Hoppa till huvudinnehåll

Spinalstenos – äldre människors diskbråck

Äldre man med rollator
Äldre man med rollator Bild: Mikael Crawford/Yle kela,folkpensionsanstalten,Rollator,rörelsehämmade,äldre

När risken för diskbråck börjar minska i 50 årsåldern tar risken för spinalstenos vid. I båda fallen handlar det om nerver som kommer i kläm.

Symptom | Konservativ behandling | Operation

Spinalstenos betyder ryggradsförtängning. Vid spinalstenos är ryggradskanalen, genom vilken ryggmärgen går, förträngd till följd av broskbildningar. Förträngningen trycker på ryggmärgen eller nervrötterna och kan förorsaka värk och andra neurologiska symptom.

Spinalstenos är en åldersbetingad förändring som i någon mån ses hos de flesta av oss när vi blir äldre. Det enda vi kan göra för att motarbeta sjukdomen är att försöka hålla ryggens och magens muskler och oss själva i så god kondition som möjligt.

Symptom

Det främsta symptomet på spinalstenos i ländryggen är värk, känselbortfall eller svaghet i ena eller båda benen. Också värk i ländryggen kan förekomma.

Värken förvärras då man böjer sig bakåt och lättar om man böjer sig framåt.

Värken liknar ofta den vid klaudikation (s.k. fönstertittarsjuka, där blodcirkulationen till följd av artärförträngningar är nedsatt). Vid s.k. neurogen klaudikation, som uppträder vid spinalstenos, får patienten ont av att gå och måste emellanåt stanna upp och sätta sig eller böja sig framåt för att lindra värken. I vila brukar dessa patienter ha mindre ont. Att cykla brukar också gå bra.

Värk eller domningar kan också kännas i ischiasnerven och likna den ischiassmärta (som strålar ut över skinkan, ner längs låret och ibland ända ut till tårna) som kan förorsakas av diskbråck. Ischiassymptom till följd av spinalstenos är ofta diffusare än vid diskbråck. Ischiasvärken som uppkommer p.g.a. spinalstenos varierar beroende på patientens ställning, men brukar inte lätta vid vila, utan vara mer eller mindre konstant.

De flesta patienter med lumbal spinalstenos har antingen klaudikationssymptom eller ischiassymptom. En del patienter känner dock av båda besvären.

I sällsynta fall kan spinalstenos leda till ett s.k. cauda equina-syndrom, med domningar i underlivet, avföringsinkontinens och urineringssvårigheter. Får man de symptomen skall man genast söka hjälp, eftersom symptomen blir bestående om förträngningen inte opereras snabbt.

Behandling

De flesta förträngningar i ryggraden utvecklas långsamt och man undviker helst operation så länge patienten står ut med värken, klarar av sitt dagliga liv och klarar av att gå längre sträckor (flera hundra meter).

Den konservativa vården av spinalstenos går främst ut på värkmedicin och fysioterapi. Patienten får hjälp att hitta ställningar som är bra för ryggen, göra tänjningsrörelser och träna upp musklerna.

En stödjande ländryggskorsett som håller ryggen i en lätt framåtböjd ställning kan användas.

Ultraljud, TNS (transkutan nervstimulering, som bl.a. används för att lindra värk vid förlossningar) ger ibland hjälp. I svåra fall kan patienten få epiduralbedövning.

När operation?

Spinalstenos skall omedelbart opereras om den förorsakar cauda equina-syndrom, med domningar i underlivet, avföringsinkontinens och urineringssvårigheter.

En operation blir också aktuell

– om spinalstenosen förorsakar en alltför svår värk som inte blir lättare med hjälp av konservativ vård.

– om den sträcka patienten klarar av att gå krymper till mindre än 200-300 meter eller

– om stenosen förorsakar känselbortfall som förvärras.

De medicinska råden på denna webbplats är riktgivande. Kontakta alltid hälsovården ifall du oroar dig för din hälsa.

Läs också

Webbdoktorn

Nyligen publicerat - Hälsa