-teater, så också i serien Samlevnad. Här berättar han om de olika avsnitten som behandlar skilsmässa, alkoholism, svartsjuka och otrohet.

  • Harjunpää och kalla döden

    Små brott med ytterst tragiska följder.

    Äldre konstapel Timo Harjunpää får lösa ett brott som begåtts närmast i misstag. En händelseräcka har börjat med små brott, men får ytterst tragiska följder.

  • Harjunpää och antastaren

    En våldtäktsman rör sig i en av Helsingfors förorter.

    Överkonstapel Harjunpää och hans kollega Onerva Nykänen försöker gripa en våldtäktsman som rör sig i en av Helsingfors förorter.

  • Jakobstad - en stad som andra

    Ywe Jalander vill tränga djupt in i stadens hjärta.

    Ywe Jalander vill inte presentera konventionella siffror och fakta om Jakobstad. Med den här filmen vill han tränga djupt in i stadens hjärta, se klasskillnaderna och ungdomen.

  • Jakobstad 1984

    Unga i Jakobstad lyssnar på djävulsmusik och kör gaturally.

    Vad gör de unga i Jakobstad? Lyssnar på djävulsmusik och kör gaturally? Följ med till Jeppis 1984.

  • Hundens bästa vän

    En "kusligt gripande dokumentär om hundar och människor".

    En hund är alltid en ärligare och bättre vän än en människa påstår många av de intervjuade i Peter Berndtsons kusligt gripande dokumentär om hundar och människor.

  • Lappvikens sjukhus förenade psykiatri med vacker natur

    Lappvikens sjukhus var Finlands första mentalsjukhus.

    Lappvikens sjukhus byggdes 1841 i Helsingfors som Finlands första mentalsjukhus. Platsen valdes noga och sjukhuset befann sig i ett naturskönt område, men ändå inte isolerat långt borta från staden. I nästan 170 år hann sjukhuset verka för psykisk hälsa innan den sista avdelningen flyttades bort.

  • Somliga stänger vi in

    Vad sker i mentalvården i 70-talets Finland?

    Allt står inte rätt till med mentalvården i 70-talets Finland. Det går att låsa in en patient mot hans eller hennes vilja. Dessutom prioriteras medicinering framför terapi på vårdanstalterna.

  • Roparnäs sjukhus har upplevt många människoliv

    Roparnäs sjukhus byggdes i slutet på 1920-talet.

    Roparnäs sjukhus byggdes i slutet på 1920-talet. Men mentalvården har förändrats radikalt under de senaste 25 åren och nu planerar man att stänga sjukhuset. Öppen vård är dock inte alltid den bästa lösningen för mentalpatienter.

  • Kvinnorna på Själö

    Mikaela Weurlander om sorgliga kvinnoöden på Själö.

    "I som här inträden lämnen bakom eder allt hopp". Själö hospital kan ses som en ful fläck i Finlands historia. Mikaela Weurlander låter sorgliga kvinnoöden träda fram i sin dokumentär om Själö.

  • När depressionsvården blev medikaliserad

    Skall man äta antidepressiva läkemedel?

    Depression kallas vår tids folksjukdom och drabbar allt fler av oss. De nya antidepressanterna började komma in på den finländska marknaden på 1990-talet. Depressioner började botas med medicin i stället för terapi. Är medicinerna en räddning, eller en förbannelse?

  • Nog blir det bra – första säsongen med familjen Bergström

    Familjeserien Bergström om socialkatalogen blev en succé.

    I början av 1970-talet fick Carl Mesterton i uppdrag att presentera en nyutkommen socialkatalog för finlandssvenskarna. Han valde att göra det i dramaform och skapade en succé: familjeserien Bergströms.

  • Andra säsongen med familjen Bergström

    Problemen hopar sig med barnen, ekonomin och arbetet.

    I den andra säsongen om familjen Bergström planerar familjen att flytta till egnahemshus. Huset byggs, men problemen hopar sig med barnen, ekonomin och arbetet.

  • Klyftan - inbördeskriget ur ett litet barns perspektiv

    Drama på Anna Bondestams roman om inbördeskriget.

    Anna Bondestams roman Klyftan kom ut 1946. Det var en av de första böckerna om inbördeskriget ur ett barns perspektiv, och skildringen känns än idag mycket stark. I filmatiseringen av boken från 1973 möter vi 11-åriga Rut, vars pappa är en av de röda.

Nyligen publicerat - Arkivet