Hoppa till huvudinnehåll

Hypermobilitetssyndrom (överrörliga leder)

Bild: iStock överrörlig

30-årig kvinna skulle vilja veta mera om överrörliga leder. Hon har ont i hela kroppen och tycker inte att hon har någon kraft i händerna. Kommer värken och kraftlösheten att bli värre ju äldre hon blir?

Det finns olika grader av hypermobilitetssyndrom (överrörliga leder, hyperlaxitet). I de flesta fallen handlar det inte om någon sjukdom, utan om anatomiska variationer. En del av oss har mer böjliga leder än andra, precis som en del av oss blir skalliga, har bruna ögon o.s.v.

En person med ett lätt övermobilitetssyndrom brukar t.ex. kunna böja tummen ner mot armen, böja armen bakåt över armbågen eller benet framåt över knäleden - och oftare än andra råka ut för stukade vrister.

En viss kraftlöshet och värk kan höra till. Ofta blir värken värre under några år och kan ibland vara ganska svår. Så småningom brukar den dock lätta, också om den aldrig försvinner helt.

Att träna musklerna så att de kan ge stöd åt lederna, men undvika överansträngning och monotona rörelser kan hjälpa. Värkmedicin och tillräckligt mycket vila står också på receptet om en hypermobilitetspatient besväras av värk.

Kraftlösheten i händerna blir inte värre med åren. Musklerna i händerna kan tränas upp genom att man klämmer på t.ex. en socka eller en tennisboll.

Den typiska hypermobilitetspatienten är en lång och astenisk ung kvinna. Många skickliga balettdansöser, gymnaster, ishockeymålvakter och cirkusartister har någon form av övermobilitetssyndrom.

Cirkusartister som Indiska gummimannen, Ormmannen, Elastiska damen och kanske också Houdini led alla av ett uttalat hypermobilitetssyndrom, eventuellt Ehlers-Danlos syndrom. Kanske hade de också värk i leder och svårt att öppna burklock.

Ehlers-Danlos syndrom

Ehlers-Danlos syndrom är en sällsynt och svår form av hypermobilitet.

Patienter med Ehlers-Danlos syndrom har en avvikande struktur på sin bindväv. Förutom de överrörliga lederna har de en överelastisk hud, som går att dra upp som ett gummisegel. Syndromet drabbar också blodkärlen, vars väggar är skörare än normalt.

Syndromet har fått sitt namn efter de två hudläkare som, oberoende av varandra, först beskrev det: Dansken Edvard Ehlers år 1901 och fransmannen Henri-Alexandre Danlos, som själv levde inom cirkusvärlden och som beskrev syndromet år 1908.

Patienter med Ehlers-Danlos syndrom har svåra besvär av sin sjukdom. De råkar ofta ut för stukningar och vrickningar och leder som går ur led. De har också ofta svår värk, framför allt i leder och rygg. Värken kommer ofta en stund efter att patienten har ansträngt sig.

Patienter med Ehlers-Danlos syndrom kan ibland vara behjälpta av skenor som stöder lederna. Ibland kan lösa leder behöva opereras. För övrigt går behandling ut på att försöka lindra värken med värkmedicin och rätt sorts gymnastik. Tillräcklig vila är viktig.

De sköra blodkärlen ska hållas under uppsikt.

Ehlers-Danlos är ett ärftligt syndrom. Barn (och vuxna) skall lära sig undvika situationer och rörelser där leder riskerar att hoppa ur led och stukningar och vrickningar kan uppstå. Extrema böjningar av de överrörliga lederna skall också undvikas eftersom det sliter på lederna - också om det kan vara frestande att inför kompisarna visa upp sina konster och leka ormmänniska.

De medicinska råden på denna webbplats är riktgivande. Kontakta alltid hälsovården ifall du oroar dig för din hälsa.

Läs också

Webbdoktorn

Nyligen publicerat - Hälsa