Hoppa till huvudinnehåll

Estlandssvenskar på Ormsö 1989

På Ormsö levde 1989 fem stycken estlandssvenskar som talade svenska som modersmål. Hur ser deras framtid ut?

Informationsruta

Aiboland är den estlandssvenska benämningen på de forna svenskbygderna i Estland. Området kallas även för Svenskestland. Till Aiboland räknades bland annat Nuckö, Dagö, Ormsö, Runö, Ösel och bygden runt Hapsal på det estniska fastlandet. Ormsö är den fjärde största ön i Estland.

Efter andra världskriget har estlandssvenskarna nästan utplånats, då ca 80 % alla estlandssvenskar flydde till Sverige, där de har blivit kvar. Omkring tusen estlandssvenskar blev kvar i Estland efter Sovjetunionens andra ockupation 1944, men de förföljdes ofta av sovjetmyndigheterna. Många förvisades österut, dog i Sibirien eller tystades där hemma. De svenskspråkiga betraktades med misstro och ansågs vara latenta förrädare till sovjetstaten.

Efter Estlands självständighet pågår försök att återuppliva estlandssvensk kultur i Estland, som även omfattar svenska som modersmål. De estlandssvenska dialekterna har under århundraden utvecklats oberoende av rikssvensk språkutveckling. I det estlandssvenska språket finns därför många både ålderdomliga och nybildade drag. Flera av dessa drag finns även i finlandssvenska.

Svenskarna kom till Estland på 1300-talet och de flesta blev fiskare eller jordbrukare. På 1930-talet fanns det över 9000 svenskar i Estland. De flesta estlandssvenskarna flydde efter andra världskriget.

1989 fanns endast ett hundratal kvar. Av dem talar endast de äldre svenska.

Elisabeth Hedenborg träffar fyra av de fem estlandssvenskar som bor på Ormsö, där det före andra världskriget bodde omkring 2000 svensktalande. Dialekten påminner om den dialekt som talas i södra Finland.

Ormsösvenskarna Maria Murman (f. Appelblom), Oscar Berggren, Oscar Friberg och Johan Nyberg lever i byarna Söderby och Norrby. Det mesta är förfallet och primitivt. Ängarna och stränderna är igenväxta och kreaturen försvunna.

Religionen och kyrkan har varit viktig för estlandssvenskarna. Man gjorde ingenting på söndagarna.

Johan Nyberg berättar om hur han reste till Sverige, Gotland och Stockholm för att sälja och köpa. Första gången reste han dit 1922 och sista gången 1938. Efter kriget fick man inte resa mera. Nu äger staten jorden och alla maskiner. Ingenting är roligt längre menar Johan Nyberg. Han sköter fyren som stått där den stått i många år invid havet.

Elisabeth Hedborg frågar vad som händer när dessa fem svenskar dör. Maria Murman menar att då dör svenskan ut. Maria Murman är den enda som sjunger och spelar på svenska.

Men Estland står inför stora förändringar.

Text: Ida Fellman

Arkivet

Mera från Arkivet och Elävä arkisto

Följ Elävä arkisto och Arkivet

Yle Arkivet är tillsammans med Elävä arkisto aktivt på sociala medier. Vi delar både svenskt och finskt innehåll på Facebook, Twitter och Instagram.

  • Guldfest, guldfest hela dan 2011

    Rusiga hockeylejon togs glatt emot av Finlands folk.

    Det var glada och rusiga hockeylejon och tränare som med guldmedaljer och pokal steg ner från flygplanet måndagen den 16 maj 2011. Och Finlands folk jublade och tog emot.

  • Guldfest i Helsingfors 1995

    Finländarna festade i flera dagar efter guldet i Globen,

    När resultatet från ishockeyfinalen 1995 var klart blev finländarna rusiga och glada och man festade i flera dagar. Så här togs hjältarna emot.

  • Finland klår Sverige 6-1 i drömfinal i VM 2011

    Halva Finlands befolkning tittade på ishockeyfinalen

    Nästan halva Finlands befolkning tittade på ishockeyfinalen mellan Finland och Sverige 2011. Finland slog Sverige med smått otroliga 6-1.

Nyligen publicerat - Arkivet